Frid mitt i folkvimlet en verklighet i Taizé

Janna och Helena besökte det franska klostret dit ungdomar från
hela världen vallfärdar. Det här är deras upplevelser.

  Lördagen den 10 oktober hade vi efter en vecka resande äntligen nått målet. Vi var framme vid det ekumeniska munkklostret Taizé den lilla Burgundiska byn med samma namn. Äntligen skulle de två trötta själarna få lite frid och ro.
  Vi hade tänkt oss ett litet klosterområde och kanske ett hundratal gäster. Tänk så fel man kan ha! Den kväll vi anlände var gästernas antal uppe i 2.000 personer
  Senare fick vi höra att Taizé har 6.000 - 7.000 besökare per vecka under sommaren. Det blev en liten chock för oss, och vår första reaktion var att i detta vimmel stannar vi absolut inte i två hela veckor. Vi hade ju kommit för att finna frid, inte umgås med en massa människor. Helst hade vi tagit vårt pick och pack och rest hem.

Kyrkan full av frid
  Trötta som vi var efter vår resa bestämde vi oss för att skippa kvällsbönen och gå och lägga oss i stället. Men våra planer gick omkull. Barackerna låstes alltid under bönerna (p g a stöldrisken) och vår enda tillflykt var kyrkan. Under den påtvingade kvällsbönen förstod vi att vi trots allt hade kommit rätt. Trots folkmängden var kyrkan full av frid.
  I Taizé har man som tradition att varje lördagskväll fira uppståndelsen. Detta gjordes genom att varje kyrkobesökare fick ett ljus, och under bönen gick några barn runt och tände ljusen åt dem som satt närmast gångarna. Sedan gav de i sin tur elden vidare tills allas ljus var tända och hela kyrkan var upplyst. Det var otroligt vackert, och vi hade förmånen att få uppleva denna glädjefest ytterligare två gånger.

Spartanskt leverne
  Mötena som ordnas i Taizé varar från söndag till söndag. Under de två veckor vi var där var vi ca: 1.200 deltagare per vecka. Levernet på klostret var mycket spartanskt. Övernattningen skedde i fuktiga och dragiga baracker med plats för 9-12 personer. Vi delade barack med tre Tyska tjejer, en Slovakisk, en Australiensk och åtminstone fyra möss….
  Maten var också den mycket enkel. Den kunde bestå av en skål soppa och lite potatismos. Kosten var långt ifrån väl varierad, men när man var hungrig var det gott med mat i alla fall.

Alla hjälper till praktiskt
  Första veckan deltog vi i en bibelgrupp. De andra alternativen var att spendera en vecka i tystnad eller att vara del av en arbetsgrupp. Det finns ingen avlönad personal på Taizé, så alla grupper drog sitt strå till stacken. Vår uppgift vara att diska kastruller efter lunchen.

En vanlig dag såg ut så här:

08.15 Morgonbön följt av frukost 10.00 Bibelintroduktion med broder Richard 12.20 Middagsbön följd av lunch och disk 15.30 Diskussion i smågrupper 17.15 Te 19.00 Kvällsmat 20.30 Kvällsbön och så småningom tystnad

Bön tre gånger per dag
  Det var alltså gemensam bön tre gånger per dag. Bönestunderna var stillsamma och enkla och bestod av mediativ sång, textläsning, 10 minuters tystnad och en bön av någon av bröderna. Sångerna vi sjöng var oftast på latin och bestod av några fraser som upprepades gång på gång. Det var en skön stämning i kyrkan under bönen.
  Texten lästes på flera språk, och under den tid vi var där fick vi faktiskt höra svenska några gånger. På fredag kväll har man alltid s k korsbön efter den vanliga kvällsbönen: ett kors ligger framme i kyrkan, och den som vill får gå fram och luta sin panna mot korset och be en stund. Varje lördag kväll är det ljusbön, som vi nämnde om tidigare, och den bönen följs av ett kort möte med broder Roger. Varje söndag förmiddag hålls högmässa, men inte heller då förekommer det någon traditionell predikan.

Duschen en utmaning
  Här gjordes ingen som helst skillnad på folk; fattiga och rika, fisförnäma och naturella blandades om vartannat. Människor som på hemmaplan inte ens skulle tänka på att umgås pratade öppet med varandra och hade roligt tillsammans.
  Också olikheter i tro är oviktiga i Taizé. Det är det gemensamma sökandet som blir väsentligt, allt annat är bara bisaker. Taizé är en försoningskyrka som vi har mycket att lära av. Vi lärde oss att för den som strävar efter försoning är det viktigare att lyssna än att försöka övertyga.

Stor frid och några svar
  Andra veckan på klostret spenderade Janna i tystnad, medan Helena valde att spendera den första delen av veckan i tystnad och andra delen i liv och rörelse bland folket. En hel vecka i tystnad var för mycket för henne. Att påstå att någon av oss inte skulle ha yttrat ett endaste ord under dessa "tysta" dagar vore att ljuga , men det var i alla fall dagar av stillhet. Det var bara bra att ta sig tid att lyssna inåt och uppåt, och allt som skedde utanför blev snabbt oviktigt. Under dessa dagar hade vi utöver den gemensamma bönen också personlig bön tre gånger om dagen. När man spenderar mycket tid med Gud får man stor frid och en hel del svar. Men vår vistelse på Taizé var inte alltid lätt. Det fanns många svåra stunder då nya frågor dök upp, men också dessa dagar gjorde sist och slutgiltligen gott. Våra två veckor i Frankrike var bra för oss båda. Vi har kommit i kontakt med många härliga människor, både bröder och besökare.
  Sista kvällen upplevde vi att vi fått allt vi kommit för och var redo att återvända till Jakobstad med styrkt och förnyad Gudsrelation och många adresser i bagaget.

Helena Lindroos & Janna Ede
(Har du några frågor eller tankar så förmedlar vi gärna ett mail till Helena )

För ytterligare information om Taizé, gå till: Taizés hemsida