Kristi Förklarings dag 

Jesus förhärligad 

Tredje årgångens läsningar:
GT-text: Andra Moseboken 40:34-38
Epistel: Uppenbarelseboken 1:9-18
Evangelium: Lukas 9:28-36
Psaltarpsalm: 89:12-18 

Kristi förklarings dag, sjunde söndagen efter Trefaldighet, är Jesu Herrlighets dag. Jesus är Herren. För ett kort ögonblick öppnas den himmelska verkligheten för oss. Vi får på berget se Mose, som representerar Lagen, Elia som representerar Profeterna och Jesus som representerar Evangelium. Vi ser en utstrålning av Jesu gudomliga makt. Utstrålning, tyska Erklärung, har givit oss det svenska ordet förklaring. Vi sjunger in  dagens budskap med hjälp av Heidi Langegards kärlekssång till Jesus: Jesus vi älskar dig och vi lovar och prisar ditt namn.

Predikans text: Lukas 9:28-36
Ungefär en vecka senare tog Jesus med sig Petrus och Johannes och Jakob och gick upp på berget för att be. Medan han bad förvandlades hans ansikte, och hans kläder blev vita och lysande. Och två män samtalade med honom. Det var Mose och Elia som visade sig i härlighet, och de talade om hans uttåg ur världen som han skulle fullborda i Jerusalem.
   Petrus och de andra hade fallit i djup sömn, men vaknade och såg hans härlighet och de båda männen som stod tillsammans med honom.
   När dessa skulle lämna honom, sade Petrus till Jesus: ”Mästare, det är bra att vi är med. Låt oss göra tre hyddor, en för dig och en för Mose och en för Elia” - han visste inte vad han sade.
   Men medan han talade, kom ett moln och sänkte sig över dem, och när de försvann i molnet, blev lärjungarna förskräckta.
   En röst hördes ur molnet: ”Detta är min son, den utvalde. Lyssna till honom”, och när rösten ljöd stod Jesus där ensam. Lärjungarna teg om vad de hade sett, och vid den tiden berättade de ingenting för någon.

 Jesus vi älskar dig, 
och vi lovar och prisar ditt namn

Lukas berättar om hur Jesus tog med sig tre lärjungar upp på förklaringsberget. Han säger att de gick dit för att be. Det var Petrus och Jakob och Johannes.

När vi läser denna text upptäcker vi hur det kommit fler människor dit. Vi känner igen dem som är där. Vi är med där. Jesus tar med sig Ulla och Kristina och Lasse och Rune och fru Johansson och så dig och mig.  Följ mig! säger Jesus. Jesus drar oss in i sin gemenskap. Han tar oss upp på berget i stillhet inför honom.

Att klättra i berg kan vara både spännande och jobbigt. Men väl uppe, vilken fin utsikt! Vi får perspektiv på våra liv. Vi kommer ur hjulspåren. Vi blir stilla inför Jesus. Börjar förstå vem Han är. Får se Hans härlighet.

I Jesu närhet kanske vi också börjar förstå vem vi själva är. I Hans ögon är vi juveler, ädelstenar, diamanter, pärlor. Lite oslipade kanske, men ändå ... Kom inte och säg att du är värdelös. Just för att du är så dyrbar i Guds ögon kom Jesus för att rädda dig. Hans ansikte lyser när han ser på oss. Han låter kärlekens sol få juvelerna att glimma. 

Jesus vi älskar dig
          och vi följer och går med dig nu  
           

Uppe på berget händer det något fantastiskt. Jesus är inte ensam längre. Bredvid står Mose och Elia, de talar om hans uttåg ur världen, (uttåg heter exodus) säger Lukas. Mose och Elia, lagen och profeterna, alla pekar fram mot Jesu försoning och om hans rättfärdighet. En gång talade Jesus om detta på vägen till Emmaus. Han gick igenom hela GT och berättade för dem att det var en bok som talade om honom. De som hörde Jesus fick då brinnande hjärtan.

Har ni varit med om det? När vi läser Bibeln ska vi inte bara läsa den. Vi får umgås med de människor vi möter där.

Då kan det hända att dessa gestalter i Bibeln plötsligt blir så levande, vi ser dem framför oss, vi hör dem tala.   Hur blev inte våra hjärtan brinnande i oss när vi hörde hur dessa gamla texter talade till oss.

När den impulsive Petrus ser hur Mose och Elia står där och samtalar med Jesus så brann det till i hans hjärta. Och det klack till i hans hjärna också. Han började ana något. Den högtid, då man särskilt talade med varandra om Mose och Elia, var ju Lövhyddohögtiden. Man inte bara talade om dem, man umgicks med dem, deras närvaro var så levande i måltider och samtal. Lövhyddohögtiden var ju den största och gladaste högtiden under hela året. Man dansade och sjöng och öste vatten med fröjd ur frälsningens källor och glädjen från Jerusalem hördes vida omkring, berättas det om Lövhyddofesten på Nehemjas tid. Om nu Mose och Elia och Messias var på samma plats, ja då måste ju Lövhyddofesten vara inne, och då måste man ju bygga lövhyddor. Därför utropar Petrus: Mästare, det är bra att vi är med. Låt oss göra tre hyddor här, en för dig, en för Mose och en för Elia. 

Jesus vi  älskar dig
och vi bygger en hydda åt dig  

Lägg märke till att Petrus inte tänkte bygga hydda åt sig själv. Han sa inte: Här är ljuvligt. Här vill jag stanna kvar. Kan jag inte få slå upp mitt tält på på denna ljuvliga plats.  Eller få ett rum med sjöutsikt. Det är ju så vi tänker. Vi stannar i ljuvliga känslor och upplevelser. Här är oss gott att vara. Nej: det är bra att vi är med. Kan det vara så att när vi lever nära Jesus tappar vi den äckliga koncentrationen kring oss själva.

