Panteismen sätter likhetstecken mellan Gud och universum. Det är en uppfattning som präglar hinduismen. Men den finns också mer eller mindre i de strömningar som kallas New Age.

Särskilt på tre sätt skiljer sig panteismen från kristen tro.

1. För en panteist är allt gudomligt, Gud och universum är ett. Det gudomliga är ett opersonligt ”vara”, ett ”det”. Vi däremot tror på en personlig Gud, vår Fader, vår Frälsare och Hjälpare. Därför kan vi tala med Honom i bönen.
2. För en panteist är Gud ett med universum, allt i tillvaron är en del av Gud. Bibeln lär oss att Gud är evig. Han är till före skapelsen. I tidens början, i begynnelsen skapade Han himmel och jord. Såsom en konstnär målar en tavla, har Gud skapat allt. Men målaren är inte tavlan, och han dör inte om tavlan skulle bli förstörd. Gud är inte beroende av något i skapelsen, men allt i skapelsen är beroende av Honom.
3. Eftersom tillvaron för panteister är ett enda, finns för dem egentligen inte skillnaden mellan gott och ont. De kan säga att ju klokare man blir dess mer inser man att allt är gott på ett vis och ont på ett annat vis. Bibeln lär oss att Gud är god och rättfärdig och inte tål något ont. Tillvaron är en kamp, en kamp mellan Gud och den onde. Guds Son har uppenbarats för att göra djävulens gärningar om intet (1 Joh.3:8). Genom dopet är vi indragna i kampen. Och vi får hämta kraften hos Herren Jesus (Ef. 6:10ff).

Gustav Börjesson