 -
I denna tid då vi alla känner oro och ängslan
inför världens framtid låter vi br
Wilfrid tala rakt in i vår situation. Jag har
valt fyra texter ur I dag är Guds dag, två
till denna vecka och två till nästa. Alla
talar till oss om att "för den som överlämnat
sig till Gud, finns mitt i ångestens värld
en väg till frid". Den friden får
vi ta emot.
Samtidigt kan vi be för alla som
saknar den och för alla i världen som drabbats
oskyldigt av lidande. I den fjärde texten (som
utkommer nästa vecka) får vi ledning
för vårt handlande. Jag tror vi behöver
det. Nästa vecka utkommer texterna
- Grundad i Kristi - Gud låter dig växa
- Först kan vi be med dessa eller/och
egna ord: Gud,
lär mig förstå djupet av din kärlek
till oss och hjälp mig att ta emot din kärlek
så att allt jag gör sker i kärlek.
Amen Detta
har jag sagt er för att ni skall ha frid i
mig.
I världen får ni lida, men var inte oroliga,
jag har besegrat världen.”
(Joh 16:33)
Med hälsning
Frid mitt i världens ångest Om vi frågar människor
vilken deras djupaste och mest kontinuerliga känsla
är, tror jag att många skulle svara: "Jag
är rädd, jag känner mig fylld av oro
och ängslan." Ångesten plågar
en stor del av mänskligheten. För den enskilde
visar den sig ofta i nervositet, kroppsliga spänningar,
sömnlöshet. Vare sig vi vill det eller ej
är vi alla barn av vår tid, och ingen av
oss kan nog helt undkomma denna världsepidemi
som ångesten är. Ingen av oss kan heller
blunda för att det finns allvarliga skäl
till ångest. Vi vet verkligen inte vart världen
är på väg. Några få människor
har makt att förvandla vår jord till ett
brinnande helvete - och på vissa platser har
det ju redan skett. Det är inte förvånansvärt
att en våg av ångest sköljer över
mänskligheten.
Ändå lär oss Bibeln att den plågade,
ängsliga människan kan finna ro hos Gud,
att han är en tillflykt och en borg i nödens
stund, att Gud är fridens Gud. Vid Jesu födelse
förkunnar änglarna frid på jorden
(Luk 2:14). Innan Jesus
lämnar sina lärjungar för att återvända
till Fadern, utlovar han dem sin frid (Joh
14:27). För den som i tillit
överlämnar sig till Gud, finns mitt i ångestens
värld en väg till frid. Den yttre, synliga världen
skall bli en fridens värld först på
den dag då Gud skapar nya himlar och en ny jord
(Upp 21:1). Men din inre
värld kan redan nu, dag för dag, allt mer
genomsyras av Guds frid. Hur detta kan ske är
svårt att förstå med blotta förnuftet.
Men ju mer du växer i tillit och förtröstan,
desto mer kommer du att erfara denna hemlighetsfulla
och gudomliga frid.
Våga darra! Det finns människor
som mitt i de svåraste situationer bärs
av en djup frid och förtröstan (jag
har mött många som gjort det). Men
Gud begär inte av oss att vi ständigt skall
känna oss frimodiga och oförskräckta.
Jesus själv ängslades och ropade ut sin
nöd och ångest. Han förväntar
sig inte att vi med överlägsen oberördhet
skall gå våra smärtor till mötes.
Det finns ett djupare och mer äkta mod än
det som övervinner all ängslan. Det modet
består i att våga tillåta ångesten,
att försvarslös utlämna sig åt
den och gå tvärs igenom den. Ett mod som
säger: "Jag är inte rädd, jag
vågar darra. Vi har ofta en felaktig
uppfattning om hur en helig människa skall vara.
Vi föreställer oss att heligheten skall
visa sig i orubblig självbehärskning, i
att leende ta emot varje förolämpning och
jublande springa fram mot martyrkronan. Men helighet
utesluter inte rädsla. I stället för
att dansa fram till himlen kan man också darra
sig fram dit. Och det är inte säkert att
det är mindre fullkomligt. Gud har själv
valt att vara svag och sårbar.
Att vara rädd för lidandet är alltså
inte fel. Men att ständigt försöka
fly från allt som är svårt och som
kostar på innebär i själva verket
att fly från glädjen, den sanna glädjen. Genom att Jesus har
lidit har lidandet förlorat sin negativitet.
Det har förklarats inifrån. Mitt i smärtan
och ångesten finns han. Nåd och frid från
Gud vår Fader och Herren Jesus Kristus!
| 
