Den helige Mikaels dag

Änglarna 

Tredje årgångens läsningar:
GT-text: 1 Mos 28:10-17
Epistel: Uppenbarelseboken 12:7-12
Evangelium: Johannes 1:47-51
Alternativ text: Uppenbarelseboken 5:11-14
Psaltarpsalm:  103:19-22  

Den helige Mikaels dag är änglarnas dag. Vi ska idag träffa många intressanta personer. Först och främst en ängel, Mikael. De namn man hade på Gud var antingen JHVH eller El. Mikael betyder Vem är som Gud? 

Mikael vill hjälpa oss att vara tuffa mot ondskans makter. Mikael har många änglavänner och kompisar, som alla har med EL att göra: Rafael, Gabriel, Pleijel. Mestadels ser man dem i vita kläder.

Vi ska också träffa en dålig människa som heter Jakob, som så småningom blev bra. Sedan dyker det upp en inåtvänd, lite otillgänglig människa som heter Natanael. I Jesu närhet blev han mycket öppen.

Det kommer att finnas mycket EL i denna predikan. Bered dig på elstötar från det himmelska kraftnätet.

För att göra predikan lite längre skall vi avbryta den med att sjunga de fem verserna i Psalmen 271, Närmare Gud till dig… När det stora, osänkbara lyxfartyget Titanic sjönk 1912 lär stråkorkestern ha spelar just den psalmen, när vattenmassorna börja strömma in i fartyget och sänka det. Psalmen skrevs av den engelske författaren Sarah Flower Adams år 1841. Den översattes 1912 av Emanuel Linderholm, professor i kyrkohistoria i Uppsala.

Vi stannar i dagens predikan inför två texter: 

1. Första Moseboken 28:10-17
Men Jakob begav sig från Beer-Seba på väg till Haran.  Och han kom då till den heliga platsen och stannade där över natten, ty solen hade gått ned. Och han tog en av stenarna på platsen för att ha den till huvudgärd och lade sig att sova där. Då hade han en dröm. Han såg en stege vara rest på jorden, och dess övre ända räckte upp till himmelen, och Guds änglar steg upp och ned på den. Och se, Herren stod framför honom och sade: ”Jag är Herren, Abrahams, din faders, Gud och Isaks Gud. Det land där du ligger skall jag ge åt dig och din säd. Och din säd skall bli som stoftet på jorden, och du skall utbreda dig åt väster och öster och norr och söder, och alla släkter på jorden skall bli välsignade i dig och i din säd. Och se, jag är med dig och skall bevara dig, vart du än går, och jag skall föra dig tillbaka till detta land. Ty jag skall inte överge dig, till dess jag har gjort vad jag har lovat dig.”
   När Jakob vaknade upp ur sömnen, sade han: ”Herren är sannerligen på denna plats, och jag visste det inte!”  Och han greps av fruktan och sade: ”Detta måste vara en helig plats. Här bor förvisso Gud, och här är himmelens port.” 

2.     Johannes evangelium 1:47- 51
Jesus såg Natanael komma och sade om honom: ”Där är en sann israelit, en som är utan svek.”  Natanael frågade: ”Hur kan du känna mig?” Jesus svarade: ”Innan Filippos ropade på dig, såg jag dig under fikonträdet.”  Natanael svarade: ”Rabbi, du är Guds son, du är Israels konung.”  Då sade Jesus till honom: ”Du tror därför att jag sade att jag såg dig under fikonträdet. Större ting skall du få se.” Och han sade: ”Sannerligen, jag säger er: ni skall få se himlen öppen och Guds änglar stiga upp och stiga ner över Människosonen.”  

Vi läser psalm 271 vers 1.
Närmare, Gud till dig, närmare dig!
Om det än blir ett kors, som lyfter mig,
sjunger jag innerlig: Närmare, Gud, till dig,
närmare, Gud, till dig, närmare dig! 

Vi ska först träffa Jakob, barnbarn till Abraham och son till Isak. När mamma Rebecka födde honom, fick hon inte bara Jakob utan också storebror Esau. Först kom Esau och sen Jakob och Jakob höll Esau i hälen, berättas det.  Därför fick Jakob namnet Jakob som betyder ”den som håller i hälen”. När föräldrarna gav pojken detta namn var det nog en bön: ”Gud, skydda detta barn på dess vandring genom livet”. De visste att det fanns en ond makt som gärna ville hugga oss människor i hälen. Episteln berättar om  den stora draken, ormen från urtiden, han som kallas Djävul och Satan. Om den Onde hugger oss i hälen, får vi svårt att gå. Vår vandring blir vacklig och ängslig och vi blir så självupptagna.

