13 e Tref - Den gyllene regeln

   Den här söndagen har som tema "Medmänniskan" och kallas ibland för "Diakonins söndag". När jag var präst i S:ta Clara kyrka var det regel att diakonerna predikade den söndagen och lade sin ton över den gudstjänsten. Dagens predikotext är bara en enda vers:

Allt vad ni vill att människorna skall göra er,
det skall ni också göra för dem.
Det är vad lagen och profeterna säger.
(Matteus 7:12)

Den versen kallas "Den gyllne regeln".  Det finns många regler, råd och anvisningar för det kristna livet men den här är av högsta karat, av guld, "gyllene".

Varför? Därför att om den fungerar, så fungerar alla andra råd. För om jag älskar min medmänniska, så stjäl jag inte från henne. Om jag älskar min medmänniska så förstör jag inte hennes äktenskap genom att begå äktenskapsbrott.  Om jag älskar min medmänniska så mördar jag henne inte. Om jag älskar min medmänniska, så bär jag inte falskt vittnesbörd, ljuger jag inte om henne. För att använda exempel från denna söndags episteltext, så lönar jag inte ont med Jag försöker  så långt det är möjligt hålla fred med andra. Jag avstår från att hämnas. Om jag älskar mina medmänniskor så försöker jag behandla dem lika.  Egentligen sammanfattas allt i "den gyllene regeln" - "allt vad ni vill att människorna skall göra för er, det skall ni också göra för dem".

  "Gyllne regeln" ställer mig inför vissa frågor:  vill jag att folk talar illa om mig? Nej - då gör jag inte heller det om mina medmänniskor. Känns det skönt för mig att känna sig uppskattad? OK - då kan jag uttrycka uppskattning också av en medmänniska. Kändes det bra när man kände sig ensam och fick oväntat besök? Om ja - gör sammalunda. "Gyllne regeln" sammanfattar allt, lagen och profeterna, ja allt.

  Ingen kan dock till fullo uppfylla och följa "den gyllne regeln".  Bara en - Jesus. Han som själv intet ont hade gjort gick lidandets och dödens väg för oss. Han visade kärlek bortom allt förnuft.  Han dog en pinsam kv ävningsdöd på ett kors för att vi skulle bli fria och kunna andas. En viktig text på "Diakonins söndag" är förstås liknelsen om den barmhärtige samariern, som förbarmade sig över en slagen utefter vägen mellan Jerusalem och Jeriko. Man kan läsa den liknelsen som att den barmhärtige samariern är Jesus själv, som förbarmar sig över ett gudsfrånvänt och slaget människosläkte.

 Samtidigt är ju liknelsen på Jesu ord en uppmaning till oss kristna att kratta fram en "Kärlekens väg" i en ond och ockuperad värld, där människor lider.
 
Jesus säger tidlöst: "Gå du och gör som den barmhärtige samariern!" Kristna och kyrkor som gör det blir djupt välsignade.

Carl-Erik Sahlberg