Ja, det beror lite på vem man
frågar. Många skulle föredra att svara
att Jesus var bunden av sin tid. Kvinnor skulle på
den tiden inte ha accepterats som apostlar, och därför
gick Jesus in under de ramar som hans tid och kulturmiljö
satte. Men mitt svar blir lite annorlunda.
Jag tänker på hur Jesus faktiskt i övrigt
var långt "före sin tid" när
det gällde förhållningssättet till
kvinnor. Några exempel är kvinnan i Simons
hus som älska-de mycket och fick mycket förlåtet
(Luk.7), den samariska kvinnan
som han hade ett långt och viktigt samtal med (Joh.4),
äktenskapsbryterskan som han inte dömde (Joh.8),
Marta och Maria i Betania som han var gäst hos
(Luk.10) och samma Marta som
fick höra orden "Jag är uppståndelsen
och livet" (Joh.11).
Evangelisten noterar särskilt Jesu oväntade
handlingssätt i Joh 4:27 "de blev förvånade
över att han talade med en kvinna". Dessutom
visar evangelierna att kvinnor många gånger
är Jesu trognaste efterföljare. Det var de
som stod vid korset när nästan alla lärjungarna
hade flytt. Det var de som kom först till graven
och upptäckte att den var tom. Vi ser alltså att Jesus möter
kvinnor på samma sätt som män, nämligen
som människor. Men detta betyder inte att det inte
är någon skillnad på män och kvinnor.
Det är skillnad. Inte i värde, men i uppgifter.
Hade Jesus velat ha kvinnor som apostlar, så hade
han kunnat det. Men tydligen ville han inte. I vad mån
detta bör få konsekvenser även i vår
tid är en annan - och omstridd - fråga. | 
