Andra advent Årg 3 - Guds Rike Är Nära

Guds rike är nära. Det rike som kommer när Jesus får bli Herre i våra liv och våra församlingar. Som Israels folk blev befriade från slaveriet får vi inte bara längta efter utan och också leva Gudsrikeslivet. Den stora möjligheten för kyrkan är att gestalta och forma ett liv som hämtar sin näring från Jesus själv. Ja, det är han som får leva det livet i oss.
Tänk vilken förmån vi har. Ju längre man lever, desto mer tror jag det blir uppenbart hur genialt Gud handlade när Jesus fick all makt att forma detta här på jorden.

Tiden är inne.
Det är den alltid men vi är kallade att se tecknen. Folk reser sig mot varandra och nu är krigen fler än nånsin. Jordbävningar och naturkatastrofer avlöser varandra. Visst finns det många orosmoln men väckelsens vindar blåser också över vår värld och i vårt land.
Nu är tiden att bärga skörden. Intt fastna i stelnade former utan tacka o ta emot.
När helt plötsligt konfirmanderna vill få personlig förbön. När ungdomar frågar efter Bibeln. Alphakurserna exploderar och det är svårt att på många ställen få parkeringsplats utanför kyrkan. Då är det tid att tacka och använda all den kompetens som finns i kyrkan. Vi behöver inte längre vara en avspegling av samhället. Nu kan vi utan ängslan förkunna budskapet.

Omvänd er o tro på budskapet.
Omvändelse är inte nåt vi behöver anpassa till omvärlden. Det är inte bara hållbara och klimatsmarta lösningar vi får omvända oss till. Nu kan vi tala rakt ut om att lära känna Jesus. När vittnesbörden haglar på konferenser och Helig Ande helger över vad Gud gjort i människors liv genom omvändelsen. Då vill jag stämma in i ropet om att Jesus är vår frälsare som kommit för att rädda oss.
Vi får se ett folk framför oss som lever av tro. Att vända sig bort från synden och leva nära Jesus är ju trons liv. Präster och profeter får krypa fram ur sin undangömda tillvaro för att ta hand om flocken av hungrande människor. Pedagoger och musiker blir pånyttfödda i sina uppdrag. Diakoner och ideella blir överhopade av människors längtan.
Bönerna blir inte längre torftiga och tveksamma utan fyllda av trosvisshet.
Låt oss tacka, be och glädjas.

Ge inte upp er frimodighet, den ska rikligen belönas. Uthållighet är vad ni behöver.
Vid min prästvigning förkunnades dessa ord av Biskopen. Ord som har burit i snart 35 år.
Ord som är levande och ofta har gett styrka i svåra stunder.
Frimodigheten är en kraft som kommer av den helige Ande. När jag själv fruktar kan orden från Trons kapitel 10 och 11 i Hebreerbrevet ge stor uppmuntran. En visshet om det man inte ser, står det. Är det dags för oss att rikta blicken mot det som Gud visar och det han vill visa för oss i tro?
Uthålliga medarbetare i Guds rike är vi när vi lever i tro och inte själva tänker ut vad som ska ske. Vi får uthållighet(ståndaktighet) av Jesus  att hålla ut.
En uthållig bön ger frukt och ofta ser vi inte frukten, om vi inte lever i tro. Lever vi däremot i tro kan vi se och glädja oss desto mer. Här är det viktigt att vi delar trons liv med andra så att allt kommer hela kroppen till nytta.
Belöningen kommer och den är värd att vänta på.
Advent är en bönens och förväntans tid men redan nu får vi se det förtorkade landet glädjas och blomma.

Mats Enander