Det händer något mer på berget där Jesus och lärjungarna är. De får se hur Jesus förvandlas inför dem. Lukas säger att medan han bad förvandlades hans ansikte inför dem. Kan du ana hemligheten med bönen här. Det händer något medan du ber.

Lukas säger också att Jesu kläder blev vita och lysande. Markus säger att hans kläder blev så skinande och vita som inget tvättmedel i världen kan göra några kläder.

Så hade de inte sett Jesus förut. Förut hade de sett honom i hans mänsklighet, de hade sett honom glad och ledsen, mätt och hungrig, öm och vred. Det fanns stunder då de mitt i allt detta mänskliga hade fått se något mer, något som gjorde att Petrus utropade: Du är Messias, den levande Gudens son.  Mitt i allt detta mänskliga såg de hans herrlighet.  Men nu, nu på berget, var det mer än de nånsin varit med om. Jesus visar sig för ett kort ögonblick i sin gudomliga herrlighet.  

Ibland kan det vara så här för oss. I en vanlig högmässa, i en bönestund, vid en nattvardsgång. Himlen blir så närvarande. Det blixtrar till i ett ord vi hör från Herren, hans närvaro blir så stark.  Och vi börjar gnola på en sång: Jesus jag älskar dig och vi lovar och prisar ditt namn.

Men det är inte bara Mose och Elia som talar på berget. Medan han talade kom ett moln och sänkte sig över dem. Matteus säger att det var ett lysande moln. Molnet är tecknet på Guds närvaro. I GT berättas det om att Gud gick före Israels barn i en molnstod om dagen.  Längre fram skulle dessa lärjungar se hur ett moln tar bort Jesus på himmelsfärdsdagen. Och budskapet då var att Jesus gick från vår värld och in i Guds värld.

Nu ser de ett moln över Jesus. Och ur molnet kommer en röst. Det är den himmelske Fadern som pekar på Jesus och säger: Detta är min son, den utvalde. Lyssna till honom. Samma ord som sades vid dopet i Jordan sägs här. Och detta är också sagt till oss. Se Jesus. Lyssna till honom, var stilla.  

Jesus vi  älskar dig
och vi lyssnar och hör dina ord  

Det står att lärjungarna blev förskräckta. De förstod att de var inför den Gud som är helig, helig, helig. Enligt Matteus kastade de sig ned på ansiktet och greps av stor skräck (Jfr Jesaja 6).

Överallt där Gud kommer nära sägs det att människor fruktar, blir rädda. Och överallt sägs det också: Frukta inte, var inte rädd. Det som lugnade ned dem var enligt Lukas Faderns röst. Enligt Matteus stiger Jesus själv fram och rörde vid dem och sade: ”Stig upp och var inte rädda”.  Vi sjunger om det i en sång: När du rör vid mig med händerna som korset bar då blir det levande och klart att du älskar mig...

Jesus vill röra vid oss, ge var och en en personlig beröring. Kanske genom något han säger. Det ordet var för mig! Kanske i den heliga Nattvarden. Och då kan det hända att det kommer en sång inifrån: Du är min Gud, du är min kung och jag älskar dig.

När de sedan reser sig och ser uppåt så står det enligt Matteus: De lyfte blicken, och då såg de ingen utom Jesus.  De såg inte Mose, inte Elia, inte Schartau, inte Bengt Pleijel. Inte mamma, pappa, idolerna, inte alla dem som jag förankrat mitt liv vid. De såg ingen utom Jesus. Jag hittar grundtryggheten i Jesus. Han är min Herre.  

Jesus vi  älskar dig
och vi ser ingen annan än dig  

Lukas berättar att när de hört Faderns röst, stod Jesus där ensam. Och sedan står det: Vid den tiden berättade de ingenting för någon. Kanske det är ett ord till oss.  Vi tänker ofta att när vi varit med om något stort och dyrbart ska vi dela med oss, vittna om det. Vi kan inte låta bli att tala om vad vi har sett och hört. Men ofta händer det då att människor begriper ingenting, säger emot oss, de ser blanka ut i ansiktet. Då kan det bli som något inom oss går sönder. Pärlorna vi fått rinner ut i marken.

Vad ska vi göra?  Petrus ville bygga hyddor och dröja kvar på berget. Men det är farligt att stanna där. Där på berget växer inget. Man måste komma ner i dalen, ner i vår vardagsvärld. Men det vi gör är att från våra förklaringsberg ta med oss fröpåsar, ordfrön. Dem ska vi bädda ner i vår vardagsvärlds mylla.  

Nedanför förklaringsberget väntar en far med ett sjukt barn på Jesus. Nedanför vårt förklaringsberg väntar människor med problem, människor som inte mår bra och som vi ofta inte klarar av. 

Jesus säger: följ mig. Jesus går före till den plats där vi bor. Där vill han låta oss upptäcka hans närvaro på ett nytt sätt. Han tänder sitt ljus i mörkret. Han kallar oss att vara med om att lida fram himmelens liv på jorden. Och han frågar oss: Vill ni vara med? Vi säger Ja, vi vill! Och vi säger: Jesus, det är bra att du är med.  

Jesus, vi tackar dig  
att Du leder och vill vara med oss    

Jesus vi älskar dig
och vi lovar och prisar ditt namn