Jungfru Marie Bebådelsedag Årg 1 - RÄTT OCH FEL MARIABILD

Maria  är en centralgestalt i den kristna tron. Vår Frälsares moder. Ett enormt legendmaterial har uppkommit runt henne. Har hört att Mariekex har något med henne att göra. Städer har fått sina namn efter henne - Mariefred, Mariehamn etc. Det finns Mariarosor. Maria är ett av de vanligaste flicknamnen.

 
MARIA I BIBELN

Vi ska titta lite på vad Bibeln säger om henne. Maria är en grekisk-latinsk form av Mirjam. Hon kommer från Nasaret, Luk 1:26. Föräldrarna vet vi inte så mycket om- enligt legendmaterial hette de Anna och Joakim. Från Bibeln vet vi, att Maria var släkt med Elisabeth, som var en av "Arons döttrar", d.v.s. prästdotter, Luk 5:36.

 Var jungfru, när ängeln Gabriel bar bud till henne om att hon skulle bli mor till Frälsaren, Luk 1:26 ff.

 Efter barnets födsel flydde "den heliga familjen" - Maria, Josef och Jesusbarnet- till Egypten och stannade där i kanske 2-3 år. Flyttade tillbaka till Nasaret, där Josef var snickare. Med tiden föddes fyra söner i familjen: Jakob, Josef (Joses), Simon och Judas och minst 3 döttrar, Matt 13:55.
 
 Maria och Josef var med i ressällskapet till Jerusalem för firandet av påskhögtiden, Luk 2:4. Sen omtalas inte Josef mer i evangelierna och det är därför troligt, att Maria blivit änka tidigt.

 Hon var närvarande vid bröllopet i Kana, där Jesus gjorde sitt första under, Joh 2:1-11. Hon kom för att tala med Jesus, när det var en mängd rykten omkring sonen, Matt 2:4-5. Vi återfinner henne vid Jesu kors, Joh 19:26-27. Och den sista bilden vi får av henne är att hon finns med bland dem som i bön ber om att den helige Ande skall komma över henne, Apg 1:14.


MARIA I APOKRYFERNA

 I Jakobs protevangelium beskrivs hur Josef sadlar åsnan och beger sig till Jerusalem och hur Maria ömsom skrattar, ömsom gråter. (17:2) Hon föder enligt denna apokryf Jesus i en grotta.  Och en av de första att gratulera mamman är Salome, som i mötet med det nyfödda barnet blir helad. (19:2)

 I Thomas barndomsevangelium nämns hon också lite, egentligen bara denna enda gång: "När han (d.v.s. Jesus) var sex år gammal, gav hans moder honom en kruka och skickade hon om att hämta vatten och bära hem det. I trängseln snavade han emellertid och krukan gick sönder. Men Jesus bredde ut sin mantel, fyllde den med vatten och bar det till sin moder. När hans moder såg undret, kysste hon honom. Och hon bevarade i sitt hjärta de hemlighetsfulla ting som hon såg honom höra". (kap. 11)

Apokryferna erkändes inte av den första kyrkan för att a) de ej var skrivna av en apostel b) användes inte i församlingar som en apostel grundat och c) stämde inte överens med den s.k. trosregeln.


MARIA I LEGENDERNA

 Den heliga familjen är på väg till Egypten. På en fattig torr törnbuske hängde Maria upp barnets tvätt. När den torkat och Maria tog den från den torra törnbusken förundrades hon över, att den torra, nakna busken stod alldeles full med gröna blad och röda och vita knoppar.

 En annan gång när man vilade sjöng en lärka från en gren. Maria var trött och sorgsen och ville inte fågeln skulle sjunga - utan schasade vänligt bort den och tog bort grenen som lärkan suttit på. Lärkan steg mot skyn, men blev så småningom trött och fann ingens gren att sätta sig på och satte sig på marken och sen dess har ingen sett en lärka sitta i ett träd.

 Från 300-talet började Maria tillbedjas. På 400- och 500-talet utbildades mariafester i den östra delen av kyrkan. Från 1100-talet har vi rosenkrans- och avemariabönerna. Då tillkom även festen till minne av Maria obefläckade avlelse, 8 december.


MARIA I BIBELN.

Maria nämns 19 gånger i Bibeln , men på dessa 19 ställen har kyrkan skapat en Mariabild som är överjordisk, inåtvänd, tyst, kontemplativ. Den stämmer dåligt med Bibelns flyktiga Mariabild.


1.    HON KUNDE VARA MÄNSKLIGT OROLIG
 
 Bilden av Maria, som den över tidens oro upphöjda Maria, stämmer heller inte. Går vi till Matt 12:46, så finner vi en djupt orolig mor Maria. Jesus är mitt uppe i sin gärning att predika, bota sjuka, driva ut onda andar, sätta fångar fria. Då kommer Maria med sina söner, står utanför, vill liksom inte komma fram till Jesus, kanske skäms för honom, undrar om han blivit vansinnig. Det är då Jesus måste säga, att "Min mor och mina bröder är de, som hör Guds ord och handlar efter det". (Luk 8:19)

 Maria - orolig. Precis som hon var det, när den 12-årige Jesus inte fanns med i ressällskapet hem till Nasaret efter högtiden i Jerusalem. När hon, så småningom honom finner i templet, så döljer hon inte sin oro: "Barn, hur kunde du göra så mot oss? Din far och jag har letat efter dig och varit mycket OROLIGA" (Luk 2:48) Verbet i botten, odynaomai, har en ännu starkare grundbetydelse: "känna kval eller smärta, plågas, pinas". Engelskan översätter: "be in great pain".
 
