Domssöndagen  

Kristi återkomst 

Tredje årgångens läsningar:
GT-text: Hesekiel 47: 6-12
Epistel: Första Korinthierbrevet 15:22-28
Evangelium: Matteus 13: 47-50
Psaltarpsalm:  102:26-29 

Domssöndagen är Kyrkoårets sista söndag.
Kyrkoårets första söndag, Första Advent börjar med att Jesus, Konungen, rider in i Jerusalem.
Under Jultiden får vi höra om hur Gud kommer till oss i nattens timmar. Han kommer in i vårt mörker och blir ett barn i Betlehem.
Under Fastan och Passionstiden får vi höra om hur Jesus går in under vår synd, vår nöd och vårt mörker för att leda oss igenom.
Påsktidens söndagar talar till oss  om Jesu seger över synd, död och allt djävulskap.
Pingstens budskap handlar om hur vi kan fyllas av ande och liv och himmelsk kärlek.
Den långa Trefaldighetstiden hjälper oss att leva ut hans kärlek. Vi får erfarenheter av hur det  onda släpper taget om oss när vi lever nära Jesus och hur himlens alla möjligheter öppnas över oss när vi är tillsammans med Jesus.

Gång på gång ropar Jesus under Kyrkoåret ut: Kom till mig …Kom och ta emot Faderns välsignelser redan nu. Detta får vi höra söndag efter söndag. Också den sista söndagen i kyrkoåret, Domssöndagen, för den är Kristi herr-lighets dag, den är Kristus Konungens fest. Jesus är Herre som nu kommer för att proklamera sin seger över synd och ondska och allt djävulskap.

Vi ska sjunga in detta budskap - JESUS ÄR HERRE   med hjälp av Olof Hartmans psalm nr 38. Ingmar Milveden och Börje Ring har gjort var sin melodi.

Predikans text: Matteus 13:47-50
Jesus sade: ”Med himmelriket är det också som när man lägger ut ett nät i sjön och får fisk av alla slag i det. När det är fullt drar man upp det på stranden och sätter sig ner och samlar den goda fisken i korgar och kastar bort den dåliga.
   Så skall det bli vid världens slut. Änglarna skall gå ut och skilja de onda från de rättfärdiga och kasta dem i den brinnande ugnen. Där skall man gråta och skära tänder.”

Vi läser psalm 38 vers 1.
För att du inte tog det gudomliga.... vet vi VEM Gud är

Temat idag är Kristi återkomst. Det betyder att Han som kommer tillbaka för att döma levande och döda, redan har varit här bland oss.

Första Advent berättar om hur han rider in i Jerusalem på en liten åsna. Han kommer till oss. Julen sjunger för oss om hur Gud i nattens timmar nu vilar uppå strå.

Gud sitter inte kvar i en avlägsen himmel och ser ned på hur vi trälar och sliter och misslyckas här på jorden. Han bryr sig om oss. Han kommer till oss i vårt mörker, i vår nöd. Så älskade Gud den här bråkiga och besvärliga världen till vilken du och jag hör, att han utgav sin enfödde Son, offrade det dyrbaraste han hade, för att ingen av oss skulle gå förlorad utan ha evigt liv.

Jesus, Guds Son, som var hos sin Fader, lämnar den himmelska härligheten och kommer till oss. Han vet hur det riktiga livet är, han har sjungit med änglarna och dansat i glädje inför den himmelska tronen. Jag måste ned till jorden och tala om för dem hur fint det kan bli, sa han till sin Fader. Han tog inte det gudomliga sig till en krona. Han valde att leva vårt liv, han valde smälek och fattigdom. Han ville inte komma ovanifrån utan nedifrån för att få lyfta upp oss i Guds kärlek. Han lät sig födas i ett stall. Vilken standardsänkning!

Och därför vet vi VEM Gud är. Hela Jesu liv en lång bilderbok om Guds kärlek. Vi ser hur Jesus går bland människor och delar deras liv. Han lyfter upp de nedböjda, dem som går där och stirrar nedåt på alla svårigheter. Han hjälper dem att se uppåt mot Guds resurser.

Och när Jesus går där bland människorna lägger han hela tiden märke till vad de gör. Han ser bonden som plöjer och kvinnan som bakar bröd och fiskaren som sköljer sina nät, och mannen som letar pärlor på städernas supermarket.

Allt blir en skildring av himmelriket. Så är det med himmelriket. Jesus älskar att berätta om himlen för oss. Han vet hur det är där. Han vill hjälpa oss att hitta ett personligt förhållande till Gud, hitta kärleksförhållandet till vår himmelske Fader. Att få många försmaker av det. Ja, Jesus kom för att vi skulle få veta VEM Gud är....

För att du inte tog det gudomliga... vet vi VEM Gud är

Vi läser psalm 38 vers 2. 
För att du lydde fram till det yttersta... vet vi VAD Gud är.

VAD är Gud? Gud är kärleken. Vi ser Guds kärlek i vad Jesus sa och gjorde för oss. Gud bevisar sin kärlek till oss däri att Kristus dog för oss medan vi ännu var syndare. Han dog inte för de perfekta. Hans kärlek var inte belöning till de snälla barnen. Han kommer till dem som lider av att de inte klarat av att vara snälla, dem som misslyckats med sina allra närmaste, de som bär på skuldkänslor, kanske har minnen av att de gjort andra illa och själv fått någon att gråta. Mitt i skulden, nöden, skammen,  tårarna, reses ett kors. Det viktigast av allt är att lära sig upptäcka korset. Där bryts det ondas makt.

