Hej Stinissen-läsare!
Här är avslutande delen av en viktig text
om hur Gud leder oss. Vi har hämtat texten ur
"Hör du vinden blåsa?" Rubriken
är Andlig urskilning. Texten är ganska lång.
Vi återger den i tre delar. För dig som vill/behöver
repetera: Del 1 
Del 2 Hur kan vi vara säkra
på att vi vandrar rätt väg? De medkristna
som tillhör den karismatiska rörelsen tycks
ibland tro att de har en egen pipeline till himlen.
Visst är det så det är den Helige
Ande som är vår ledare - det är br
Wilfrids övertygelse. Men han har mycket annat
än detta att säga om hur vi ska hitta rätt
väg till himlen... Vi ber inför läsningen: Gud, du
låter Pingstens Ande lysa i våra hjärtan:
skänk oss genom honom visshet om vår
väg och tröst i alla oro.
Genom vår Herre Jesus Kristus.
Amen "Tror
du inte att jag är i Fadern och Fadern i mig?
De ord jag säger er, dem talar jag inte av
mig själv; Fadern är i mig och utför
sina gärningar."
(Joh 14:10) God läsning önskar er tillgivne
Andlig urskillning: (del
3) Kan Gud vara stum? Vad
gör vi när vi inte hör Andens röst,
när vår bön inte får något
svar, när Gud verkar stum?
Efter en omvändelse kan det hända
att man under en kortare eller längre tid påtagligt,
ja nästan mirakulöst, leds av den helige
Ande. Du går till bokhyllan och tar på
måfå en bok. Precis den bok du sökte
eller behövde. Du skriver ett brev och brevet
kommer exakt på din korrespondents födelsedag
utan att du hade en aning om födelsedagen.
Livet är fyllt
av små under. Det är härligt och stärker
tron.
Det vore
naivt att tro att det kmmer att vara så hela
livet. Det kommer tider då sådana under
uteblir, då Gud tycks vara döv. Eller stum.
Vad gör man då?
Gud är
varken döv eller stum. Han talar alltid. Han
är Ordet. Han har alltid något att
säga oss. När det verkar som om han inte
svarar, är det därför att han säger
oss något vi inte hade väntat. Vi förväntar
ett svar på en viss nivå, men Gud svarar
utifrån en annan, djupare nivå. Vi talar
förbi varandra.
Gud vill
att vi skall byta nivå, att vi skall lära
känna honom bättre. Genom att han inte svarar
så som vi hade hoppats, visar han att han är
en helt annan än vi trodde. Han är ingen
kompis, ingen "fixare" Han är större,
mer hemlighetsfull än vi anade.
Gud talar
som han vill. Han är fri, han är "oberäknelig".
Du kan aldrig på förhand veta om och när
och hur han kommer att svara.
Guds
skenbara "tystnad" är alltså
inte nödvändigtvis ett dåligt tecken.
När du tar emot honom i hans tystnad, när
du fortsätter att lyssna, kommer en tid då
också hans tystnad talar ett tydligt språk.
Den lär dig att Gud är den helige, att han
är transcendent. Den lär dig att bemöta
Gud på ett nytt sätt: med tillbedjan. Du
förstummas och böjer dig djupt inför
honom som är så totalt annorlunda än
du.
I sådana
tystnadens tider måste du mer än någonsin
hålla dig til det objektiva: till det
du vet genom Guds ord, kyrkans lära och
ditt sunda förnuft. Det är mer än tillräckligt
för att du med snabba steg skall kunna gå
vidare.
Du kommer
att göra misstag, utan tvivel, men även
dessa är medräknade i Guds plan. Egentligen
är det inte fråga om misstag. När
du börjar något, i uppriktig tro att det
är Guds vilja, så blir det på
något sätt Guds vilja, även om resultatet
är negativt. Det viktiga för Gud är
inte att du lyckas, utan att du ärligt söker
hans vilja.
Men om
du aldrig hör Andens röst, aldrig
känner dig driven av honom, borde du ställa
dig frågan om inte något har gått
snett i ditt liv. Det är kanske inte Guds
fel att det är så dödstyst.
Kanske är felet ditt, kanske har du igentäppta
öron. Om du em längre tid nonchalerar Andens
röst och inte bryr dig om honom och hans ingivelser,
får du så småningom ''hörselskada''.