 Maria kunde känna djup oro och smärta för sitt barn - en modell för föräldrar genom alla tider, som oroas för sina barn, gör allt vad de kan för sina barn och som kanske just nu till jul känner extra stor smärta för de barn i barnaskaran, som vänder dem ryggen, går sin egen väg, är borta.

 
2. HON KUNDE JUBLA
 
 I sitt "Magnificat" jublar hon inför levande Gud och prisar Gud, sin räddare.

Verben: "megalyno" - göra stor, upphöja. En bibelöversättning säger: "förstora". Det andra verbet är "agalliao", som enligt de ordböcker jag slagit upp, helst bör översättas: "storligen jubla". Samma verb, som när Jesus "fylldes med JUBLANDE GLÄDJE " och började prisa Gud, för att han dolt kunskapen om Gud för de visa och uppenbarat den för de enfaldiga. (Luk 10:21), samma verb, som används, när fadern börjar förbereda festen, när den förlorade sonen kommit hem, "nu måste vi HÅLLA FEST  och vara glada". (Luk 15:32). Samma verb, som när fångvaktaren i Filippi tagit emot Kristus i sitt hjärta och "VISADE STOR GLÄDJE över att han kommit till tro på Gud. (Apg 16:34) Samma verb, som när Petrus skriver: "Därför kan ni JUBLA , om ni för en liten kort stund får utstå prövningar av olika slag". (1 Pet 1:6) Samma verb, som när rösten av stora vatten säger i himlen: "Låt oss vara glada och JUBLA och ge honom vår hyllning". (Upp 19:7)

 Det var alltså inget litet försiktigt leende, som spred sig över Marias läppar. Det var ett jubel, ett "magnificat", "min själ prisar Herrens storhet och min ande jublar över Gud, min frälsare".

 Tänk på ett tal (4), fördubbla det (8), lägg på 10 (18), dela med två (9), minska med det första tal du tänkte på (5) och du har 4 kvar.
 
 Tänk på ett par, som får höra att de vunnit en miljon på Bingolotto, fördubbla det minst - och så tror jag Maria kände det, när hon, just hon, hade bevärdigats att bli utsedd att bära fram världens frälsare till världen - hon, en vanlig tonårsflicka från en liten landsortshåla uppe i norr, "en tjej från Långsele" - så nådig och stor är Gud. Inte undra på att hon jublade.
 
 Bilden av den tystlåtna Maria får sig en nödvändig korrektion, om man slår upp Apostlagärningarna. Efter sonens död och uppståndelse befinner sig Maria tillsammans med lärjungarna i bön. Vad ber de om? Jo, att få bli, som sonen sagt, inom några dagar döpta i den helige Ande. Maria sitter där bland Petrus, Johannes, Tomas och alla de andra. På pingstdagen händer det. Lukas beskriver det så här: "När pingstdagen kom var de alla församlade. Då hördes plötsligt från himlen ett dån som av en stormvind, och det fyllde hela huset där de satt. De såg hur tungor som av eld fördelade sig och stannade på var och en av dem. ALLA fylldes av helig Ande och började tala andra tungomål, med de ord som Anden ingav dem". (Apg 2:4) Alla börjar tala tungomål- alla- även Maria! Hennes arameiska ord räcker inte till när hon ska prisa Gud, hon bubblar över, hon börjar tala i tungor. När tungotal beskrivs i Apostlagärningarna är det nästan alltid förbundet med stor, jublande glädje i Gud. Tungotal kan vara viskande också, nästan ohörbart, men så är det i regel inte i Apg. Så Maria kanske högt talade i tungor, uppfylld av Guds Ande. Kanske skulle ha trivts förträffligt om hon kommit in på ett vilt och glädjefyllt pingstmöte i Afrika eller Sydamerika idag.

 Bibeln säger inte att vi ska tillbe Maria - hon är välsignad mer än alla andra kvinnor, eftersom hon var lydig och gick in under Guds kallelse att bli mor till Frälsaren. Hon är i eller på väg till det himmelska gästabudet. Men Bibeln säger inte, att vi ska be till henne. För om vi gör det, gör vi automatiskt den Son hon födde i världen mindre. Det är liksom inte hans gärning är nog. Det är som om hans "det är fullbordat" är en halvlögn.
 
 Jag tycker så om Maria för hon visar alltid på Sonen. Som om hon ville säga: "Sätt inte fokus på mig !"

Hon satte nämligen själv alltid fokus på sonen - i utkorelsen, i födelseundret i Betlehem, vid det första undret, bröllopet i Kana, där hon säger till tjänarna: "Gör det han säger åt er". (Joh 2:5) Eller som hon gör, när hon ensam med lärjungen Johannes står vid korset. Eller som när hon på den första pingstdagen är fylld av den helige Ande och talar i tungor, den helige Ande, som har en uppgift: att förhärliga sonen, förhärliga Kristus.
 
Men åh, vilken fantastisk kompositör G.F. Händel är, som skrivit detta odödliga verk: "Messias". Maria säger: "Sätt fokus, inte på Händel, utan på Messias!" Å, vilken fantastisk konstnär, som målat tavlan om Jesu födelse. Maria säger: "sätt fokus på honom som är född". Julmusik, jultavla, julmiddag, julkalender, julklappar - nej, "sätt fokus på Jesus".  Fokus på Marie bebådelsedag skall inte ligga på Maria utan Jesus, inte på Herrens moder utan på Herren.