Nu var det så länge sen korset restes. Hur kan det som hände för 2000 år sedan angå mig idag. La ni märke till i episteln att det sades att en dag är för Herren som tusen år och tusen år som en dag. Det som hände för två tusen år sedan är precis som det bara var för två dagar sedan. Som om det hände i fredags. Golgota kors är alldeles inpå oss. Innan de gärningar vi missat, glömts bort eller läggs någonstans inuti oss med locket på, är det viktigt att vi, medan vi kommer ihåg det, tar fram skräpet i ljuset och går med det till Korset.

Korset är enda platsen där vi kan bli av med soporna i vårt liv. Blir vi inte av med dem får vi gå och kånka på dem själva. Det finns en annan bild som kan säga oss mycket. Vårt liv är filmat, allt vad vi sagt tänkt och gjort är registrerat i minnet. Ingenting är borta. En gång ska filmen framkallas och rullas upp. Vi har ansvar för vårt liv. Det kommer en räkenskapens dag. Gud räknar med oss.

Men vi vet vad som händer när vi råkat öppna en kamera. Ljuset kommer in i filmen och där blir ingen bild.           

Det är hemskt dumt att öppna en kamera. Men det är hemskt klokt att öppna sitt liv för Jesus. Han är ljuset. När han kommer in i våra liv blir det ingen bild. När filmen om ditt livs nederlag rullas upp på domens dag blir där ingen bild, ett enda ljusskimmer. Allt utplånat. För att du lydde fram till det yttersta... vet vi VAD Gud är.

Vi läser psalm 38 vers 3.
För att du nedsteg hit till de plågade... vet vi VAR Gud är. 

De plågade, de dömda, de ensamma, de förkastade upptäckte en sak där Jesus gick fram: Det blev himmel på jorden. Värken försvann, fördömelsetankarna släppte,  de kom in i en gemenskap. Jesus gick rakt in i deras livssituation och talade in liv i dem.

Nere vid Gennesarets sjö såg han hur fiskarna la ut sin släpnot mellan två båtar och sen drar de noten mellan sig. Med en gång talar Jesus om att så är det med himmelriket. Jesus har kommit för att fånga in oss i sin kärlek och sitt rike. Havet en bild av det onda. Det upproriska havet som suger ned människor i djupen. Det onda suger ned människor i missmodets och bitterhetens och självömkans hav.

Vi utnämns till människofiskare. Redskapen: Ordet som förkunnas, gudstjänsten, nattvarden. Vad sker här: Vi dras bort från mörkret, ondskan, själviskheten, in i Jesu kärlek, in i Jesu seger, in i hans kraftfält. Och där hittar vi varandra, fiskar av alla slag, många fula fiskar. Frågan är vad han får göra med oss.

VAR finns Gud? I ett ord som talar till en plågad: Dina synder är dig förlåtna. I ett ord som sägs till den som känner sig fördömd: Det finns ingen fördömelse för dem som är i Kristus Jesus (Rom 8:1). Var finns Gud? I en måltid av bröd och vin. Där bryts ensamhetens förbannelse. Där hittar vi varandra som små... men älskade.

För att du nedsteg hit till de plågade... vet vi VAR Gud är. 

Vi läser psalm 38: vers 4 och 5.
Därför skall alla sargade, döende... säga med alla heliga, saliga:
JESUS ÄR HERRE   

Därför skall alla världar och varelser... en dag bekänna det:
JESUS ÄR HERRE 

Domssöndagen är Jesu segers dag. Ondskan, mörkret, allt det grymma, hemska, svåra, får inte sista ordet. Det ska skipas en yttersta rättvisa.

Vi människor får inte ostraffat trampa på varandra, göra varandra illa, förstöra varandras liv. Var och en som själv spelat herre och förstört livet för någon får sin dom. Men så länge vi lever här, är kärlekens not här för att dra oss bort från det onda, inkrökta livet, det själviska livet och in i Jesu omformande kärlek.

Så länge vi är här kan vi inte avgöra vem som är ond eller god eller vem som är rättfärdig. Vi är inte domare. Vi får sluta att döma och fördöma varandra och sätta etiketter på varandra. Se varje människa som ett möjligt helgon. Be för henne.

Förtappelsens möjlighet är inte en lära som man kan kasta i ansiktet på andra människor. Det är sagt till mig. När jag ser ruttenheten i mitt eget liv, när jag ser hur jag låtit mig styras av andra makter – Hans Majestät JAG. Själviskheten, Hatet, Bitterheten, Mamon. Dessa makter leder mig fel. Jag kommer inte rätt. De ger mig inte en rätt färd genom livet.

Jag behöver Jesus, han som på korset tog in all min nöd, min synd i sig, han som inte föraktar ett bedrövat och förkrossat hjärta. Jag behöver honom.

När jag låter hans ord komma in i mig, då är livet där, det eviga. Där syndernas förlåtelse är där är ock liv och salighet.  Varje ord som talar till mig är ett levande möte med Jesus, Han själv är närvarande, tar hand om mig, är min Herre och de första kristnas glada bekännelse. Paulus ser som slutet på allting att alla knän ska böjas. Jesus är Herre!

Därför skall alla sargade, döende... säga med alla heliga, saliga:
JESUS ÄR HERRE   

Därför skall alla världar och varelser... en dag bekänna det:
JESUS ÄR HERRE