Hör du vinden blåsa? - Anden tröstaren: "Vad du är skön, min älskade!"
(del 3 av 6)

Hej Stinissen läsare!
Några ord bara som inledning till veckans br Wilfrid-text...

Tröstaren är ett vackert namn på vår vän den Helige Ande. Här tar br Wilfrid fram en annan sida av det Anden vill med oss. Gud är mer värd att älskas än någon annan person i världen. Ändå har vi svårt ibland att ge Gud vår kärlek, särskilt när vi inte förstår Hans vägar. Men Anden hjälper oss...
Lär oss då, Helige Ande, att ha vår allra största glädje i Gud, som givit oss allt vi har och älskar oss mer än någon människa kan älska en annan i hennes bästa stunder.

Då det är ett långt avsnitt delar vi upp det i sex avsnitt så att vi får tid för eftertanke till varje del. Övriga delar finner du här, se under rubriken Anden tröstaren.

Anden tröstar på olika sätt.

"Jag skall be Fadern", säger Jesus,
"och han skall ge er en annan 'hjälpare',
som skall vara hos er för alltid"
(Joh 14:16)

Före läsningen ber vi:

O Gud, du som har upphöjt din Son till platsen på sin högra sida,
uppfyll hans löfte till oss och sänd Hjälparen, den Helige Ande,
som leder oss fram till hela sanningen om dig och den du har sänt,
Jesus Kristus, vår Herre...

Hälsningar!

Anden tröstaren: "Vad du är skön, min älskade!"
Det grekiska ordet paraklétos kan betyda både hjälpare och tröstare. Det är denna sista betydelse jag väljer i detta kapitel (Anden tröstaren).

  Vi tröstas av Anden på ytterligare ett sätt. Han lär oss att finna vår glädje i Gud.
Är det inte detta som mer än allt annat utmärker kärleken: att man finner glädje i den älskade, att man är glad för den älskades skull? "Tack för att du finns", hör man ofta nuförtiden. Det har nästan blivit en kliché. Men den som verkligen menar vad han säger ger uttryck för riktig kärlek. Det gläder mig att du finns. Du är fin, du är vacker, du är dyrbar. "Vi tackar dig för din stora härlighet", sjunger vi i mässans Gloria.
  Det är den helige Ande som tillfogar vår kärlek denna kvalitet, utan vilken den inte är riktig kärlek. Jag kan vara generös, from, offervillig, ivrig, jag kan arbeta ihjäl mig i kyrkans tjänst, men om jag inte finner glädje i Gud, om han inte är min stora glädje, fattas något väsentligt i min kärlek. Ger jag Gud mina pengar, mitt arbete, min tid, så ger jag honom vad jag har. Men om jag vill ge honom mig själv, vad jag är, måste något komma till. Han måste bli min glädje, för ingenting är så mycket jag själv som min glädje. Säg mig var du finner din glädje, och jag säger dig vem du är. "Där din skatt är, där kommer också ditt hjärta (det du egentligen är) att vara" (Matt 6:21).
  Anden skapar i oss den glädje som är karakteristisk för Guds rike. "Guds rike är inte mat och dryck utan rättfärdighet och frid och glädje i den helige Ande" (Rom 14:17). Hans djupaste och viktigaste verk i oss är att få oss fascinerade av Guds skönhet, så att vi upphör att finna vår glädje i oss själva och i stället finner den i Gud. Han åstadkommer den kopernikanska revolutionen i vårt liv, som gör att vi inte längre låter Gud kretsa kring oss (Gud för mig), utan själva kretsar kring Gud (jag för Gud). Det är, enligt Paulus, den helige Ande som gör oss berusade och som får oss att sjunga och spela för Herren av hela vårt hjärta (Ef 5:18-19).
  En dag, år 1582, frågar den helige Johannes av Korset sitt biktbarn Franciska av Guds Moder, karmelitnunna i Beas, vad hon gör under bönen. "Jag ser på Guds skönhet", svarar Franciska, "Jag är glad att han är så vacker." Johannes av Korset är lycklig, entusiastisk. Några dagar senare ger han Franciska de fem sista, nydiktade stroferna av Andlig Sång. De börjar med dessa rader:

Låt oss njuta av varandra, o min Älskade,
Och låt oss ses i din skönhet...

  Att älska Gud är att finna glädje i honom. Alla religioner har, åtminstone i sina bästa stunder, anat detta. Hela Psaltaren är genomsyrad av denna glädje i och över Gud. "Du är ju Herren, för mig finns inget gott utom dig (Ps 16:2). "När jag vaknar, vill jag mätta mig av din åsyn" (Ps 17:15). "Ha din lust i Herren; då skall han ge dig vad ditt hjärta begär" (Ps 37:4).
  Hela psalmen 119 är en långt utdragen lovsång till Herrens lag, och därmed till Herren själv. "Jag fröjdar mig över dina vittnesbörds väg som över alla skatter" (v 14). "Jag har min lust i dina stadgar" (v 16). "Ja, dina vittnesbörd är min lust" (v 24). "Jag vill ha min lust i dina bud, ty de är mig kära" (v 47). "Deras hjärtan är okänsliga som fett, men jag har min lust i din lag" (v 70). "Om din lag inte hade varit min lust, så hade jag förgåtts i mitt elände" (v 92). Man bör välja: finna sin lust i Gud, eller förgås i sitt elände!
  I kristendomen blir denna glädje för Guds skull ännu större. Tack vare Jesus har vi fått en djupare inblick i Guds väsen. "Jag har låtit er veta allt vad jag har hört av min Fader", säger han (Joh 15:15). Vi vet nu mer om den oändliga lycksalighet som Fader och Son finner i varandra, och som är den helige Ande. Vi är inbjudna att delta i denna lycksalighet och finna vår glädje i deras glädje.
  Det är Anden som väcker denna glädje i oss. Han vill att vi växer i den så att till sist Jesu löfte infrias: "Detta har jag sagt er för att min glädje skall vara i er och er glädje bli fullkomlig" (Joh 15:11).