Hör du vinden blåsa? -
Anden, Guds och din hemlighet den outtalade Guden

Hej Stinissen läsare!
  Innan Jesus lämnar sina lärjungar, lovar han att sända till dem den helige Ande. Den som han då skall sända är inte ett litet extra krafttillskott. Han sänder en person. Jag skall sända honom till er (Joh 16:7). Men han är inte ett surrogat för Jesus. Ingen ersättare av lägre rang och makt. Den helige Ande är Gud. Den tredje personen i den heliga Treenigheten. Han är lika stor, lika allsmäktig, lika tillbedjansvärd som Fadern och Sonen.
  När Jesus talar om Anden och om att Anden skall ge strömmar av levande vatten, säger han att det är som skriften säger (Joh 7:38).
  Precis som Mose och alla profeterna och skrifterna talar om Jesus och hans försoning (Luk 24:27) så talar Mose och profeterna och alla skrifterna — alltså hela Gamla Testamentet — om Anden.
  Han finns där och gör precis det som han också gör idag. Han ger liv åt det som är dött och kraft åt det som är svagt. Han är livgivaren, som ger liv åt hela skapelsen (Psalt 104:30). Han talar genom profeterna. Han lägger ned ande och liv i ordet. Han utrustar för tjänst. Han låter något hända med människor inifrån.

Ty jag längtar efter att få träffa er
och dela med mig av Andens gåvor
för att ni skall bli stärkta,
(Rom 1:11)

Före läsningen blir vi stilla och ber:

Gud, du låter den helige Ande lysa i våra hjärtan:
skänk oss genom honom visshet om vår väg
och tröst i all vår oro.
Genom vår Herre Jesus Kristus.
Amen

Hälsningar!

Anden, Guds och din hemlighet

Anden är Guds största gåva. Genom att ge oss sin Ande ger Gud sig själv.
Vi borde aldrig nöja oss med mindre än Gud.
Men vem är han?

Den outtalade Guden

  Den helige Ande påminner oss om att Gud är mysterium. Sonen är "sanningen" (grek alétheia: icke-dold). Han är Gud som inte längre är fördold, han är den avslöjade Guden. Anden däremot är Gud som fortfarande är fördold. Han är Guds outgrundlighet, hans ouppnåeliga, obegripliga djup. Paulus associerar Anden med Guds djup: "Anden ...utforskar allt, också djupen hos Gud" (1 Kor 2:10).
  Anden är den kraft som driver Gud att skapa, att uppenbara sig, ja att inkarnera sig. Han är den uppenbarande kraften (i och genom honom blir Sonen människa), men själv blir han inte uppenbar. Han är och förblir Guds "insida". Det är han som ger den negativa teologin dess existensberättigande. Den negativa teologin menar, med rätta, att allt vad vi säger om Gud är otillräckligt, att inga ord passar till honom, att han alltid är större, och att därför människans rätta hållning inför Gud är tyst tillbedjan.
  Gud är Ord. Därför är det riktigt att tala om Gud. Men Gud är också Ande. Därför är det riktigt att tiga inför Gud.
  Så förstår man att karmeliter har en särskild kärlek till den helige Ande. Det är han som styr bönens utveckling från betraktande (dvs. tänkande och talande) bön till kontemplativ, tyst bön. I kontemplativ bön blir man stum. Det som Gud uppenbarat av sig själv genom Sonen (Ordet) låter oss ana något av hans mysterium och för oss in i det. Det är den helige Ande som är Guds mysterium par excellence. Hans Urs von Balthasar (1905-1988) vågar säga att den helige Ande är bortom Ordet. Har jag hamnat i honom, är det naturligt att orden stannar av. Han ger mig en kunskap som "är mig alltför underbar, den är mig för hög, jag kan inte begripa den" (Ps 139:6). Inför mysteriet passar tystnad.
  Att den helige Ande är hemlighetsfull framgår också av hans namn. Det hebreiska ruah, det grekiska pneuma och det latinska spiritus betyder både vind och andedräkt. Jesus liknar honom vid vinden: "Vinden blåser vart den vill, och du hör den blåsa, men du vet inte varifrån den kommer eller vart den far" (Joh 3:8). Man kan inte fånga vinden, inte dirigera den. Den har något oberäkneligt över sig. Och den som låter sig fångas av Anden (vinden) får något av hans hemlighet och oberäknelighet: "Så är det med var och en som har fötts av Anden" (ibid).
  Även de två andra stora symbolerna för den helige Ande tyder på hans hemlighetsfulla karaktär. Jesus talar om levande vatten. "Den som tror på mig, ur hans inre skall flyta strömmar av levande vatten... Detta sade han om Anden, som de som trodde på honom skulle få" (Joh 7:38-39). Levande vatten är källvatten, porlande vatten, vatten som är i rörelse, som väller fram utan att man kan göra något åt det (jo, man kan frigöra källan!), utan att man kan bestämma mängden och kraften.
  Anden är också eld. Han faller som eld över lärjungarna på pingstdagen. Man kan visserligen släcka elden i början (jfr 1 Thess 5:19), men om man låter den vara förlorar man kontrollen över den. Den sätter allting i brand.
  Liksom vi inte har makt över källvatten och eld, så har vi ingen makt över Anden. Vi kan inte noggrant beskriva eller definiera honom, vi kan inte låsa in honom i begrepp, inte analysera honom. "Där Herrens Ande är, där är frihet" (2 Kor 3:17). Ingen kan fånga Anden, men den som vill kan låta sig fångas.
  Vi säger att den helige Ande är en Person, den tredje personen i den heliga Treenigheten. Så blir han mer konkret. Men vi får inte låta oss luras! Han är inte person så som vi är personer. En mänsklig person existerar någorlunda i sig själv. Den helige Ande däremot är en person som existerar i två andra. En människa blir mer person i den mån hon öppnar sig och ger sig själv åt andra. Men Anden är själva öppenheten, själva givandet. Det finns en så stor skillnad mellan Andens och människans sätt att vara person, att både Skriften och kyrkan företrädesvis valt opersonliga symboler för att tala om Anden.
  Anden är inte den som handlar, utan han är själva handlingen. Han är den genom vilken Gud uppenbarar sig. Det är inte lätt för oss att föreställa oss en person som är handling. Men så är den helige Ande. Överallt där Anden visar sig, händer något. Han är händelsen.
  Nya testamentet målar aldrig ett porträtt av den helige Ande. Inte någonstans kan man läsa en beskrivning av honom. Man kan inte se på Anden som man ser på Jesus. "Ni känner den", säger Jesus, "eftersom den är kvar hos er och kommer att vara i er" (Joh 14:17). Att känna den helige Ande är först och främst att erfara hans verkan, att öppna sig för hans inflytande, att säga ja till hans ingivelser, att låta honom vara ursprung till allt man gör.
  Allt som har med Anden att göra är hemlighetsfullt. Han är själva bönen i oss, men en mysteriös bön som består av "rop utan ord" (Rom 8:26) som endast Gud kan tolka. När Anden driver en människa att tala med tungor, talar hon hemligheter som ingen förstår, såvida orden inte tolkas av andra som i sin tur är inspirerade av Anden (1 Kor 14:2-5).