Den trettionionde oasen 1 Petrus 5:5-7

Där möter vi Jesus vår Herre och vi böjer oss under hans starka hand.

  Och ni yngre, underordna er dem som är äldst. Men för er alla gäller: Klä er i ödmjukhet mot varandra, ty Gud står emot de högmodiga, men de ödmjuka ger han nåd. Böj er alltså ödmjukt under Guds starka hand, så att han upphöjer er när tiden är inne, och kasta alla era bekymmer på honom, ty han sörjer för er.

Guds starka händer.
  När Jesus är Herre böjer vi oss under Guds starka hand. Det är Jesus, han som sitter på Faderns högra sida, som är Guds starka hand. Fadern är engagerad i det som händer därför sträcker han ned sina två händer mot oss, Sonen och den helige Ande.
  Sonen kommer alltid nedifrån för att lyfta oss upp ut det vi sitter fast i. Anden kommer alltid över oss för att förmedla liv och kraft.Vi möttes av Faderns två händer i dopet. Han fortsätter att sträcka dem emot oss.
Och receptet för att upptäcka dem är: Se uppåt!

Stanna till en stund i bön, tacksägelse och
tillbedjan inför Fadern som sträcker ned
sina två händer, Sonen och den helige Ande, mot dig.

Vad yngre skall göra.
  Detta sägs först till de yngre: Och ni yngre, underordna er dem som är äldst.
  Petrus har redan sagt att man skall underordna sig all samhällsordning (2:13).
  Han har sagt att tjänarna skall underordna sig sina arbetsgivare (2:18). Han har sagt att kvinnor skall underordna sig sina män (3:1).
  Nu säger han att de yngre skall underordna sig dem som är äldst.
  Att underordna sig någon är att hålla upp den andra, se honom, lyssna till honom. Ovanför den jag underordnar mig finns Herren. Jag ser på dem jag möter med hans möjligheter Petrus säger detta, därför att han vet hur lätt det är att bli stor genom det man fått. Man kan bli arrogant och stursk och ser bara fel och förakta alla försoffade människor. Petrus fick gå igenom en hel del innan han kom ned från sin egen tron, där han satt och dömde och bedömde allt och alla.
  På Pingstdagen citerade Petrus Joels profetia som talar om att då Guds Ande utgjuts kommer Herren att röra både vid unga män och gamla män (Apg 2:17).
  Generationerna behöver varandra. Äldre har många erfarenheter av Kristus. De har fått många välsignelser och de har haft sin kamp. De kan lära de yngre mycket om de får en chans att berätta. De yngre kan lära sig mycket av de äldres kamp, lojalitet, uthållighet. Och de äldre bör erinra sig den första kärlekens tid, då de först kom till Jesus, för att förstå de yngres iver och otålighet. Det är fantastiskt att se äldre och yngre tillsammans med varandra, där de älskar varandra och lyssnar på varandra och lär av varandra.
  Men denna attityd mot varandra är ömsesidig. Det är inte bara de yngre som skall underordna sig de äldre. Därför skriver Petrus:
Men för er alla gäller: klä er i ödmjukhet mot varandra.

Stanna till och bed om generationernas möte.

Den kristnes arbetskläder.
  Ödmjukheten är de kristnas arbetskläder. Och dessa skall både de äldre och de yngre ta på sig.
  När Paulus i Kolosserbrevet 2 och 3 talar om vad dopet innebär, säger han också en hel del om vad det betyder att varje dag leva i sitt dop.
  Man klär av sig den gamla människan och hennes vanor. Man tar av sig smutskläderna: vrede, häftighet, ondska, oförskämdhet och alla skändligheter som kommer ur er mun, lögnerna (Kol 3:8 ff).
  Och sedan klär man sig i den nya människan. Man tar på sig Jesu kläder, Storebrors kläder. Som Guds utvalda, heliga och älskade skall ni alltså klä er i innerlig medkänsla, vänlighet, ödmjukhet, mildhet och tålamod … (Kol 2:12).
  När vi klär oss i Jesuskläderna, märker vi hur Jesus ställer sig bakom varje ord här och säger: Detta vill jag hjälpa dig med idag.
  Varför skall vi klä oss i ödmjukhet mot varandra? Därför att Gud står emot de högmodiga, men de ödmjuka ger han nåd.

Stanna till och tänk efter: Är jag ordentligt klädd?

Ormens frestelse: Bli som Gud
eller Jesu recept: Bli människa.
  Ormens gamla frestelse är att vi ska bli som Gud. Var själv Gud. Satsa på dig själv. Ta inte hänsyn till andra. Du behöver ingen nåd.
  När vi slår in på den vägen är det som det verkliga livet glider ifrån oss. Jag blir helt utlämnad åt mig själv och åt alla de makter och krafter som vill styra mig.
  Den finns en annan väg: Böj er ödmjukt under Guds starka hand. Jag blir mjuk i hans hand. Han kan forma om mig och göra något nytt av mitt liv. Jag hör ihop med honom som är starkare än allt det onda. När jag får klä av mig allt smutsigt, all förfuskning av det mänskliga, och lägga ned alla tyngder, som drar mig neråt, då upptäcker jag hans kraft.: Han gör mig mänsklig. Detta är en upphöjelse. Han upphöjer er när tiden är inne.
  Vi vet inte hans tider. Men vi vet att tiden är inne att nu ödmjuka oss under Guds starka hand och nu ta emot hans omsorg. Kasta alla era bekymmer på honom, ty han sörjer för er.
  När bekymren kommer skall vi alltså inte sitta och sucka över dem eller älta dem. Vi ska aktivt kasta dem på honom. Då får vi nya erfarenheter av hans omsorg och hans kärlek.

Stanna till och gör vad du vet att du skall göra med bekymren. Böneämnen: Tacksägelse och tillbedjan inför Fadern som sträcker ned sina två händer, Sonen och den helige Ande, mot dig. Bed om generationernas möte. Tänk efter: Är jag ordentligt klädd?

Ger vandringarna ilskor, grubblor, tröstor och glädjor? Kontakta då Bengt genom att klicka här.