 I
den första av veckans två Stinissen-texter
talar br Wilfrid åter till oss om den frid som
Kristus ägde under sitt liv i ångestens
värld och som han vill dela med sig av till oss
som lever i samma svåra värld. I den andra
hjälper han oss att hantera den vrede över
onda mänskor som vi kan känna. Vi har ingen
domsrätt över andra.
Som inledning till dagens
texter läser vi stilla denna korta version av
Teresas ord som också finns som Taizésång
- upprepa gärna orden långsamt några
gånger: Känn
ingen oro, känn ingen ängslan.
Den som har Gud kan ingenting sakna.
Gud, din Gud, bär allt. Låt
Kristi frid råda i era hjärtan, den som
ni kallades till som lemmar i en och samma kropp.
Visa er tacksamhet.
(Kol 3:15)
Med hälsning
Grundad i Kristi frid Om vi uppmärksamt
läser evangeliet, märker vi att den frid
som Jesus levde i inte var absolut ostörd utan
några som helst känslomässiga växlingar. Man har ibland hävdat
att en sant kristen frid innebär ett full-komligt
herravälde över känslolivet och ett
utsläckande av passionerna. Men detta grundar
sig på en missuppfattning om de mänskliga
passionernas natur. I sig själva är passionerna
och känslorna varken onda eller goda. Det är
vår vilja som avgör om de blir en konstruktiv
eller en destruktiv kraft. Jesu orubbliga frid
hade sin grund i att han ständigt var ett med
Faderns vilja. Hans mänskliga känslor och
passioner tjänade denna vilja. Jesus kände
glädje, bedrövelse och ångest, han
blev förvånad, han blev upprörd och
vred. Det vore orimligt om
du eftersträvade en frid som liknade en spegelblank,
orörlig vattenyta. Vill du likna Jesus skall
du inte tränga undan alla emotionella rörelser.
Men du skall låta känslorna vara grundade
i en oändligt djup frid i tilliten till Gud.
Känslorna är inte menade att herrelöst
kastas omkring vind för våg, de skall ha
en grund att stå på. Bara så kan
de fylla sin rätta funktion. Låt Kristi
frid råda i ditt hjärta (Kol
3:15), då kan du tillåta känslorna
att komma fram. Låt
intet förvilla, intet skrämma dig.
Allting förgår, blott Gud förändras
ej.
Tålamodet allt besegrar.
Den sig på Gud förlitar skall intet
fattas.
Allenast Gud är nog.
(Teresa av Avilia)
Gud låter dig
växa Vilken tur för
mänskligheten att vi inte är Gud! Vi skulle
i vår otålighet förstöra oändligt
mycket. Det är inte lätt att rensa bort
ogräset utan att på samma gång skada
vetet. Husbonden i Jesu liknelse om ogräset i
åkern (Matt 13:24-30)
säger: ”Ni kan rycka
upp vetet samtidigt som ni rensar bort ogräset.
Låt båda växa tills det är dags
att skörda.” På bondens åker
är det lätt att skilja ogräs från
vete, men inte på världens åker.
Det är inte möjligt att dela upp människor
i två kategorier: onda och goda. I goda människor
finns alltid också något ont, så
länge vi ännu inte nått vår
slutgiltiga härlighet. I så kallade onda
människor finns också alltid något
gott. Det finns egentligen inga helt onda människor.
Alla är skapade av en god Gud för ett gott
ändamål, och ingen förmår att
fullständigt utplåna detta. Även hos dig är
det onda blandat med det goda. Vissa stunder i ditt
liv sticker det onda upp huvudet. Då kan det
hända att du blir en börda och till skada
för dina medmänniskor, som ogräset
i åkern. Men Gud låter dig växa.
Med outtömligt tålamod ger han dig ständigt
nya möjligheter och tillfällen att börja
om. Varje morgon kan du börja ett nytt liv. Varje
ögonblick kan du vända dig bort från
det onda och i stället vara god. Nåd och frid från
Gud vår Fader och Herren Jesus Kristus!
| 
