3 sönd e Tref - Det borttappade myntet

Det finns en organisation som heter Missing people. Om man gillar deras facebooksida så kommer det upp bilder på människor som är försvunna och tider och platser där man såg dem sist. Och så drar man igång stora skallgångskedjor för att söka. Vem som helst kan ansluta sig och man söker ihärdigt. Lyfter på varenda sten, letar efter varenda buske. Missing people ger inte upp. Och då och då så kommer det ett glatt besked, den och den är nu återfunnen och hemma igen hos de sina.

Lukas femtonde kapitel brukar ju kallas de förlorades kapitel, här får vi tre liknelser som alla handlar om något som kommit bort. Det förlorade fåret, det borttappade myntet och den förlorade sonen. I år så är det ett mynt.

Alla tre liknelser har ett gemensamt grunddrag: förlusten, sökandet efter det som gått förlorat och glädjen vid återfinnandet. Just det sista, glädjen när det man söker kommer tillrätta är högst påtagligt. Den glädjen är inte svår att förstå, om vi hade en nära anhörig som var försvunnen men som blivit återfunnen. Tänk när oron byts ut mot glädje.

Kvinnan i liknelsen som hittar sitt silvermynt blir så glad att hon måste dela glädjen med någon. Så hon samlar ihop grannar och väninnor och ställer till med ett riktigt kalas för att fira. På samma sätt så blir det en kollektiv glädje i himlen över en enda syndare som omvänder sig.

Kvinnan ställde till med storstädning för att hitta sitt borttappade mynt. Det var kanske en stor del av hennes pension som hon skulle leva på. Det var naturligtvis klokt och förnuftigt av henne att söka. I det här fallet skulle det vara vansinnigt av henne och tänka, ja men jag har ju nio kvar, jag nöjer mig med dem. Nej, hon hade inget att förlora att leta, de andra nio mynten riskerade ju inte att komma bort för att hon sökte efter det tionde.

Den här kvinnan är ju en bild av Gud. Han söker oss, inte bara av medlidande med oss, utan också för sin egen skull. Han söker oss för att vi är så värdefulla i hans ögon, så värdefulla att han lägger undan allt vad han för händer och genomsöker varenda vrå för att hitta oss.

De är kanske ovant att tänka så, när vi har kommit bort från Gud så är det lika mycket han som saknar oss som vi som saknar honom. Gud tänker på sig själv också!

Det finns nog också en poäng med att Jesus använder just ett mynt för att likna oss. Ett mynt har ju en bild inpräglad i sig, det är en bild av den som gett ut myntet och alltså garanterar dess värde, i det här fallet kejsaren av Rom.

Men även vi har ju en bild inpräglad i oss. En bild av den som gett ut oss, vi är ju alla skapade till Guds avbild, vi tillhör Gud.