Hjärtat blir hårt och okänsligt. Det
registrerar inte längre Andens smekningar.
Men försöker
du lyssna och lyda, kommer en tid då sökandet
efter Guds vilja blir mindre akut. Det blir då
alltmer han själv som gör sin vilja i dig.
En vän skriver till mig: "Tidigare frågade
jag dig ofta: hur kan jag veta vad Gud vill? I dag
ser jag kanske bättre att, om man lever i Gud,
så ser han själv till att forma sin
vilja i och med oss i nuet. Men om man inte har
sina rötter i stillheten förväxlar
man Guds vilja med egenviljan, det vet jag av erfarenhet."
Att konsultera bibeln Bibeln
är Guds ord. Gud talar verkligen genom den. Betyder
det att du kan öppna bibeln på måfå,
blindvis sätta fingret på en vers, och
vara säker på att den innehåller
ett budskap från Gud till dig?
Bibelns
texter bör helst läsas i sina sammanhang.
Inte varje ord passar vem som helst eller när
som helst. Särskilt när det gäller
att fatta beslut är det riskabelt att rådfråga
bibeln på detta sätt. Jag hörde om
någon som i sin förtvivlan inte visste
vad han skulle ta sig till. Till sist öppnade
han bibeln och satte fingret på Matt 27:5: "Judas
gick bort och hängde sig." Han var klok
nog att inte omedelbart följa uppmaningen, utan
försökte en gång till. Nu blev det
Luk 10:37: "Gå du och gör som han!"
Man kan
dock inte förneka att många, och bland
dem även helgon, har funnit tröst och vägledning
genom ord som de "fått" av Gud. Vem
vågar döma dem? Gud har inget emot att
vi ibland umgås lite lekfullt med honom, och
erfarenheten visar att han ofta leker med och låter
oss finna ord som verkligen är till hjälp
eller innehåller ett budskap.
Det blir
bara fel när man gravallvarligt tror att det
ord man på denna väg finner ofelbart uttrycker
Guds vilja. Gud har aldrig gett sådana garantier.
Lottkastning Får
man be Gud visa sin vilja genom att låta lotten
avgöra vilken av flera goda möjligheter
man skall välja?
Det finns
ett fall av lottkastning i Nya testamentet. När
apostlarna sökte någon i församlingen
som kunde komma i Judas ställe och inta hans
plats som tolfte apostel, blev två kandidater
föreslagna: Josef Barsabbas och Mattias. "Så
kastade de lott, och lotten föll på Mattias,
och han upptogs som den tolfte bland apostlarna"
(Apg 1:26).
Att Nya
testamentet bara en enda gång talar om lottkastning,
tyder på att man i fornkyrkan inte kastade lott
om allt möjligt. Men det innebär samtidigt
att lottkastning inte är principiellt utesluten.
Man måste
erkänna att helgonen ibland använt sådana
medel för att få reda på Guds vilja.
När Franciscus av Assisi och broder Masseo en
dag var på vandring, kom de till en korsväg.
De visste inte i vilken riktning de skulle gå.
Detta var dock inte något problem för Franciscus.
"Snurra runt", sa han till broder Masseo,
"och sluta inte förrän jag säger
till." Broder Masseo snurrade runt så länge
att han blev yr i huvudet. Till slut sa Franciscus
att han skulle bli stående och inte röra
sig. Så frågade Franciscus: "Åt
vilket håll vänder du ditt ansikte?"
"Mot Siena", svarade Masseo, varpå
Franciscus utbrast: "Det är vägen Gud
vill att vi ska gå."
Ibland
gör helgonen saker som man nog får beundra
men inte urskillningslöst efterfölja! Lottkastning
får aldrig bli till ett system. Men jag skulle
inte vilja fördöma den som undantagsvis,
i en nödsituation, använder sig av det.
Det skulle
kunna accepteras under följande villkor: 1 att
det är nödvändigt att fatta ett beslut;
2 att man först använt alla andra medel
utan resultat; 3 att de alternativa möjligheterna
alla är moraliskt goda; 4 att man först
ber (så gjorde man innan
Mattias valdes: Apg 1:24); 5 att man inte betraktar
avgörandet som ett ofelbart Guds tecken, och
således är villig att ändra sig om
det blir klart att man tagit fel.
| 