Namnet Jakob kan betyda: SKYDDAD. Jakob kan också betyda BEDRAGARE, den som kommer bakifrån, luras. Båda betydelserna stämmer på Jakob.

Jakob är på flykt hemifrån. Solen hade gått ner, står det. Han har lurat sin bror och han har lurat sin far. Man undrar om denna Jakob hade varit i Sverige och lärt sig dåligheter av oss svenskar. Vi är ju rätt duktiga här på att luras och att fiffla.

Jakob är på flykt. Och många människor idag är på flykt, man flyr från sin skuld. Solen hade gått ner. De orden kan kanske också sägas om många idag.

När det börjar svida till i samvetet, kan det vara Gud, han som på hebreiska heter El, ger oss en elektrisk stöt. Det kan vara ett kors, en prövning, svårigheter, en Tsunami, en Katrina eller Gudrun som sätter stopp för mig och får mig att tänka. Det är inte så lätt att springa bort från Gud. Gud vill något med resten av mitt liv. Han vill föra mig närmare sig. Men det som ser ut som nederlag kan i stället vara något jag behövde för att kunna resa mig. Lägg märke till vad vi sjunger: Om det än blir ett kors, som lyfter mig, sjunger jag innerlig: Närmare, Gud till dig. Korset lyfter! 

Vi sjunger vers 1.   

Vi läser psalm 271 vers 2.
Döljer för pilgrim trött solen sitt sken,
blir än min huvudgärd hårdaste sten,
skall jag dock drömma mig närmare, Gud, till dig
närmare, Gud, till dig, närmare dig!

Solen hade gått ner. Jakob famlar sig fram i mörkret. Han letar rätt på en plats där han kan lägga sig och sova. I nattmörkret hittar han en sten. Den får bli hans huvudkudde (huvudgärd). Trött sjunker han ihop.

Ibland kan detta vara vår situation. Modfälld och trött jag är, orkar ej mer, plågsamma minnen snurrar runt på hjärnkontoret. Man lägger sitt trötta huvud mot minnets kalla sten. Vad hårt och svårt livet kan vara!

Och Gud? Var är han? Verkar så långt borta.  Gudstjänsten känns tom för mig, bibelläsningen så stum, bönen sin kraft har mist. I de stunder då man tycks vara som längst borta från Gud, är det ofta så att Gud hittar ett sätt att leda mig närmare sig. När jag står vid slutet av mina möjligheter, står Gud vid början av sina. Gud kan använda många sätt, ett är drömmen. När Gud inte kan komma till tals med en människa i vaket tillstånd, kan han nå mig genom drömmen. Vi sjunger vers 2. 

Vi läser psalm 271 vers 3.
Där skall all nåd du gav stå för min syn
såsom en stege, rest upp emot skyn.
Änglar där vinkar mig närmare, Gud, till dig,
närmare, Gud, till dig, närmare dig! 

Medan Jakob sover, handlar Gud. I vaket tillstånd var Jakob krånglig, gjorde motstånd. Gud bevisar sin kärlek till oss genom att Kristus dog för oss medan vi ännu var syndare, skriver Paulus i ett brev till oss. (Rom 5:8) Medan Jakob sover, reser Gud en stege. Medan vi ännu var syndare, reser Gud ett kors.

Många har försökt att resa stegar: min duktighet, min moral, min hygglighet ... jag klättrar upp på dem... se vad duktig jag är ... Felet med dessa stegar är att de inte når fram till himlen. När jag klättrat upp och står och vinglar på översta pinnhålet är den en bra bit kvar.

Men det vi inte klarar det klarar Gud. Gud har rest ett kors. Korset är Guds stege. Änglar steg upp och ned på den, står det. Änglarna stiger upp – de visar riktningen. Sök först Guds rike, och änglarna stiger ned, de kommer med himmelskt el till oss.

I drömmen ser Jakob inte bara änglar. Han ser hur Herren själv står framför honom. Och Jakob inte bara ser, han hör också hur Herren talar. Och lägg märke till vad Gud säger: Inte ett ord av förebråelser. Inga anklagande ord. Bara ord av upprättelse och förnyelse och välsignelser.

Jag är Herren din Gud.  Lägg bort alla andra gudar, låt inte dem styra dig, avsäg dig djävulen och alla hans gärningar och hela det ockulta köret. Och vänd dig bort från alla de gudar som styr dig – de gudar som heter Jämförelse och Avund och Bitterhet, Orenhet, Porr.

Jag är Herren din Gud. Gud slösar en massa löften över Jakob. Det land där du ligger skall jag ge åt dig. Och till oss: Platsen där du bor får du ta emot som gåva från Gud. Där får du vara för att bedja ned välsignelser från Gud, du får koppla på himmelskt el. – kraft, ljus, glädje …

Jag är Herren din Gud, du får leva i en personlig relation med honom. Och när Herren säger så får du säga som Tomas: Min Herre och min Gud.

