Temat för tredje söndagen efter trefaldighet är: "Förlorad och återfunnen". Predikotexterna alla tre årgångarna är hämtade från tre liknelser av Jesus - den förlorade sonen, det förlorade fåret och i så i detta kyrkoår - liknelsen om det förlorade myntet. Alla tre liknelserna finns bara hos evangelisten Lukas. Lukas brukar ju ibland beskrivas som "diakonins evangelist" därför att det är bara han som har med berättelser och liknelser om utsatta, "tilltufsade" människor., Den fattiga änkan i Jerusalems tempel är ett exempel, (Luk 21:1-4), änkan som ville ha rätt av sin motpart en annan (Luk 18:1-5) - och så de tre välkända liknelserna i Luk 15.
De tre liknelserna har vissa tydliga gemensamma drag.
1. Alla förlorar något värdefullt. En herde förlorar ett får, en son sitt arv och sitt välbefinnande och en fattig kvinna sitt mynt. Det mynt det här är fråga om är inte så lite pengar - en "drachmer", vilket motsvarar en dagslön.
Ja, när vi lämnar Gud förlorar vi något oerhört värdefullt. Vi förlorar gemenskapen med honom, livets källa. Vi byter Herre. Vi går in i det som Paulus kallar "tomhetens välde". Det bästa, det finaste, det mest harmoniska, det mest optimala - det är att ha gemenskap med Gud.
2. Frukten av att lämna Gud blir ofrid, oro och problem. Kvinnan som tappat sitt mynt måste nu börja sopa och tända lampa för att försöka hitta sitt mynt. Tidigare kanske hon satt lugnt vid sitt eftermiddagsté. Det förlorade fåret springer omkring och bräker, där det tidigare vilade i gröngräset med de andra. Den förlorade sonen sitter med tom mage i svingäggan. Att lämna Gud har sina negativa konsekvenser. Ibland syns de tydligare. Andra försöker så gott de kan (droger, arbete m.m.) dölja sin tomhet och sin ofrid.3. Glädjen blir enorm när så det och den förlorade blir återfunnen. Herden blir glad och lägger fåret på sina axlar. Den förlorade sonen vänder hem och får möta ett dignande välkomstbord. Och kvinnan som återfått sitt förlorade mynt, sin dagslön, kallar direkt på sina väninnor och grannkvinnor och säger: "Gläd er med mig, jag har hittat myntet som jag hade förlorat". Att ha gemenskap med Gud är verkligen ett livsmynt. Jag är rik. Jag har den relationen och den är viktigare än allt.
4. Även himlen gläder sig. Det står: "På samma sätt … gläder sig Guds änglar över en enda syndare som omvänder sig". I liknelsen om det förlorade fåret sägs, att "på samma sätt blir det större glädje i himlen över en enda syndare som omvänder sig".
Tänk att himlen gläder sig över en enda förlorad syndare som återvänder. Vi skulle kanske reagera: "Jaså, bara en". Men himlen gläder sig över om det så bara är en som vänder åter. Jag skriver de här tankarna dagen efter vår gudstjänst i vårt lilla kapell här vid Kilimanjaro. Jag gav gudstjänstdeltagarna möjlighet att kort vittna om något under som hänt i deras liv. En granne reste sig och sa: "Jag har varit alkoholist i många år men nu har jag slutat dricka". En lärare reste sig: "Jag har gett mitt liv till Jesus på ett djupare sätt än tidigare".
Två förlorade som omvänt sig och återvänt. Vi gladde oss åt deras vittnesbörd. Och himlen gladde sig säkert storligen.
Carl-Erik Sahlberg
Här finns länkar till god bibelundervisning av kända bibellärare.
Här finns länkar till god bibelundervisning av kända bibellärare.
