[an error occurred while processing this directive]
   
 Wilfrid Stinissen: Tipsa en vän om denna sida...Till Bibelskolans startsida Att hittaa på bibelskolan Vägledning och hjälp 

Wilfrid Stinissens texter tar Guds existens på allvar
Vandring till sanningen, kan man anklaga en korsfäst Gud? (del 2)

Hej Stinissen-läsare!
Här följer nu fortsättningen av texten
"KAN MAN ANKLAGA EN KORSFÄST GUD?".

Också detta avsnitt har jag förkortat. Skulle Stinissens sätt att skriva om lidandet och Guds kärlek ställa svåra frågor - skriv gärna ett e-mail till oss, så ska jag försöka att (om möjligt med broder Wilfrids hjälp) besvara dem. Texten är hämtad ur en bok som utkom 1988 och som innehåller 26 tämligen utförliga texter för andlig läsning. Jag minns när jag själv fick boken i min hand. Min fru och jag befann oss då på uppdrag i Svenska Kyrkans Missions tjänst i El Salvador som då befann sig i krig. Den betydde verkligen mycket för oss.

I slutet citerar broder Wilfrid en känd engelsk text som jag här återger i dess helhet.

Bed gärna en bön med egna ord innan Du börjar läsningen:

Min Gud hjälp mig att tro.
Hjälp mig att inte falla för frestelsen
att förbanna världen eller dess skapare.
Hjälp mig att älska världen,
därför att jag ser dig dold i den.
Amen

"Det finns bara en lagstiftare och domare,
han som kan rädda och förgöra.
Men vem är du som dömer din nästa?”

(Jak 4:12)

Med hälsning

Kan man anklaga en korsfäst Gud? (del 2, klicka här för att repetera del 1)

Gamla testamentets helvete var den plats där Gud inte fanns, den plats som befann sig utanför Gud, som inte hade något med honom att göra. I det nya förbundet däremot finns det ingenting längre som ligger utanför Gud, därför att Gud själv stigit ned i vårt helvete. Själva helvetet har förvandlats i och med att Jesus gått in i det. Gud är nu också där. Själva mörkret är inte mörkt längre, natten lyser som dagen (Ps 139:12). Guds Son har stigit ned så djupt, så djupt att hur djupt människan än faller, han alltid befinner sig ännu djupare och fångar upp henne. Den som faller, faller ofelbart i hans armar.

Fadern kan inte se en människa lida utan att igenkänna sin lidande Son. Och Sonen kan inte offra sitt lidande åt Fadern utan att ha med alla sina syskons lidande. Allt som föreföll så hopplöst destruktivt, är nu inneslutet och integrerat i Gud.
Efter korset är världen förändrad. Sedan Gud själv frivilligt låtit sig spikas fast på ett kors, har allt blivit annorlunda. Hans torterade, utsträckta armar omfamnar i en kärleksfull gest hela världen. Hans lidande är hans kärlek. Den Gud vi möter hängande på korset är ingen grym Gud utan en Gud som är kärlek. Och för oss alla som lider gäller detsamma: varje lidande är ett tillfälle till större kärlek.

Men är verkligheten inte en annan? Är det inte ofta omöjligt att göra ett fruktansvärt lidande till en kärleksfull gåva? Överstiger det inte människans krafter? Kan man säga annat än ”varför? varför?” när man känner att man går under?
Också Jesus kände att han gick under. När han ropade: ”Min Gud, min Gud, varför har du övergett mig?” (Mark 15:34) samlade och sammanfattade han hela mänsklighetens förtvivlan och protest, och ”bad” den inför sin Fader. Ingen människa kan någonsin säga ett desperat ”varför?” till Gud som inte redan sagts och betts av Jesus på korset. Det som inte var bön, ja, som tycktes vara raka motsatsen till bön, har han gjort till bön. Den känsla av meningslöshet och absurditet, som faller över oss när vi drabbas av ett oväntat svårt lidande, har genomlidits och uttalats av Jesus på korset, och därmed förvandlats till bön.


Lyssna till berättelsen av en okänd engelsk författare om en man som vandrat med Herren och som ser tillbaka på den livsväg han tillryggalagt:

En natt hade en man denna dröm.
Han drömde att han vandrade längs en strand tillsammans med HERREN. I skyn flammade scener fram från hans liv. För varje scen, lade han märke till två par fotspår i sanden: ett par tillhörde honom själv, det andra HERREN.
När den sista scenen ur hans liv flammat fram inför hans blick såg han tillbaka på fotstegen i sanden. Han lade märke till att många gånger längs livsvägen fanns det bara ett par fotspår. Han lade också märke till att detta hade hänt vid de svåraste och tyngsta ögonblicken i hans liv. Detta bekymrade honom verkligen och han frågade HERREN om saken.

"HERRE, du sa att när jag väl en gång beslutat mig för att följa dig, så skulle du hela tiden gå vid min sida. Men nu lägger jag märke till att under de svåraste stunderna i mitt liv så finns det bara ett par fotspår i sanden. Jag förstår inte varför du lämnade mig då jag mest av allt behövde dig."

HERREN svarade:

"Min son, mitt kära barn, jag älskar dig och skulle aldrig lämna dig. Under de stunder då du prövades och led och då du bara såg ett par fotspår - det var i de ögonblicken som JAG bar dig."


Textkälla: Vandring till sanningen
©W Stinissen & Bokförlaget Libris
 W Stinissen meny: Arkiv | Stinissen just nu! | Wilfrid Stinissen | Brev till Dig | Vill du köpa W Stinissen bok

[an error occurred while processing this directive] Klicka här för att söka på bibelskolan Dagens lösen
Bibelordet inför helgen
Veckans utgivningar
i din maillåda. Klicka här
[an error occurred while processing this directive]
Vill du vara med och
stödja oss. Klicka här

©Helige Ande (där inget annat anges). För bästa visning av Bibelskolan bör man ha en upplösning på 1024*768.
 Stiftelsen bibelskolan.com  Org. nr: 857209 - 5266, Postgiro: 402 30 79 - 9 för stödgåvor till driften av vår sajt.