Jag vill känna hans närvaro.

Du tror på Gud och du ber – men du känner ingenting. Du säger att det känns som om du ber med ett tomt hjärta.

Jag skulle vilja ta dig på orden och svara att detta är alldeles utmärkt. Ett tomt hjärta är ju förutsättningen för att kunna få det fyllt. Så tänk dig att du räcker fram ditt tomma hjärta till Gud gång på gång. Det är vad du kan göra.

Att fylla ditt hjärta är däremot Guds sak. Det gör han när han vill och som han vill. Så du får inte tänka att det är något fel med din bön eller din tro om du inte har fått ”uppleva” det du hoppas på. Det är i så fall Gud som vill lära dig vänta.

Medan du väntar ska du inte tänka på vad du saknar utan på vad du faktiskt har. Du har en Gud som älskar dig oändligt mycket. Du har en Frälsare som har offrat allt för dig. Du har Guds Ande som ger liv åt din tro. Själv behöver du inte göra någonting för detta. Det är ditt redan i utgångsläget. Och Guds gåvor är alltid viktigare än dina känslor.

Läs gärna svenska psalmen 572, alla verserna. Fastän språket är lite gammaldags är den som skriven för dig. Här får du vers 4 som smakprov:

Vandra i trone, se Honom icke,
detta är regeln, det bliver därvid.
Korta minuter känslan åtnjutervad
vi i sanning dock äga alltid.

”Känns som om jag behöver vägledning” skriver du till sist. Jag håller med dig. Gå till en präst eller pastor eller en kristen du har förtroende för. Den människan kan säkert vägleda dig och – inte minst viktigt – be för dig.

Med hälsning i Herren

Staffan Ljungman