MATT. 25:1-13
Texterna på söndagen före domsöndagen handlar om att vara vaksamma och väntande inför Kristi återkomst - inte sovande eller rädda. Lika revolutionerande som budskapet att Gud blev ett barn i en judisk pojke Jesus, att Jesus kroppsligen uppstod är budskapet att denne Jesus en gång ska komma tillbaka. Somliga predikanter har skrämt med osande predikningar om Kristi återkomst - andra röster har hånlett åt talet om Kristi återkomst. En sann kristen attityd är att leva var dag i vaksamhet och väntan inför den stora dagen.
För att illustrera detta ger Jesus idag liknelsen om de tio unga flickorna - i tidigare översättningar kallade "jungfrur" (1917 års översättning, Åkesson, Hedegård, Folkbibeln) eller "tärnor" (Giertz). Vid ett judiskt bröllop gick det så till, att brudens vänner samlades i hennes hem. På natten hämtade brudgummen sin blivande hustru och förde henne och väninnorna hem till sitt eget föräldrahem, där bröllopet sedan hölls.
Brudgummen är i den här liknelsen Jesus själv. Han kallar sig vid ett annat tillfälle också så, när han frågade sina lärjungar om de verkligen skulle fasta, ett sorgens tecken, när brudgummen nu var hos dem? (Matt 9:15) Jesus är brudgummen och de jesustroende är bruden.
Av de tio flickorna var fem "oförståndiga". (grekiskans "morai", Åkesson: "dåraktiga", Giertz: "tanklösa"). De hade tagit med sig facklorna men hade glömt oljan. Eller: de hade de yttre sakerna men inte innehållet, hade formerna men inte Ande. De kloka däremot ("fronimoi", 1917, Åkesson, Giertz, Hedegård, Folkbibeln: "förståndiga") hade både facklorna och oljan, både formerna och Anden.
Och så väntade de och väntade och alla blev "dåsiga" (1917, Giertz, Hedegård, Folkbibeln: "sömniga", Åkesson "nickade") och somnade. Det är i och för sig inte så farligt. En fem minuters slummer kan väcka livsandarna till liv igen - det vet var och en som tagit sig en sådan vilopaus. En kristen i väntan på Kristi återkomst eller något annat i andens rike kan också bli trött och kan ibland behöva en tid bara vila i Herrens löfte.
Men så vid midnatt (grekiskan "meses tes nyktos - "mitt i natten") väcks alla av ett rop: ("krauge", 1917: "anskri"), att nu äntligen har brudgummen kommit. De tio nyvakna flickorna letar efter sina facklor och sin olja. De fem oförståndiga märker då, att de hade glömt ta med sig oljan - annars hade de ju under den långa väntetiden haft all tid i världen att hämta sådan. Men först nu upptäcker de det. De ber de andra fem flickorna om hjälp men de svarar att de bara har för sina egna behov och råder dem att skyndsamt köpa olja av någon.
Medan de är borta i detta ärende kommer brudgummen, bruden förs till hans hem och bröllopshögtiden och bröllopsfesten börjar - och yttre porten slås igen. När flickorna kommer tillbaka med sin inköpta olja, så knackar de på den stängda porten. Trots att de kallar brudgummen "Herre, herre" - och inte "Mästare" eller "profet" - så går de miste om festen. Han säger: "Jag känner er inte!" - eller med en annan översättning "Jag vet inte vilka ni är!" (Levande Bibeln) Kanske en bild för att vid bröllopsfester kunde en del giriga bjuda sig själva och slinka in för att få lite extra god mat.
Men Jesu budskap med denna berättelse ur livet är glasklart: "Ni vet inte när dagen och timmen är inne". Var vaksamma och beredda. Ha de yttre tingen i er fromhet klara (Bibel, bönbok, kyrka o.s.v.) men fyll dem med Ande och liv. Då kan ni se fram emot den dagen, dagen D, med stor förväntan. Tänk, när vi får höra ropet i världens midnatt: Brudgummen är här!
Carl-Erik Sahlberg
Här finns länkar till god bibelundervisning av kända bibellärare.
Här finns länkar till god bibelundervisning av kända bibellärare.
