Då gick de fram och grep Jesus och arresterade honom.
Matteus 26:50, NIV

 

I förrförra veckan försökte vi tränga djupare in i Judas motiv för sitt förräderi. I dag ska vi se hur han gick tillväga steg för steg. Hela berättelsen är ett exempel på hur Guds syften vävs samman med människans handlingar.

 

Efter att ha klarat provet i Getsemanes olivlund är Jesus nu fullständigt klar över att det inte finns något alternativ till korset och har accepterat sin lott. ”Vad skall jag säga?” frågar han. ”Fader, fräls mig från denna stund? Nej, just därför har jag kommit till denna stund. Fader, förhärliga ditt namn.” (Joh 12:27, Fb). Jesus är nu redo för nästa steg i dramat. En vaktstyrka, utsänd av översteprästerna och anförd av Judas, dyker upp i trädgården, för Judas kände väl till denna mötesplats. Han hade också kommit överens med dem om ett tecken: en kyss. Jesu enda invändning var att han inte var ledare för något uppror, utan hade undervisat varje dag i templet, där de kunde ha gripit honom.

 

Men Petrus tänkte inte acceptera att Jesus greps. Liksom i Caesarea Filippi förkastar han blotta tanken på en Messias som skulle lida och dö. Den här gången protesterade han inte bara; han gjorde våldsamt motstånd. Han drog sitt svärd och högg av högerörat på översteprästens tjänare Malkos. Jesus sa åt honom att stoppa tillbaka svärdet i skidan och tillade: ”Tror du inte att om jag bad min Fader skulle han genast skicka mer än tolv legioner änglar till min hjälp? Men hur skulle då skrifterna kunna uppfyllas som säger att detta måste hända?” (Matt 26:53-54).

 

Det är verkligen imponerande att se hur Jesus medvetet ställer sig under Gamla testamentets auktoritet. Han måste bli förrådd, arresterad, förkastad, dömd och slutligen dödad. Varför måste allt detta hända? Därför att Skriften säger det.

 

Läs vidare: Matteus 26:47-56