Det blir till att läsa evangelierna.
Där finns åtskilliga berättelser om Jesu möten med kvinnor.
Ett axplock: kvinnan i Simons hus som älskade mycket
och fick mycket förlåtet (Luk.7),
den samariska kvinnan som han hade ett långt och viktigt
samtal med (Joh.4), äktenskapsbryterskan
som han inte dömde (Joh.8), Marta och Maria i Betania
som han var gäst hos (Luk.10)
och samma Marta som fick höra orden "Jag är uppståndelsen
och livet" (Joh.11). I sina liknelser tar han ofta exempel
från kvinnans liv: hon som sopar hela huset för att
hitta ett förlorat mynt (Luk.15)
och änkan som kräver sin rätt (Luk.18). Dessutom visar evangelierna att kvinnor
många gånger är Jesu trognaste efterföljare. Det var
de som stod vid korset när nästan alla lärjungarna hade
flytt. Det var de som kom först till graven och upptäckte
att den var tom. Dessa och många andra sammanhang visar
att Jesus möter kvinnor på samma sätt som män, nämligen
som människor. Detta betyder inte att det inte är någon
skillnad på män och kvinnor. Det är skillnad. Och den
skillnaden betyder att ingen människa ensam kan vara
Guds avbild. Enligt 1 Mos.1:27 är mannen och kvinnan
tillsammans Guds avbild. Varken kvinnan eller mannen
klarar ensam att återspegla Gud. Det behövs minst två.
Och därav följer att man och kvinna inte har samma uppgifter
i skapelsen. Likvärdiga men olika till kropp och själ
är vi skapade till varandras komplement. | 
