Tomas Sjödin - Nåden att vara behövd

Det är skillnad på att hålla sig framme och att hålla sig beredd. Denna skenbart självklara tanke är en av Palmsöndagen viktiga insikter. En doldis spelar en passiv men väsentlig roll i det som händer. Det enda vi vet om honom är att han äger en åsna som Jesus råkar behöva. Och att han lånar ut den utan protester. Åsneägaren framskymtar som ett ansiktslöst och namnlöst ”någon” i en bisats. Mer är det inte. ”Om någon säger något” förklarar Jesus när han ber lärjungarna rekvirera mannens åsna som åkdon vid intåget i Jerusalem. Mer oprecis kan väl knappast beskrivningen av en människa bli. Någon som möjligen säger något…
Ändå har herr Transparant i kraft av sin passivitet en hel del att berätta. Han håller sig på intet sätt framme, men han håller sig beredd. Och när det görs anspråk på det som är hans spjärnar han inte emot.

Scenen är underbar. Här står ett par åsnor och filosoferar i goda ro. Föga anar de – om nu åsnor anar – vad som skall komma. De bara står där. Och dagarna går. Men så hux flux händer allt. Utan minsta förvarning är de utvalda och utlånade till hedersuppdrag i tillvaron. Hur gick det till? Och varför just de av alla dragdjur?
Guds urvalsprinciper har vi ingen insyn i, men vi vet att han inte värderar riktigt som vi gör. Han ställer varken upp åsnor eller människor i rad och granskar. Han mäter oss inte i förhållande till någon annan. Han behöver det han behöver. Om det sedan står i en bortglömd hage eller vid en stolpe vid huvudgatan är mindre viktigt. Jesus rekryterar brett. Det som skall användas när det verkligen gäller finns sällan i vimlet där alla trängs. Han verkar ha en förkärlek för det som står i godan ro. I ljuset av det blir det mindre viktigt att ständigt och jämt hålla sig framme. Det viktiga är att ha sina åsnor tillgängliga. Och det måste väl vara en ganska frisk hållning till allt det som blev vårt, våra gåvor och våra tillgångar, också det som ingen tycks bry sig om eller efterfråga: De står här och väntar på nåden att bli behövda.

Situationen berättar att det som ”Herren behöver” mår väl av att stå på tillväxt. Allt måste inte användas hela tiden. Beskrivningen av de anspråkslösa åsnorna blir just i det avseendet en trösterik bild också för oss tvåbenta. Det finns så mycket tyst och halvt sovande i våra liv, så mycket som vi tycker att ingen har upptäckt. Långa tider står vi där till synes obrukade och tuggar. Men Gud vet var vi står. Rätt vad det är ljuder över våra liv: Herren behöver det! Och det är då man skall vara beredd.

Tomas Sjödin

Låt Gud avgöra vilken sida
som öppnas för Dig.