Tredje söndagen i påsktiden Årg 1 - Den gode herden

Någon sa (jag tror det var förre ärkebiskopen) ”Det är inte lätt att vara herde när fåren har blivit katter”. Ganska roligt sagt och kanske någonting att fundera över inför söndagen. För är det så? Har vi blivit som katter, klarar oss själva, har inget behov av en herde? Den här söndagen slår kyrkan ett slag för den saliga fåraktigheten och understryker med kraft, att vi behöver den gode herden och han finns där för oss.

Vi människor liknas om och om igen i Bibeln vid får och man kan fundera över vad det är som vi delar med dessa djur. Jag för min del tror att skyddslösheten är det främsta (för det kan väl inte vara fårskalligheten?

Skyddslösheten hos fåren var alldeles uppenbar för människorna i Jesu samtid. Man visste att fåren i den karga miljön behövde någon som ledde dem till bete, till det relativa skyddet i fållan och som jagade bort vilddjuren.

I den gammaltestamentliga texten denna söndag skildas hur Gud ger sitt folk ett löfte om att det skall komma en dag då han själv skall ta hand om sitt folk. Nu är de skyddslösa men en dag skall han själv vara deras herde. Och man kan tänka sig att folket undrar mycket över hur detta skall ske. Och de får undra ett tag.

Först ett par hundra år senare går löftet i uppfyllelse i Jesus. Han kommer som den gode herden. En del känner igen honom som sådan när han kommer och de lyssnar och följer. Men det är också många som inte gör det. Kanske för att de inte längre känner sig som får, de är inte skyddslösa väl förskansade som de är i materiellt välstånd, status, murar, kunskap och kontroll.

I evangeliet möter vi Jesus, den gode Herden, och han talar om att han fungerar som en grind. Det är han som ger tillträde till fårens fålla och alla som vill vara med i fårens gemenskap måste helt enkelt ta sig förbi honom. Det finns andra sätt att ta sig in men de som kommer en annan väg är som tjuvar och rövare och hör inte dit.

Ett sådant uttalande kan för känsliga öron tyckas omodernt och exkluderande men det är bara om man inte vet hur lätt det är att gå in via Jesus. För det handlar ju bara om att bli lite mera fåraktig och lite mindre rovdjur. Att inse att vi behöver hjälp från den som kan hjälpa och i tillit be om det.