 Hej
Stinissen läsare!
Detta Stinissen avsnitt är hämtat boken
om Den Helige Ande, "Hör du vinden blåsa?"
Texten är meditation över de märkliga
Paulus-orden: "Ty när jag är svag,
DÅ är jag stark".
Då det är
ett långt avsnitt delar vi upp det i sex avsnitt
så att vi får tid för eftertanke
till varje del.
Det grekiska ordet paraklétos kan betyda både
hjälpare och tröstare. Det är denna
sista betydelse jag väljer i detta kapitel. Anden tröstar på olika sätt. "Jag
skall be Fadern", säger Jesus,
"och han skall ge er en annan 'hjälpare',
som skall vara hos er för alltid"
(Joh 14:16)
Före läsningen ber vi: O Gud,
du som har upphöjt din Son till platsen på
sin högra sida,
uppfyll hans löfte till oss och sänd Hjälparen,
den Helige Ande,
som leder oss fram till hela sanningen om dig och
den du har sänt,
Jesus Kristus, vår Herre...
Hälsningar!
Anden tröstaren: Saliga de
fattiga Han tröstar genom
att ge en särskild smak för fattigdomen.
Han lär dig att älska din litenhet.
Om du försöker ta evangeliet
på allvar, kommer du förr eller senare
till en punkt där du står öga mot
öga med din fattigdom. Du upptäcker att
det finns mer mörker i dig än du trodde,
mer ondska än du anade. Du känner dig oförmögen
att leva upp till evangeliets höga mål.
Du erfar att du inte kan uppbringa någon viljekraft,
att dina resurser inte räcker till.
I den förtvivlan som då uppstår,
och som är en frukt av Andens verk i dig, är
det samme Ande som tröstar dig. Inte i första
hand genom att göra dig stark, Många går
omkring med illusionen att om de ger sin svaghet åt
Gud, kommer han att förvandla den till styrka.
Men Gud känner människan tillräckligt
för att veta att hon inte omedelbart kan bära
en sådan styrka. Hon skulle bara bli ännu
mer uppblåst.
Jesus sökte inte att bli av med sin
svaghet. Han ville tvärtom att hans svaghet skulle
bli uppenbar. Han var ängslig i Getsemane, han
föll under korset, han "uppsände med
höga rop och tårar enträgna böner
till den som kunde rädda honom från döden"
(Heb 5:7). Men mitt i
hans svaghet verkade Faderns kraft i honom. "När
han blev korsfäst, var han svag, men han lever
genom Guds kraft. Vi är också svaga med
honom, men vi skall leva tillsammans med honom genom
Guds kraft, som ni skall få känna"
(2 Kor 13:4)
Den som vägrar att
vara svag, får heller inte Guds kraft. "I
svagheten blir kraften störst. Därför
vill jag helst skryta med min svaghet, så att
Kristi kraft kan omsluta mig. Jag gläds åt
svaghet... Ty när jag är svag, då
är jag stark" (2 Kor
12:9-10).
I stället för att göra
dig stark, lär Anden dig att acceptera och til
och med älska din fattigdom."Ju fattigare
du är, desto mer kommer Jesus att älska
dig" skriver Thérése av Lisieux
(1873-1897) till sin syster
Céline. Det finns en obeskrivlig glädje
i att inte kunna något av sig själv utan
i stället vara fullständigt beroende av
Gud.
Vill du veta om du börjat fatta något
av evangeliets budskap, behöver du bara se på
hur du reagerar när du upptäcker din uselhet.
Blir du glad och fattar mod, eller blir du ledsen
och tappar modet?
Det är Anden, Tröstaren, som
får dig att inse att just denna fattigdom är
din sanna rikedom att det är den som ger dig
"makt" över Gud. Gud kan inte motstå
en människa som vet om sin fattigdom och sträcker
sina armar mot honom. Det är Anden som får
dig att förstå att du är salig när
du är fattig (Matt 5:3).
"Ta bort frestelserna", säger
en ökenfader, "och ingen människa kommer
att bli frälst." Det är framför
allt i frestelserna som vi erfar vår svaghet.
Det brukar ta lång tid innan vi vågar
erkänna och acceptera den. Anden hjälper
och tröstar genom att lära oss att det är
denna fattigdom som är den skatt som låg
gömd i var åker. Han tröstar alla
dem som har en svag vilja och lär dem att just
denna svaghet öppnar dörren till Gud. "Man
måste ta rätt tåg", skriver
Jean Lafrance. "Viljans och uppoffringens tåg
(le train de la générosité)
är vackert och förföriskt. Det avgår
när man vill omedelbart. Tyvärr kommer det
aldrig fram. Den helige Andes tåg är fattigt,
miserabelt. Det har svårt att komma i gång,
men det är det enda som når målet,
himmelriket."
Kanske du tycker att Jesu och Paulus och
Théréses fattigdom trots allt är
en fin fattigdom. Någon kommer till mig och
säger: "Allt vad du predikar om fattigdom,
om tillit och förtröstan, är uppmuntrande.
Men min fattigdom är riktig fattigdom,
det är synd, elände, feghet, högmod..."
Jag svarar: "Om du har riktig 'misär',
har du rätt till riktig 'misericordla'
(barmhärtighet).
Det som Gud önskar av dig är ödmjukhet,
inte fullkomlighet.
Förvisso finns det också en
falsk ödmjukhet. Djävulen är
en mästare i att göra oss ödmjuka på
fel sätt.
Han får oss att vara ledsna över
våra misslyckanden, att bittert konstatera skillnaden
mellan idealet och verkligheten. Denna falska ödmjukhet,
som ingenting annat är än sårat högmod,
kommer oss att tappa modet och ge upp. Djävulen
ler säkert i mjugg när han fått oss
dit.
Om det däremot är den helige
Ande som visar oss vår fattigdom och uselhet,
då är det en annan sak. Medan djävulen
bara visar oss halva sanningen, leder Anden oss in
i hela sanningen: både vår fattigdom och
Guds barmhärtighet. Han lär oss att vara
kloka som ormar (Matt 10: 16).
Om vi vill ha mer av Guds kärlek, behöver
vi bara gå djupare in i vår fattigdom
och visa den för honom. Vi kan själva öppna
kranen som får Guds barmhärtighet att flöda.
Det räcker med att tala om för honom hur
fattiga vi är. "Vänd dig till mig och
var mig nådig, ty jag är ensam och
betryckt" (Ps 25:16).
Jag är betryckt och fattig. Gud, skynda till
mig" (Ps 70:6). "Herre,
böj ditt öra till mig och svara mig, ty
jag är betryckt och fattig" (Ps
86:1).
Den helige Ande lär oss att Gud inte
kan motstå vår fattigdom. På så
sätt bibringar han oss konsten att utnyttja
vår fattigdom och så småningom också
älska den.
Del 2: En
ny Jesu närvaro  | 
