 I
br Wilfrids dagordning i klostret i Norraby ingår
det en stunds tacksägelse. Under ca 15 minuter
varje dag övar sig bröderna att tacka Gud
för alla hans gåvor till oss mänskor.
Är inte det något att efterfölja? Det
finns alltid något att tacka för i livet
med Gud. Men ofta glömmer vi alldeles bort det
lilla ordet "tack".
Alltså låt oss inte glömma
att dagligen en kort stund stanna upp och tacka vår
himmelske Fader - också för de dagar som
kommer... Inför läsningen ber vi: Herre,
min Gud,
du talar till oss genom mänskliga ord
och använder dem som redskap
för att dra oss närmare dig.
Gör mig öppen och lyhörd
så att jag kan ta emot
vad du inifrån vill säga mig,
nu då jag blir stilla
för att läsa några ord om dig.
Ge mitt inre öga ljus
till att se sanningen om dig och din skapade värld,
och rena mitt hjärta
så att din kraft kan uppfylla och förvandla
mig.
Amen Gläd
er alltid I Herren. Än en gång vill jag
säga: gläd er. Låt alla människor
se hur fördragsamma ni är. Herren är
nära. Gör er inga bekymmer, utan när
ni åkallar och ber, tacka då Gud och låt
honom få veta alla era önskningar. Då
skall Guds frid, som är mera värd än
allt vi tänker, ge era hjärtan och era
tankar skydd i Kristus Jesus."
(Fil. 4:4-7)
Med hälsning
Tacka på förhand för
allt Vad som än skall
hända dig i framtiden, kan du vara förvissad
om att Guds försyn och makt kommer att vara med
i allt. Ingenting sker som inte har en plats i hans
kärleksplan. Därför kan du redan nu
tacka för allt som ligger framför dig och
som tiden så småningom kommer att avslöja. Är det inte överilat
att tacka innan man vet vad man tackar för? Är
det inte klokare att vänta och se? Nej, det är
just nu du skall tacka, just nu då det ännu
finns lite distans mellan dig och det som kommer att
ske i framtiden. När du sedan är
mitt inne i händelsernas virvel rycks du kanske
med och överrumplas så att du förlorar
det stora perspektivet och inte kan annat än
klaga och jämra dig. Men nu, när framtiden
ännu är på avstånd, kan du lättare
se att ingenting kan ske som Fadern inte är med
i. Så gjorde Jesus.
Innan den sista avgörande fasen av hans liv ännu
var inne, bad han en stor tacksägelsebön
där han på förhand tackade sin Fader
för det som skulle hända (Joh
17). När han sedan på korset ropade
ut sin smärta och övergivenhet, var allt
detta redan omslutet av tacksamhet. Så snart du börjar
sortera händelserna och delar upp dem i sådana
som du kan tacka för och sådana som du avvisar,
tar du livet i dina egna händer. Då låter
du inte Gud ta hand om allt. Din tacksamhet visar
konkret om du verkligen tror på att Gud håller
världen i sin hand.
| 
