Du har trott att Fadern, Sonen och Anden är densamme, nämligen den treenige Guden. Sedan har du mött någon som menar att Jesus inte alls är Gud. Och nu är du förvirrad.

Jag förstår dig, för detta är förvirrande. På ett sätt har båda rätt; på ett annat sätt har båda fel. Jag ber att få citera mig själv i ett tidigare svar:

Vi tror på en enda Gud. Det är bara det att Han är så stor att Han inte riktigt ryms i ordet "en". Det finns på många ställen i Bibeln antydningar om att Gud är flera personer inom en enda Gud. T.ex. i skapelseberättelsen, där Gud säger: Vi skall göra människor som är vår avbild, lika oss (1.Mos.1:26). Eller i 1.Mos.18 där Abraham får besök i form av tre män, fast ändå en.
Jesus lär oss att dopet ska ske "i Faderns och Sonens och den heliga Andens namn" (Matt.28:19). Med stöd av dessa och många andra bibelställen har den kristna kyrkan utbildat läran om en tre-enig Gud. Ur vår synpunkt kan vi säga att Gud visar sig för oss på olika sätt: ibland som Fadern (som skapar oss och beskyddar oss), ibland som Sonen (som gett sitt liv för oss), ibland som Anden (som fyller oss med liv och kraft).
Men vi har inte tre gudar, utan en Gud i tre personer. Så han är en. Fast tre. Fast en. Fast…

Du har alltså rätt i att både Fadern och Sonen och Anden är Gud. Och din vän har rätt i att Sonen inte är "Gud själv" dvs Fadern. Samme Gud, men olika personer inom denne Gud.

Blev det klarare nu? Inte? Men tänk om det inte är meningen att det ska vara så klart? Gud är nog helt enkelt för stor för våra begrepp och vår logik - tack och lov!