Hör du vinden blåsa?:
Anden, din andlige ledare - Ledare och "ledsagare"

Vi lever i pingstens tid.
Om någon vecka firar vi Den Helige Andes Fest och läser om hur Anden kom till lärjungarna och gav dem full visshet om Jesu Kristi seger och närhet. Att vara kristen är allsedan dess att leva i gemenskap med Fadern och Sonen genom den Helige Ande.
Det är Anden som ger liv åt vår tro, vårt hopp och vår kärlek. Och därför behöver vi ständigt be: Kom Helige Ande, kom!

Vi kan aldrig få nog av Andens närhet. - Broder Willfrid skriver mycket om Anden i alla sina böcker och har skrivit en hel bok om livet med den Helige Ande. De kommande veckorna kommer vi att ge Dig del av några avsnitt ur "Hör du vinden blåsa?"

"Jesus säger: Sannerligen, jag säger dig: den som inte blir född av vatten och Ande kan inte komma in i Guds rike. Det som är fött av kött är kött, och det som är fött av Ande är ande. Var inte förvånad över att jag sade att ni måste födas på nytt. Vinden blåser vart den vill, och du hör den blåsa, men du vet inte varifrån den kommer eller vart den far. Så är det med var och en som har fötts av Anden."
(Joh. 3:5ff)

För att förbereda oss för läsningen ber vi till Den Helige Ande:

Kom, Guds egen andedräkt,
kom, du rena varma fläkt
av Guds rikes ljuvlighet.

Kom och fyll vår fattigdom,
kom med all din rikedom,
kom och lys vår vilsenhet.

Gör oss visa av ditt råd,
gör oss goda av din nåd,
ge oss härlighetens lön.

Amen. Halleluja.
(Bönen ur bönboken Oremus s. 260f)

Med Pingshälsningar

Anden, din andlige ledare - Ledare och "ledsagare"

"De som leder själarna", skriver Johannes av Korset, måste inse och betänka, att den som i första hand för själarna framåt och leder dem inte är de själva utan den helige Ande, som aldrig brister i omsorg om dem. Själva är de bara verktyg, som tjänar till att inrikta själarna på fullkomligheten genom tron och Guds lag, i enlighet med den ande Gud skänker åt var och en. Därför bör all deras omsorg gå ut på att inte anpassa själarna efter sitt eget beteende och sin egen natur, utan de bör i stället vara angelägna om att söka urskilja den väg, som Gud vill leda dessa på. Om de ändå inte kan urskilja den, skall de lämna själarna i fred och inte störa dem."
  Det vore alltså riktigare att tala om andlig "ledsagare". Hans uppgift är inte att leda - det gör den helige Ande - utan att ledsaga den människa som anförtrott sig åt honom, och hjälpa henne att lyssna till Anden och känna igen hans impulser. Det är sannerligen en svår uppgift som kräver mycket självförsakelse av den andlige "ledsagaren". Det är frestande att tro att den väg man själv gått passar alla, att de metoder som visat sin duglighet i ens eget liv också kommer att hjälpa andra. Men så är det inte. Det som hjälper den ene skadar den andre.
  Detta gör att den andlige "ledsagaren" befinner sig i en mycket utsatt position och kan känna sig otroligt fattig. Det finns inga färdiga idéer eller recept att falla tillbaka på. När han går till biktstolen eller samtalsrummet bör han vara helt tom. Han vet ingenting ut om detta, att det nu gäller att den helige Ande vill med just denna människa.

Nästa avsnitt går vi vidare i detta tema och tar då upp: Sann frihet: att vara bunden av Anden