Hur anknyter
Paulus till den hellenistiska tankevärlden i breven till
korinterna, galaterna, efesierna, filipperna och kolosserna?
Hur tar han avstånd från den hellenistiska tankevärlden
i samma brev?
Helena!
Det är mycket stora frågor Du ställer. Först skall vi ha klart för oss
att det vi kallar hellenismen inte är något enhetligt,
snarare tvärtom. 300 år före vår tideräkning
– i det välde som uppstått efter Alexander
den store – blev det ett utbyte mellan ”västerlandet”
och ”orienten”. Det blev ett utbyte av kultur,
levnadssätt och religion. På det religiösa
området skedde en påverkan i båda riktningarna.
Resultatet blev inte en religionsblandning utan flera religionsblandningar.
Så långt om bakgrunden till Dina frågor. Korintierbreven:
Korint var en stad som uppförts på nytt på
Cesars tid. Dit hade folk flyttat från alla håll,
och för att förstå mentaliteten i staden kan
man associera till städerna i Västern i Amerika.
Paulus verkade här i ett och ett halvt år. Efteråt
fick han rapporter från församlingen av delvis
oroande art. I breven tar han upp dessa problem. Här
pekar jag – mycket kort – på sådant
som sammanhänger med trender i hellenismen. Gruppbildning:
I brytningen mellan olika kulturer och särskilt i Korint
med folk från olika håll fanns ett behov hos människor
att sluta sig samman i föreningar. Det kunde vara begravningsföreningar
eller soldatföreningar eller föreningar för
folk med samma yrke eller med samma filosofi. Dessa grupper
hade ofta en religiös prägel med en gud som galjonsbild. I den nyss grundade kristna församlingen
tog några med sig detta mönster, man höll
samman i grupper kring Petrus, Apollos, Paulus eller Kristus.
Det var säkert inga regelrätta partier, utan snarare
grupperingar enligt det mönster som man var van vid.
Aposteln behandlar detta problem i början av det första
brevet (1:10ff). Han möter det med undervisningen om
att livet i Kristus är ett liv i hans kropp, där
vi är ett i Kristus och som lemmar tjänar varandra
(kap. 12-14). Filosofi och vishet:
Sedan länge var filosofi på modet i Grekland. Athen
hade gått tillbaka i betydelse, men de olika riktningarna
hade sina företrädare i städerna. Det gemensamma
var att man grundade sina försök att tolka tillvaron
på människans egna resurser, dvs på det egna
förnuftet. Detta betraktades som en del av det gudomliga
Förnuft som genomströmmade världen. Somliga
av de kristna i Korint sökte nu presentera den kristna
tron på ett sätt som passade in i populär
filosofi. Detta tar aposteln upp i 1 Kor 1:17ff. Paulus poängterar nu att den kristna
tron bygger på vad Gud har uppenbarat genom Jesus Kristus.
Och denna uppenbarelse kan vi människor inte på
djupet förstå med vårt eget förnuft.
Vi är helt beroende av Anden som Gud ger oss i Kristus
– se särskilt 2:10,12,16. Andlig ”berusning”:
Den höga uppfattningen av förnuftet och en feltolkning
av Andens gåvor kunde leda till ett slags andlig berusning.
Somliga gjorde sig märkvärdiga med sina gåvor,
och betraktade sig som redan ”fullkomliga”. De
ansåg sig kunna själva avgöra vad som var
riktigt i olika frågor och forma sina egna moraliska
principer. Paulus tar upp detta i 1 Kor. 4:6 ff, se särskilt
uttrycken i v. 8 ”mätta, rika, kungar”, likaså
i 1 Kor 13:1-3. Här lyfter aposteln fram att Kristus
givit sin lära till apostlarna. Det var denna lära
som apostlarna i sin tur gett åt församlingarna.
Se t. ex 11:23ff och 15:1-11. Anden är Kristi Ande. Därför
kan Anden inte tala eller verka i strid med det som apostlarna
fått av Kristus och lärt i församlingarna. Etiken:
I Korint fanns olika tendenser. Staden var känd för
sexuell lösaktighet, ofta knuten till templen. Ett typiskt
slagord var ”Allt är lovligt”. På den
andra ändan av skalan hyllade somliga ett liv i celibat. Paulus ägnar ett långt avsnitt
åt att utlägga vissa principer i det kristna äktenskapet.
Detta är oupplösligt (7:10).
Det sexuella livet hör hemma i äktenskapet. Både
mannen och kvinnan har här samma rättigheter (7:2-4). Kolosserbrevet - Makterna:
Av brevet att döma var människorna i denna stad
sysselsatta med föreställningar om änglar och
andemakter. På somliga håll var sådant på
modet. Det fanns en utvecklad lära om ett slags himmelsk
hierarki, och man diskuterade vilken plats och ställning
de olika makterna hade inom denna. Många levde i fruktan
för dessa makter och ägnade dem tillbedjan. Paulus nämner eller berör dessa
tankar på flera ställen i brevet, se t.ex. Kol.2:8
och 2:18. Han bemöter dem genom att ställa
fram Kristus som Herren över allt och alla (1:15ff,
2:9ff). Askes:
I Kolosse – tydligen också i församlingen
– hängav sig somliga åt askes. Denna var
kanske en kombination av lydnad för vissa av Moselagens
föreskrifter och respekt för ”makterna”
(2:16-23). Aposteln ställer här fram dopet.
I dopet har de kristna dött bort från alla slags
makter och tvingande lagar. I stället har de i dopet
blivit förenade med Kristus och fått del i hans
nya liv (2:20 –3:4). Efesierbrevet;
har inga tydliga spår av trender inom hellenismen. Men
också här ställer aposteln fram att Kristus
är upphöjd över alla slags makter (Ef.
1:20ff). Filipperbrevet:
I 3:10-16 tar aposteln upp begreppet ”fullkomlig”
som vi känner igen från församlingen i Korint.
Kanhända vet han att samma trend kunde göra sig
gällande också i Filippi. Han framhåller att livet i Kristus
är något en kristen redan har, men på samma
gång sträcker han sig mot det som ligger framför. Galaterbrevet;
är skrivet med anledning av att församlingen påverkats
till att gå tillbaka till ett liv ”under lagen”
Denna problematik hör ihop med Gamla testamentet och
judendomen. Dock talar Paulus i 4:3 om de kosmiska makterna.
Detta känner vi igen från Kolosserbrevet. Poängen
är att Kristus med sin död och uppståndelse
har frigjort oss från dessa makter (4:4-11). Jag hoppas att Du med detta har fått
mera klarhet i Dina frågor. Med varma hälsningar i Kristus
| 
