Det berättas om två goda vänner som höll ihop under hela skoltiden. Senare i livet gick de skilda vägar. Den ene blev efter juridiska studier domare, men för den andre gick det sämre. Han hamnade på brottets bana. Så åkte han fast och stod där i domstolen. Till sin stora förvåning kände han igen domaren: Det var hans tidigare bäste vän!
Nu hoppades brottslingen förstås på ett extra milt straff. Men nej - domaren utkrävde sin vän på det allra högsta bötesbeloppet. Rättvisan måste ha sin gång. Den andre såg förtvivlad ut när han hörde domen. Han hade ingen möjlighet att betala. Då skrev domaren ut en check på hela beloppet och gav den till sin vän!
Så gör Gud! Han måste vara rättfärdig och döma oss för våra synders skull, men sedan betalar han själv vad vi är skyldiga.
Men när tiden var fullbordad sände Gud sin son
Gud hade valt tillfället för Jesu födelse med omsorg. I den dåtida världen rådde fred: “Pax Romana”. Romarriket hade kontroll över en mycket stor del av världen och grekiska talades överallt. Man trodde inte längre så mycket på sina gudar utan längtade efter en sann Gud att tro på. Det var ganska lätt för bl a Paulus att resa omkring och berätta det glada budskapet för alla.
Det glada budskapet är att det straff som vi borde ha för våra synders skull, det tar Jesus i vårt ställe när han dör på korset.
Berömda människor brukar vara kända för något de åstadkommit under sitt liv. Det viktigaste Jesus gjorde var att han dog för oss! Han levde för att dö! Jesus själv kallar det för sin “stund”, och uttrycket återkommer flera gånger i Johannesevangeliet. Paulus skriver i sitt brev till romarna: Medan vi ännu var svaga dog Kristus för alla gudlösa, när tiden var inne.
Redan som spädbarn riskerade Jesus att dö för den grymme konung Herodes hand, men det var ännu inte dags för Jesus att dö vid det tillfället.
Efter en predikan i Nasarets synagoga ville åhörarna störta ner Jesus från berget som staden var byggd på. Men han gick rakt igenom folkhopen och ingen kunde göra honom något! Hans tid var ännu inte inne.
När Jesus befann sig i Jerusalem vid lövhyddohögtiden försökte hans fiender vid flera tillfällen att döda honom: De ville gripa honom, men ingen lyfte sin hand mot honom; hans stund var ännu inte inne.
Så kom den dagen då Jesus och lärjungarna för sista gången begav sig till Jerusalem. Då förklarade Jesus: “Stunden har kommit då Människosonen skall förhärligas” och “när jag blir upphöjd från jorden skall jag dra alla till mig.” Sedan står det: Detta sade han för att ange på vilket sätt han skulle dö. Nu var stunden inne! Jesus betalade vår stora skuld, inte med pengar utan genom att dö för oss!
En sådan Gud kan jag inte annat än tjäna och älska!
Galaterbrevet 4:4, Romarbrevet 5:6 och
Johannes 7:30; 12:23, 32, 33
Lars Fröjmark
präst i Glimåkra
