I dag är Guds dag: Lyssna till Andens "kom"

Inför de kommande veckornas Stinissen-texter om Ande föreslår jag att vi ber en och samma bön. Efter läsningen kan vi be med egna ord.

Vi ber:

Gud, du låter Pingstens Ande lysa i våra hjärtan:
skänk oss genom honom visshet om vår väg och
tröst i all vår oro.
Genom vår Herre Jesus Kristus,
Amen.

Med hälsning

Lyssna till Andens "kom"

"Vad inget öga sett och inget öra hört och vad ingen människa har anat,
det har Gud berett åt dem som älskar honom"
(1 Kor 2:9-10)

Det rum i övervåningen (Apg 1:13) där Maria och apostlarna höll till och väntade på den helige Ande finns i var och en av oss. Djupt inom oss bär vi något som inte är annat än längtan, förväntan, öppenhet för Anden.
I detta rum uttalas bara ett ord: Kom! Anden säger: Kom! Och bruden svarar: Kom! Anden lockar bruden och bruden lockar Anden genom detta ständiga "kom!" som de viskar till varandra. Gud kommer till människan och människan kommer till Gud. Om de båda "kommer" är mötet oundvikligt.

Vår bön får inte vara en monolog där vi endast hör oss själva upprepa: "Kom, helige Ande!" Vi får också lyssna till Andens "kom!" Hans "kom" är mycket ljuvare, mycket mer genomträngande än vårt. Vi får låta oss lockas och fascineras av hans "kom" - vi får låta oss fångas i hans nät.
Vi kan säga vårt "kom" på ett sätt som klart visar vår bristande tro. Vi kan säga det så ansträngt och otåligt att det hörs att vi i själva verket inte tror att han vill komma, att han vill det mycket mer än vi. Vår krampaktiga bön är tecken på att vi glömt att han egentligen redan har kommit. Vi ber om något som vi för länge sedan har fått, men aldrig riktigt upptäckt. "Kom!" säger Anden, "upptäck mig!"

Alltsedan vi döptes har Anden som ett levande vatten porlat genom oss. Källan kan aldrig sina. Men har vi glömt att dricka ur den?