I dag är Guds dag: Vägen till frihet

Några av er har efterfrågat texter till särskida teman. Jag ska inom den närmaste veckan försöka hitta texter ur br Wilfrids rika förråd som passar. Så håll datorn och ögonen öppna under de närmaste dagarna. Era budskap har nått mig och det ska bli mig ett nöje att svara.
Veckans tema är fortfarande FRIHET. Och det handlar nu om vägen till frihet. Vägen till frihet är förstås Jesus själv, som säger JAG är vägen, sanningen, livet. Han klär oss i sin förlåtelses vita kädnad och ger oss en "framtid full av sång". Svaret på vad han gjort för oss måste bli lovsången tillsammans med andra i nattvarden-eukaristin. Och inte bara där...

Jesus säger:

"Herrens ande är över mig,
ty han har smort mig till att frambära ett glädjebud till de fattiga.
Han har sänt mig att förkunna befrielse för de fångna och syn för de blinda,
att ge de förtryckta frihet"
(Luk 4:18)

Vi förbereder läsningen genom att be/sjunga dessa verser ur sv. psb. 285:

God läsning önskar

Vägen till frihet

  Evangeliet visar, på några ställen, glimtar av hur Jesus bad. Ett av dessa är det så kallade "Jesu jubelrop": "Jag prisar dig, Fader, himlens och jordens herre ..." (Matt 11:25). Jesus jublar i den helige Ande, han prisar och tackar sin Fader.
  I Johannesevangeliet finns en liknande bön somjesus uttalar vid Lasaros grav: "Fader, jag tackar dig för att du har hört mig" (11:41).
  Jesu bön var alltså inte enbart förbön, för honom själv eller för andra. Hans bön var också lovprisning och tacksägelse.
  I varje eukaristi ber prästen: "Ja, sannerligen är det tillbörligt och rätt att vi tackar och lovar dig alltid och överallt, Herre, helige Fader." Är vårt hjärta med i detta? Eller lever vi mer i en otillbörlig och orätt försummelse av lovsången?
"Upplyft era hjärtan", uppmanar prästen vid inledningen till den stora tackbönen. Ar det då något mom dig som lyfter och utvidgar sig, en port som öppnar sig till frihet och glädje i Gud?
  Kännetecknande för lovprisning och tacksägelse är just att de öppnar människan. I lovsången sprängs det fängelse där du var instängd, du upphör att kretsa kring dig själv. Dina begränsade horisonter blir plötsligt bredare och förlorar sig i oändligheten.
  Om du kan prisa Gud för att han är den han är, om du ofta tackar honom för hans stora härlighet, blir du upplyft av din bön och kan andas fritt i gudomlig gränslöshet.