Annandag jul årg 1

Denna dag har Stefan namnsdag. Detta är inte perifert i allt julfirande både i kyrkan och i hemmen.

Stefan, det är Stefanos från Apostlatiden, från Jesus tid, som åsyftas.

Stefanos var en av de sex personer som avskildes till att avlasta de tolv i deras uppdrag efter att Jesus återvänt till Fadern i himlen.

Vad som är utmärkande med Stefanos är berättelsen i Apostlagärningarna hur han så brinnande berättar om Jesus, Guds son, Guds förtrogne. Vittne på den tiden stavades martyr. Efter Stefanos följde många, många, fler som fick ge sina liv för Jesus, för Gud. Värst blev det under kejsare Diocletianus tid, innan gryningen som kom med kejsare Konstantin i början på 300-talet. Diocletianus sommarresidens kan man vandra kring om man besöker Split i Kroatien, men nog om det.

Stefanos är grekiska och betyder segerkrans. En sådan man ser på tecknade bilder från de gamla olympiaderna i Grekland.

Någon klok erfaren person har sagt: Jesus törnekrona är den mot jorden vända ärekransen. Så får vi också tänka när vi känner hur vår tro inspirerar oss till något fint och gott, men att vi samtidigt behandlas illa eller osynliggörs. Att lida för sin tros skull. Att lida med Kristus. Att lida med Stefanos.

Paulus som var ledande i dödandet av Stefanos kastades till marken av Guds kraft till omvändelse och ny inriktning i livet. Han fick höra att han skulle lida mycket för sin nyfunna tro. Därför kunde han summera sitt liv i tro på följande sätt när han till åren kommen skriver till närmaste medarbetaren Timotheos:

Gör allt det som du har fått i uppdrag att göra. Själv håller jag på att offras som ett drickoffer för Gud, det är dags för mig att bryta upp. Jag har kämpat min kamp väl, jag har sprungit klart mitt lopp, och jag har bevarat tron. Nu väntar mig rättfärdighetens segerkrans, som Herren, den rättvise domaren, ska ge mig på den dagen, och inte bara till mig utan alla som längtar efter att han ska komma tillbaka.

Peter Artman

Präst på Orust