Du är inte ensam om att ha svårt med
alla krigen i GT. Det verkar ju som om Gud många gånger
hejar på den ena sidan och faktiskt välsignar blodsutgjutelserna.
Jag har egentligen bara två kommentarer. - GT handlar om Israels historia. Det är en lång
utveckling som skildras, och vi får ta den som den
är. På något sätt måste Gud ha lett historien fram
till en beredskap för Jesu ankomst. I hans födelsestund
sjunger änglarna om "fred på jorden", och från den
stunden gäller andra ideal. GT:s krigiska historia
kan ses som en mörk bakgrund till Ljuset som ska
komma.
- Man kan också läsa om krigen på ett symboliskt
sätt. Fienderna står för det onda som vi måste kämpa
emot. När David dödar Goliat eller Simson slår ner
filistéerna är det i själva verket bilder av vår
strid mot ondskans andemakter.
När det gäller NT blir det lättare.
Jesus har "förklarat Fadern för oss". Det betyder att
han i sitt liv har visat hurdan Gud egentligen är. Han
försvarar sig inte, han vänder andra kinden till. Och
han säger i Bergspredikan: "Ni har hört att det blev
sagt…men jag säger er…" Det är inte en ny Gud
han presenterar, men han presenterar honom på ett nytt
sätt. Kanske är det Guds pedagogik det handlar
om. Israels folk i GT har ännu inte nått en sådan utveckling
att de kan ta till sig budskapet om fred. Jesus avskaffar
inte Lagen i GT, men han fördjupar den och visar att
kärleken är det första och största budet (Matt.22:34-40). | 
