Första söndagen efter trefaldighet Årg 1 - TVÅ KUNGADÖMEN

TVÅ KUNGADÖMEN

I denna söndags evangelietext så möts två regeringsrepresentanter - Nikodemos och Jesus.  Nikodemos är medlem av judarnas råd, som hade fått den romerska ockupationsmyndsighetens tillstånd att besluta i de flesta inrikes ärenden.  Jesus är representant för Guds rike.

 "Guds rike" är det som Jesus mest undervisar om men vi har hört det så ofta att vi inte riktigt tänker på vad det betyder.  Nu ska vi titta på några bibelställen, där termen "Guds rike" används men för att kanske förstå lite mera vad det egentligen handlar om. Jag väljer att skriva "kungavälde" i stället för "rike" för det grekiska ordet "basileia" betyder just det.  "Basileia" har med "basilevs" att göra och "basilevs" betyder just "kung". Så "basileia" betyder "kungarike,kungavälde", men skulle jag välja "kungarike" så kan våra tankar gå till  t.ex. "kungariket Sverige" o.s.v. Så jag väljer "kungavälde". 

 "Guds kungavälde" kom med Jesus.(Matt 12:38) Johannes döparen sa, att "Guds kungavälde" var nära. (Mark 1:25)  Det såg verkligen litet ut (Matt 13:31-32)
  "Guds kungavälde" har allt och därtill mera än ett jordiskt kungavälde har. Där finns kraft (1 Kor 4:20) och mirakel. (Apg 8:6-8, 12) Den som blir en medborgare i det kungaväldet och "har lämnat hus eller hustru eller syskon eller föräldrar eller barn för Guds rike ska fåå ångdubbelt igen REDAN I DEN HÄR VÄRLDEN, och sedan evigt liv i den kommande världen". (Luk 18:29-30) Ja, den som söker detta Guds kungavälde utlovas "få allt det andra också". (Matt 6:33) Den som tillhör Guds kungavälde får se resultat, frukt. (Matt 13:38)

 Det här kungaväldet vill Gud ge ALLA (Matt 24:14) - det är ett erbjudade till alla: "Kom, ni min Fars välsignade, och ta emot det kungavälde som stått berett för er sedan världens skapelse".(Matt 25:34) Ja, Gud vill inget högre än ge det till alla. (Luk 12:32) Ja, vi är kallade till Guds kungavälde. (1 Tess 2:12)

 När den stora, ynkliga själafienden inser vad Guds folk kan få, så gör han förstås allt för att distrahera, förleda och försöka hindra människan att få tag i det.(Matt 13:19)  En rik yngling frestades att prioritera materiella före välsignelserna i Guds kungavälde, vilket fick Jesus att säga: Jesus sa ju: "det är lättare för en kamel att komma igenom ett nålsöga  än för en rik att komma in i Guds kungavälde". (Mark 10:24) Andra hindras eller försenas av dagliga omsorger eller seder (Rom 14:17) En del av Jesu samtida judiska kamrater ville inte ta emot Guds kungavälde, kanske p.g.a. religiös tradition (Matt 21:43) Och somliga vill fortsätta leva kvar i "sexuell omoral, orenhet, orgier, avgudadyrkan, ockultis, fientlighet, gräl, avund, vredesutbrott själviskhet, splittringar, irrläror, illvilja, fylleri, vilda fester" och den "som lever så ska inte ärva Guds kungavälde" (Gal 5:19-21) Några tycks kunna slinka in Guds kungavälde ellinte  inför våra mänskliga ögon om det är en som verklingen lever i lever i Guds kungavälde eller inte men vid tidens slut ska det uppenbaras (Matt 13:41).

  Man kan inte stjäla eller stjäla sig in i Guds kungavälde (1 Kor 6:10). Det liknar inte alls denna världens kungavälden eftersom det inte förlitar sig på vapen och makt (Joh 18:36). Nej, Guds kungaväldes kännetecken är tjänst och kärlek (Matt 25:31-46) och störst i detta Guds kungavälde är faktiskt den som betjänar andra (Luk 7:28).
 
  Många, som insett vad de annars går miste om, rycker himmelens kungavälde till sig (Matt 11:12), de anar att det kommer "ovanifrån". (Joh 3:3, nog bättre översättning av grekiskans "anoten")  Det verkar som om det är lättare för de i världen små att bli medborgare i Guds kungavälde såsom barnen (Mark 10:4) och "tullindrivare och prostituerade" (Matt 21:31) Fast även skriftlärd kan vara nära (Mark 12:34) och rådsherren Nikodemos blev  en Jesu lärjunge, d.v.s. medborgare i Guds kungavälde. (Joh 19:39)

  Att gå in i Guds kungavälde kan vara förenat med smärta (Apg 14:22) när man måste försaka något som är värdefullt för en. (Luk 18:29) Vi har kan därför både ha del i lidandet och kungaväldet (Upp 1:9) och dess välsignelser.

 Vi är kallade att inbjuda andra till Guds kungavälde (Luk 9:2) Vi är medarbetare i det kungaväldet (Kol. 4:11). Vi är införda i Guds sons kungavälde (Kol 1:13) och vi ska välkomna andra dit, precis som Paulus t.ex. gjorde gång på gång (Apg 19:8, Apg 20:25, Apg 28:23, Apg 28:31). Vi försöker vara ett svar på bönen i "Vår fader" - Låt ditt kungavälde komma. Låt din vilja ske på jorden som i himlen"(Matt 6:10). I Guds kungavälde ser man framåt, inte bakåt (Luk 9:62). Vi vet att vi tillhör ett kungavälde som inte bävar (Hebr. 12:28) Vi tillhör ett kungavälde som aldrig ska ta slut (Luk 1:33) förrän  Sonen en dag överlämnar det till Fadern (1 Kor 15:24) och det fullbordas fullkomligt i himlen (Mark 14:25, Luk 21:31, Luk 22:16).