Denna söndag blir vi påminda om att det finns kraft i vår tro då det är genom den som under kan ske. Inte för att det är vi som gör under utan för att vi genom tro och tillit ger utrymme för Gud att handla.
Tro och låt under ske!
Vi möter i söndagens första läsning en kvinna som hört talas om Gud och om hans mäktiga gärningar. Det hon hört föranleder henne att ta emot fientliga spejare som vänner och be om nåd för sig och sin familj. Tron är den verksamma ingrediensen här. Kvinnan tror på det hon hör om Gud och hon handlar utifrån det och det är därför som under kan ske. Hon och hennes familj blir räddade och Guds folk får komma in i det utlovade landet.
Men det är inte så självklart för oss människor att agera såsom Rachav gör. Jag ser bilden av Mose framför mig när han står mellan Faraos här och det stora vattnet. Han blir tillsagd att sträcka ut sin stav över vattnet och säkert flyger tanken genom hans huvud: varför skall jag det? Är det inte smartare att vi gömmer oss eller viftar med vita flaggor och ger upp, eller nåt? Men Mose vet (än så länge) att lyssna på Gud och han gör som han blir manad och det är därför som undret som blir folkets räddning kan ske. Därför att Mose precis som Rachav sätter sin tillit till Gud och lyder hans maning.
Det blir så tydligt i dessa exempel och andra att det handlar om ett samspel. Gud och människa tillsammans gör så att under kan ske. Vi människor får lära oss att lita på Gud, att han vet vad han gör och att han är god. Det handlar på något sätt om att vända om till det där paradisiska tillståndet som var innan vi blev lurade till att misstro Gud och därigenom handla mot hans vilja.
Jag tar med dessa tankar in i evangelietexten och jag förundras över de fyra männens tro när de bär dit sin lame kamrat. Ryktet om Jesus har gått framför honom och männen handlar precis som Rachav och Mose i tro. Jesus ser det och rörs av deras tillit och säger därför till mannen: mitt barn, dina synder är dig förlåtna. För Jesus är det nämligen det som är det viktiga att relationen mellan mannen och Gud blir återupprättad och synden förlåten. Mannen är fortfarande lam för så kan också livet levas (läs gärna söndagens psaltarpsalm för en djupdykning i det ämnet).
Några ifrågasätter det som Jesus gör och det är för att visa dem att relationen mellan Gud och människa kan blir bra som ett yttre under sker och mannen kan ta sin bädd och gå. Undret får effekten att folket häpnar och förundras och ryktet om vad Gud förmår går framför honom, ytterligare några till frälsning.
Utifrån detta kan man reflektera över vad som sker i vår Kyrka idag och man kan fråga sig om vi i tillräcklig utsträckning berättar om vem Gud är och vad Gud gör? Lämnar vi helade människor i våra spår? Ger vi utrymme för Gud att göra under genom tro och tillit? Och om inte: varför är vår tro så svag? Och varför tvekar vi att handla? Svaren på dessa frågor är viktiga och kanske något att ta upp i ett själavårdssammahang eller så.
Jag för min del hoppas att den här kyrkhelgen kan få fungera som en väckarklocka och mana oss både som individer och Guds folk att vända om, att lita mer på Gud och därigenom låta än fler under ske. Att det behövs kan vi nog alla vara överens om. För trots allt hänger trons överlevnad på att någon har något att berätta.
Här finns länkar till god bibelundervisning av kända bibellärare.
Här finns länkar till god bibelundervisning av kända bibellärare.