Lördag: Korset och missionen

Sannerligen, jag säger er: om vetekornet inte faller i jorden och dör
förblir det ett ensamt korn. Men om det dör ger det rik skörd.
Johannes 12:24

Bland pilgrimerna i Jerusalem fanns även ett antal greker. Uppenbarligen hade varken den grekiska filosofin eller judendomen kunnat tillfredsställa dem. De var fortfarande andligen hungriga. Så de tog kontakt med Filippos (kanske på grund av hans grekiska namn) och frågade honom: ”Herre, vi vill gärna se Jesus” (Joh 12:21). Jesu svar på deras begäran var indirekt men tydligt till sin innebörd: ”Stunden har kommit då Människosonen skall förhärligas” (Joh 12:23). Med andra ord hade dessa greker uttryckt sin önskan vid exakt rätt tidpunkt, för snart skulle de få se honom förhärligad och uppenbarad i all sin härlighet. Och den stunden, vet vi från andra skriftställen, var just den stunden då han dog.

Jesus gick vidare med att utveckla en jordbruksmetafor. Om ett vetekorn ligger kvar i ladans varma och torra trygghet kommer det aldrig att föröka sig och ge någon avkastning. Det måste begravas levande i myllans kalla, mörka grav. Där måste det dö. Först därefter tränger det upp ur sin vintriga grav och börjar spira. Det hela skulle kunna sammanfattas i en enkel ramsa: ”Ett levande frö blir förbrukat och kallt. Om i jord det får dö ger det tusenfalt.” På denna grundläggande princip är Jesu kors historiens främsta exempel. Hade han klamrat sig fast vid livet skulle världen ha gått under och dött. Men tack vare att han dog där i det gudsförgätna mörkret finns det liv för världen.

Tony Lambert skrev i sin bok The Resurrection of the Chinese Church*: ”Orsaken bakom församlingens tillväxt i Kina...hör oupplösligt samman med hela dess teologi beträffande korset. Den kinesiska församlingens glasklara budskap är att Gud använder lidandet...för att utgjuta väckelse och bygga sin församling.”

En annan koppling mellan korset och missionen var Jesu anspråk: ”När jag blir upphöjd från jorden skall jag dra alla till mig” (Joh 12:32). Hans löfte tycks kombinera det bokstavliga och det bildliga. Huvudtanken är självfallet att han ska ”höjas upp” på korset (Joh 12:33), och korset utövar naturligtvis sin egen dragningskraft. Men han ”höjs” också upp på ett bildligt sätt närhelst han troget förkunnas. Vi gläder oss i den världsvida dragningskraft som Kristus som korsfäst utövar, en dragningskraft som är oberoende av folktillhörighet, samhällsklass, ålder och kön.

_____________

* Den kinesiska församlingens återuppståndelse, övers. anm.

Läs vidare: Joh 12:20-33

GENOM BIBELN DAG FÖR DAG - Utgiven på Bornelings Förlag