Kära
Stinissen läsare!
 Veckans
avsnitt är hämtat ur Wilfrid Stinissens
"Vandring till sanningen", Libris 1987 som
är samling utförligare texter för andlig
läsning än de som förekommer i "I
dag är Guds dag". Här återger
vi i två avsnitt en text som handlar om den
mest hemlighetsfulle av de tre Personerna i den heliga
Treenigheten. Om texten väcker frågor -
hör gärna av Dig till mig genom ett e-brev.
Kanske kan Du få ett svar från broder
Wilfrid själv. Jag förmedlar gärna
en sådan kontakt. "Ge
akt på dig själv och din undervisning.
Stå fast vid detta, ty gör du det räddar
du både dig själv
och dem som lyssnar på dig."
(1 Tim 4:16)
Före läsningen
ber vi: Gud,
du låter den helige Ande lysa i våra
hjärtan:
skänk oss genom honom visshet om vår
väg
och tröst i all vår oro.
Genom vår Herre Jesus Kristus.
Amen
God läsning önskar
Sanningens Ande Av de tre
Personerna i den heliga Treenigheten är Anden
den mest hemlighetsfulle. Man kan inte känna
den helige Ande så som man känner Fadern
eller Sonen. Sonen uppenbarar sig för oss i sin
mänskliga natur: han har ett ansikte, han talar,
han har känslor, han lever och dör som vi.
Genom att han avslöjar sitt väsens hemlighet,
att han är Faderns ende och älskade Son,
uppenbarar han också Fadern. Visserligen är
Fadern osynlig, men vi anar hans närvaro, ja,
hans ansikte, när vi iakttar Sonen. Han är
Sonens Fader, och det räcker att se på
Sonen för att känna Fadern (Joh
14:9).
Den helige Ande däremot har inget
ansikte, han har inte ens ett namn som antyder att
han är en person. Man kan aldrig ställa
sig mitt emot den helige Ande, man kan inte betrakta
honom. "Ni känner honom", säger
Jesus, "eftersom han är kvar hos er och
kommer att vara i er" (Joh
14:17). Att känna den helige Ande är
först och främst att erfara hans verkan,
att öppna sig för hans inflytande, att säga
ja till hans ingivelser, att låta honom vara
ursprunget till allt man gör.
Hans namn "helig Ande" uttrycker
strängt taget inte hans specifika väsen.
Han skiljer sig inte från Fadern och Sonen genom
att vara Ande. Fadern och Sonen skulle också
kunna få detta namn, och Gud själv skulle
kunna kallas "helig Ande". Jesus säger
det till den samariska kvinnan: "Gud är
Ande" (Joh 4:24). Att
vara Ande och att vara helig kännetecknar Gud
som Gud. Augustinus (354-430)
visar emellertid hur denna brist på ett specifikt
namn paradoxalt nog just uttrycker något av
Andens väsen.
Eftersom man benämner honom utifrån
det som är gemensamt för Fadern och Sonen,
är detta just hans väsen: att vara enhet
mellan Fadern och Sonen. Det är hans egenhet
att vara gemensamhet. Därför är just
det allmänna namnet "helig Ande" i
dess allmänhet det bästa sättet att
uttrycka det som är typiskt för honom. Den
helige Ande är en levande paradox: hans identitet
består i att han är det som är gemensamt
för de två andra, det är hans specialitet
att inte vara speciell. Vilken läxa för
oss som så frenetiskt söker efter vår
identitet och vill utveckla vår personlighet!
Anden önskar inget mer än att träda
i skuggan. Han vill inte vara något särskilt,
hans väsen är och går upp i de andra. Det grekiska
ordet för ande, "pneuma", betyder både
vind, luft och andedräkt. Vinden är något
hemlighetsfullt, oberäkneligt. Jesus tillämpar
denna vindens egenskap på Anden i sitt samtal
med Nikodeimos: "Vinden (to
pneuma) blåser vart den vill, och du
hör den blåsa, men du vet inte varifrån
den kommer eller vart den far. Så är det
med var och en som har fötts av Anden (ek
tou pneumatos)" (Joh
3:8). Vinden, och Anden, är lätt,
rörlig, outtröttlig. Man kan inte få
tag i den, inte gripa den. Man kan inte smeka vinden
men man kan låta sig smekas av den; man kan
inte fånga den men man kan fångas och
föras med av den.
Det är dock framför allt andedräkten
som lär oss vad Anden gör. Utan andning
finns det inget liv. I den nicenska trosbekännelsen
kallar vi den helige Ande för Livgivaren. En
ortodox biskop har beskrivit denna livgivande funktion
i en text som redan blivit berömd: "Utan
den helige Ande är Gud långt borta,
är Kristus en personlighet som tillhör det
förflutna, är evangeliet ett gammalt dokument,
är kyrkan en organisation, är auktoritet
makt eller diktatur, är en kristen slav under
moralen. Men med den helige Ande står
hela universum i uppståndelsens tecken, är
den uppståndne Herren närvarande, är
evangeliet livets källa, utstrålar kyrkan
Treenighetens ljus, är auktoritet en befriande
tjänst, är liturgin en åminnelse och
en förväntan, är mänsklig aktivitet
gudomlig aktivitet." Många av oss är
handikappade Guds barn därför att vi inte
låter den helige Ande utföra sitt livgivande
verk.
Andedräkten lär oss något
mer. Den luft som via näsan tränger in i
lungorna fogar och anpassar sig fullständigt
till den enskilda människans kroppsbyggnad och
organ. Luften är oändligt smidig, alltid
villig att ta olika former beroende på var den
far igenom och vad den skall fylla. Denna egenskap
hos luften låter oss förstå hur Anden
verkar. Liksom luften tar Anden hänsyn till varje
människas kapacitet.
Han kan uppenbara sig som en stormvind
men också som en sakta susning (1
Kung 19:12). Han anpassar sig till människans
nivå. Jesus, som är Guds Ord, lär
oss från början hela sanningen. Han visar
oss målet på ett nästan abrupt sätt:
"Var fullkomliga, så som er Fader i himlen
är fullkomlig" (Matt
5:48). Han vill allt på en gång.
Anden däremot tar hänsyn till människans
utveckling eller brist på utveckling. Jesus
säger om honom att han skall leda oss fram
till hela sanningen (Joh 16:13).
Han gör det stegvis, i vår egen takt.
Jesus är Brudgummen. Han kräver
brudens totala hängivenhet. Anden är som
Brudgummens vän: han förbereder bruden till
mötet med Brudgummen. Om vi inte hade fått
Anden som alltid tar oss sådana vi är och
exakt på den plats där vi står, och
som därifrån leder oss ett steg längre
fram, skulle vi ha tappat modet för länge
sedan. Det mål som Jesus pekar på är
alltför högt för att vi ens skulle
våga börja sträva mot det. Vi behöver
en Hjälpare och Tröstare som tar oss vid
handen och ömsint och med obegränsat tålamod
leder oss fram i ett tempo som passar vår förmåga.
Denna Andens otroliga smidighet gör
att han "uppfyller världen" (Vish
1:7), att han också finns på ställen
där man aldrig hört talas om Jesus. Anden
bor i varje människa som en hemlig kraft. Och
varje människa som ärligt söker sanningen
blir gradvis ledd av honom till hela sanningen.
Nästa avsnitt går
vi vidare i detta tema och tar då upp: Sanningens
Ande 
(Del II) | 
