Hej Stinissen-läsare!
 Veckans
avsnitt är hämtat ur Wilfrid Stinissens
"Vandring till sanningen", Libris 1987 som
är samling utförligare texter för andlig
läsning än de som förekommer i "I
dag är Guds dag". Här återger vi i förkortning
en text som handlar om lidandet och Guds kärlek.
Om texten väcker frågor - hör gärna
av Dig till mig genom ett e-brev. Kanske kan Du få
ett svar från broder Wilfrid själv. Jag
förmedlar gärna en sådan kontakt. Bed gärna en bön med egna
ord innan Du börjar läsningen: Herre.
Gör mig öppen och lyhörd
så att jag kan ta emot vad du vill säga
mig,
när jag nu blir stilla för att läsa
några ord om dig.
Amen "När
ni får höra om krig och oroligheter,
så tappa inte besinningen.
Detta måste först hända,
men det är ännu inte slutet.”
(Luk 21:9 )
Med hälsning
Kan man anklaga en korsfäst
Gud? (del 1) Det finns ofattbart
mycket lidande i världen.
En stor del av det kommer från människor:
kärlekslöshet, förföljelse, intolerans,
krig, tortyr... Det är framför allt detta
lidande som gör oss rådvilla, som mer än
annat lidande förefaller oss avskyvärt.
Människans grymhet har inga gränser.
Varför har Gud skapat människan så
att hon kan synda; att hon kan hata i stället
för att älska?
Svaret är att Gud vill ingå ett kärleksförbund
med människan. Han vill älska människan
och bli älskad av henne. Detta är endast
möjligt när människan är fri och
fritt kan bejaka Guds inbjudan. Men frihet innebär
möjlighet att säga nej. En skapad frihet
som utesluter varje möjlighet att säga nej
är en fyrkantig cirkel. Inte ens Gud kan skapa
en sidan frihet, inte därför att hans allmakt
är begränsad, utan därför att
den är grundad på varat och inte på
icke-varat.
Nu är det så att mitt nej till Gud alltid
också är ett nej till mig själv och
till alla andra. Varje nej är en källa till
lidande. Men det finns mycket
lidande som inte kommer från människan:
sjukdom, hungersnöd, jordbävningar, naturkatastrofer
samt allt det lidande som är en följd av
att världen behärskas av en fruktansvärd
lag, nämligen ”att äta upp och bli
uppäten”.
Skall vi anklaga Gud för det? Man kan säga att
lidande hör till Guds pedagogik. Och det är
sant. Kloka föräldrar ger inte efter för
barnets alla nycker. När föräldrarna
säger nej till barnet uppstår en kris.
Men krisen kan få barnet att växa. Också
en vuxen människa behöver lidande för
att mogna. Vad vet en människa som inte har lidit?
”Trygghet och utmaning i lagom doser är
bästa receptet på livskraft”, säger
psykologerna. Gud vet det. Därför tillåter
han lidande. Varje lidande är en utmaning.
Men är det verkligen i lagom dos? I stället
för att få oss att växa, kan lidandet
också krossa oss. Några få blir
helgon, men många, många blir förbittrade,
förtvivlade. Vad är det för en pedagogik? Vi förstår
ingenting så länge vi inte har mött
korset. Korset är nyckeln, endast korset ger
oss svaret. Det första offret för lidandet
är inte människan utan Gud. Han har kommit
för att själv lida med oss. När han
som är själva sanningen och meningen väljer
att gå igenom lidande, kan det inte vara meningslöst
längre. Del
2 + En nattlig dröm 
| 