Vi sjunger vers 3. Där skall all nåd du gav stå för min syn såsom en stege, rest upp emot skyn. Änglar där vinkar mig närmare, Gud, till dig, närmare, Gud, till dig, närmare dig!   

Vi läser psalm 271 vers 4.
Vaknad jag reser glad stenen så hård
såsom mitt Betel upp, minnet till vård.
Natten ju förde mig närmare Gud, till dig,
närmare, Gud, till dig, närmare dig! 

När Jakob vaknar upp ur sömnen var den första känslan inte glädje som psalmen säger. Han greps av bävan står det. Glädjen som psalmen talar om kommer sen.

Jakob var alldeles skakad. Han som tyckte sig var rätt så välorienterad i vad som rörde sig i tiden, han läste ju både GP och NT och Kungälvs dagblad och alla bloggar på nätet. Men det var en sak som han inte visste: Herren är sannerligen på denna plats och jag visste det inte. 

Så berättas det att Jakob tar stenen som han vilat sitt huvud på och reser den till en minnessten. Han vill komma ihåg vad som hänt. Jakob kallar platsen, där Gud möter honom, för Betel. Han har stått vid himmelens port. Gud har överraskat honom med sin kärlek. Han har slösat löften över honom: Jag är med dig. Jag skall bevara dig. Jag skall föra dig tillbaka. Jag skall inte överge dig….

Poängen med bibelns människor är inte att de är hjältar och märkliga och stora… De är ofta små, svaga, knepiga och det är lätt att hitta fel på dem. Poängen är att Gud är så stor att han tar emot dessa knepiga människor och gör något riktigt av dem. Det gör det genast mycket hoppfullt för oss.

Ty Gud möter också oss. Varje gudstjänst är ett Betel, en himmelens port, Gud öppnar sin himmel över oss. Det gäller att resa minnesstenar, komma ihåg, ta emot himmelskt el. Att säga JA till Guds erbjudanden.  Vi sjunger: Vaknad jag reser glad stenen så hård såsom mitt Betel upp, minnet till vård. Natten ju förde mig närmare, Gud, till dig, närmare, Gud, till dig, närmare dig! 

Vi läser psalm 271 vers 5.
Sist, när jag ställa får uppåt min färd
och jag har bakom mig jordlivets värld
viskar det än i mig: Närmare, Gud, till dig,
Närmare, Gud, till dig, närmare dig!

En gång ska vi lämna bakom oss jordlivets värld. Vi ska dö. Vart tar vi vägen sen? Änglarna vill hjälpa oss att hitta riktningen. De far upp och de far ner. De far upp och visar riktningen och målet för våra liv. Sök först Guds rike. Änglarna hjälper oss att stanna till vid den öppnade himlen. De hjälper oss att komma in i Guds närvaro. Vi får ta emot himmelskt el, ord med kraft i. Ord som blir  ”leva-ord” för oss i vår vardag.

Så länge vi lever kvar här får vi leva i mognadsskolan. En som behövde det var Natanael. Evangelietexten berättar om honom. Han behövde få hjälp med sin självupptagenhet.  Natanael bodde i Kana i Galileen, någon mil från Nasaret. Han hade svårt med folk från grannkommunen. Kan något gott komma från Nasaret, frågade han. Natanael är sådana mänskor som har svårt att ta emot och acceptera dem som inte bor på samma plats, hör till samma parti, tycker på samma sätt. Natanael var också fångad i sin egen fromhet. 

En gång gick Jesus förbi honom, Jesus såg hur han satt under sitt fikonträd. Vad gjorde Natanael där? Han läste sin bibel om Messias, Kristus som skulle komma. Jesus såg Natanael. Men Natanael såg inte Jesus.

Kan du tänka dig in i detta? Du sitter och läser i din bibel om Jesus. Jesus ser dig, och Jesus är glad över att du är där. Men du är så märkligt frånvarande. Du förstod kanske inte att du missat något. Herren är sannerligen på denna plats och jag visste det inte.

När Jesus möter Natanael något senare berättar Jesus att han sett honom. Sett hans längtan och hans kärlek, han har förstått vad Natanael ville. Och Jesus ger Natanael dessa märkliga ord, som är nedskrivna också för oss. Större ting skall du få se, det finns mer att se och förstå och häpna över. Sannerligen, jag säger er: ni skall få se himlen öppen och Guds änglar stiga upp och stiga ner över Människosonen.  Ha förväntningar!

Vi sjunger vers 5. Sist, när jag ställa får uppåt min färd och jag har bakom mig jordlivets värld, viskar det än i mig: Närmare, Gud, till dig, närmare, Gud, till dig, närmare dig!