9 e Tref - Ett liv med mening

På söndag är temat goda förvaltare. Ett lite gammaldags ordpar men icke desto mindre viktigt.

Bön: Tack Gud för alla dina gåvor, tack för själva livet som vi får leva. Hjälp oss att förvalta det du anförtror oss utan att förringa något. Hjälp oss att förvalta allt på ett sätt som är människor till hjälp och dig till ära och pris. Amen.

På söndag i våra kyrkor är temat goda förvaltare. Det har en lite gammaldags och snudd på träig klang tycker jag. Icke desto mindre är temat viktigt. För förvaltare är vad vi är under det att vi lever våra liv.

Jag tänker fritt vidare utifrån Jesu liknelser om tjänarna, punden och förvaltarskapet.

Det liv vi lever är bara till en ytterst liten del något som vi har kontrollen över. Snarare har det kommit till oss som en gåva. Och det är den gåvan som vi har till uppgift att förvalta. Allt det vi är, det vi bär inom oss, den plats som är vår i världen, de omständigheter som vi just nu lever i, den position i samhället som blivit vår. Allt är något som vi har att förvalta och göra det bästa vi kan utav. Dvs ge utrymme för det som är gott och tjänar livet och andra och begränsa utrymmet för det som kväver och förstör.

 Ja, konstigare än så är det väl egentligen inte. Att se till att människor i vår närhet har det bra, att vi gör vad vi kan, att vi fritt delar med oss både av världsliga och andliga gåvor… 

Alla omständigheter i våra liv är dock inte perfekta och i det mesta finns en hel del övrigt att önska. Emellanåt är det lätt att hamna i bitterhet och självömkan. Ett tillstånd som binder och förlamar. Om det bara vore så eller så, tänker vi, då kunde jag göra något. Eller om jag bara hade de och de möjligheterna så skulle jag kunna uträtta storverk.

 Liknelsen om punden som delas ut kommer för mig och jag tänker hur lätt det är att inte tro att man har något särskilt att bidra med och ta hand om... och vilken synd det visar sig vara… 

Sådant som binder och håller oss tillbaka, sådant som hindrar oss från att förvalta och göra det bästa av det vi faktiskt har gör vi bäst i att söka befrielse ifrån. Befrielse, naturligtvis, hos den som är Befriaren. Jesus. Han kan befria oss från hopplöshet, bitterhet, misstro och vanmakt. Vi kan bli befriade till att istället för att tycka synd om oss själva göra det vi faktiskt kan och få stor glädje av det.

Det Jesus gör genom sin Ande handlar inte om befrielse till att nå världslig framgång och få alla attributen på det. Nej, förvaltandet gäller större saker även om de kan verka mindre på ytan. Det handlar om att våra enkla liv och allt vi är är ställda i Guds rikes tjänst. Att genom oss, våra val och vår kamp blir världen mer och mer en plats där Guds goda vilja får råda.

Uppgiften är stor, men i den är du är inte ensam. Han som gett dig till världen är med och vi är många som har samma strävan som du - hur mycket det än skrivs om tomma kyrkor och utträden!