Hej
Jag är väl vad man skulle kalla nykristen.
Mina föräldrar visade/lärde mig aldrig
den delen av livet (tron).
Men genom nya bekantskaper efter jag flyttat hemifrån
så har jag funnit tron (tror
jag). Satt nu ikväll o läste bibeln
och hajar till och har svårt för en del ställen
men vi kan ju börja med det första jag fastnar
vid, straffdom. Läste Moseboken och kom till-->
Du skall inte tillbe dem eller tjäna dem. Ty jag
är Herren, din Gud, en svartsjuk Gud, som låter
straffet för fädernas skuld drabba barnen
intill tredje och fjärde led när man försmår
mig... Förklara för mig är ni snälla
Vadå svartsjuk och hur kan jag bli straffad för
vad min farfar och hans far gjort. Sånt här
får mig att tveka och undra. Och snälla tänk
på att jag kan inget, förklara enkelt. Tack,
Zoran
Hej Zoran!
Jag blir glad när jag läser Ditt e-brev, glad
för att Du har kommit till tro. Du kan vara viss
om att Herren vill leda Dig vidare.
Du är inte den förste som undrar över
det som står i 2 Mos. 20:5.
Flera som tillhörde gudsfolket undrade över
detta. Och de fick besked. Vi kan läsa det i profeten
Hesekiels bok, i kapitel 18. Här kommer det tydligt
fram att var och en har sitt ansvar. På ett drastiskt
sätt skildras hur det kan växla från
den ena generationen till den andra. Om den förste
håller sig till Gud kan han få en son som
avfaller, men sedan kan sonen i tredje generationen
vända om till Gud. Så slås det fast:
”Sonen skall inte bära straffet för
faderns synd och fadern skall inte bära straffet
för sonens synd.” (v 20)
– Därför kan vi utgår från
att uttrycket i 2 Mos. 20:5 ”man försmår
mig” syftar på ett läge där man
fortsätter i avfallet från Gud generation
efter generation. Det som är själva budskapet från Gud
till oss kommer fram i slutet av Hesekiel 18. ”Jag
önskar ingens död, säger Herren Gud.
Vänd om, så får ni leva.” - Samma
budskap får vi i Nya testamentet: ”Nu blir
det alltså ingen fällande dom för dem
som tillhör Kristus Jesus” (Rom.
8:1). Du har också reagerat på uttrycket ”svartsjuk”
om Gud. Men faktiskt ligger det något stort i
detta! Gud älskar oss – dig och mig. Han
älskar oss inte svalt utan starkt. Liksom en man
som är gift och älskar sin hustru blir bestört
om hon inleder en förbindelse med en annan, så
är det med Gud. Det tar honom ända in i hjärtat
om vi går ifrån honom. Så mycket är
vi älskade. Det är underbart! Nu hoppas jag att jag har kunnat uttrycka mig så
enkelt som Du har önskar. | 
