På Ödet tror vi inte. Med Ödet brukar man nämligen mena en opersonlig makt som stakar ut vårt liv i detalj. Vore det så, skulle vi inte kunna påverka vårt liv det minsta, och då skulle livet faktiskt bli meningslöst.

Jag minns en grannfru vi hade en gång som lät sin lille pojke leka på gatan. Vi grannar sa till henne att hon borde vara försiktigare, eftersom det var en genomfartsgata där det kom rätt många bilar. Hennes svar glömmer jag aldrig: ”Det spelar ändå ingen roll, för ska det hända något så händer det, och ska det inte hända något så händer det inte i alla fall.” Det var en total ödestro, och jag tror lyckligtvis att det inte är många som skulle hålla med henne.

Vad vi kristna tror är att det är en personlig makt som råder över oss, nämligen Gud. Ändå tvingar han oss aldrig, eftersom han vill att vi ska ha frihet att säga ja eller nej till honom. Han vill alltid vårt bästa, även om vi inte alltid förstår hur. Och till skillnad från Ödet går han att påverka, eftersom han direkt uppmanar oss att be till honom.