Annandag Jul

 Den helige Stefanos dag

Martyrerna 

ANNANDAG JUL eller DEN HELIGE STEFANOS DAG är en dag då vi kommer ihåg Stefanos och kyrkans många martyrer. Det har aldrig funnits så många martyrer som i vår tid. Vill man få veta något om detta kan man söka kontakt med Martyrkyrkans vänner, som varje vecka ger oss rapport om vad som händer på många olika håll i världen, ().

Dagens texter påminner oss om kampen för vår kristna tro. Sv. Psalm 281 – Mer helighet giv mig - hjälper oss att hitta kraften i denna kamp. Den skrevs år 1873 av den amerikanske sångarevangelisten Philip Paul Bliss och år 1889 översattes den av Lilly Lundequist. Melodin är en norsk-svensk folkmelodi.

Första årgångens läsningar: Jeremia 1:17-19, Apg 6:8-15, Matteus 10:16-22, Psalt 46:1-8  

Predikans text: Matteus 10:16-22
Jesus säger till lärjungarna: ”Jag skickar er som får in bland vargar. Var därför kloka som ormar och oskyldiga som duvor. Akta er för människorna. De skall utlämna er åt domstolar, och de skall piska er i sina synagogor. Och ni kommer att ställas inför ståthållare och kungar för min skull och stå som vittnen inför dem och hedningarna.
Men när man utlämnar er, bekymra er då inte för hur ni skall tala eller vad ni skall säga. Ty i det ögonblicket kommer det ni skall säga att läggas i er mun, och det är inte ni som talar, utan er faders ande talar genom er. Broder skall skicka broder i döden, och en far sitt barn. Barn skall göra uppror mot sina föräldrar och bringa dem om livet. Ni skall bli hatade av alla för mitt namns skull. Men den som håller ut till slutet skall bli räddad.  

Vi läser Sv. Psalm 281 vers 1:
Mer helighet giv mig, mer mildhet, o Gud,
mer sorg över synden, mer lust för ditt bud,
mer tjänande kärlek som ej söker lön,
mer tro på min Jesus, mer kraft i min bön. 

I går, på Juldagen var vi i Betlehem. Vi fick höra budskapet om JESU ANDRA FÖDELSE, då han föddes genom Maria. Men Jesus föddes ju en gång tidigare. JESU FÖRSTA FÖDELSE skedde, då han han var i begynnelsen hos Gud (Joh 1:2 SFB). I Ordspråksboken 8 finns en märklig vers om Visheten. Många menar att Jesus här berättar om sig själv: Innan bergen fått sin grund, innan höjderna fanns, föddes jag … då var jag som ett barn hos honom. Jag var hans glädje dag efter dag och lekte ständigt inför honom. (Ordsp 8:25, 30 Bibel 2000).

Kan du se Jesus som ett lekande barn hos Gud? Fadern ser med glädje på sin son. Och sonen ser med glädje på sin Far. Kan du också ana värmen i Jesu röst, då han uppmanar oss att vända om och bli som barn? Han vet vilken glädje som väntar på oss, då vi gör det. Denna glädje ingår i Faderns plan med oss. Han ser fram mot den dag då hans änglakör skall få sjunga om den stora glädjen: Idag har en Frälsare fötts åt er …

Vår himmelske Fader såg hur vi hade det. Hans goda värld blev ockuperad av fiender. Hans människobarn grät. Då satte Fadern i gång en kärleksrörelse mot världen. Han sänder sin Son. Det berättas om detta i Sv. Psalm 62 vers 2: I tjänargestalt kom Ordet till oss och försonade allt, steg ner i vår skuld och vårt lidandes djup och älskade världen tillbaka till Gud. Det brustna blev helt i hans kärlek till oss på Golgata kors.

Det är in i denna kärleksrörelse Jesus nu tar med oss. Också vi får uppdraget att vara med om att älska världen tillbaka till Gud. Detta sker i JESU TREDJE FÖDELSE då han genom dopet och tron flyttar in oss i kärlekens kraftfält – in i Kristus - och låter detta kraftfält flytta in i oss. Alltså är ni genom tron Guds söner, i Kristus Jesus. Är ni döpta in i Kristus har ni också iklätt er Kristus (Gal. 3:26-27). I dopet kallades vi att vara MEDarbetare och BEDarbetare i denna kärleksrörelse mot världen.

Om Jesus berättar Lukas han blev äldre och visare och vann Guds och människors välbehag (Lukas 2:52). Om detta gäller Jesus, så gäller det också oss som genom dopet och tron är Guds barn. Vi behöver växa och mogna i vår tro, så att vi blir användbara i Guds tjänst. 

Om detta handlar vår Matteustext idag. Den ingår i ett stort sändningstal som Jesus håller. Jesus börjar med att säga till oss:

”Jag skickar er som får in bland vargar.
Var därför kloka som ormar och oskyldiga som duvor.

Vi sänds på farligt uppdrag. Kärlekens rörelse stoppas gång på gång upp av Hatets motrörelse. Vi sänds in i vargflocken. Vargen, ulven, det är den Onde. Han försöker lura oss bort från Gud. Petrus skriver i ett kärleksbrev till oss: Var nyktra och vaksamma. Er fiende djävulen går omkring som ett rytande lejon och söker efter någon att sluka. Håll stånd mot honom, orubbliga i tron (1 Petrus 5:5-9).

Djävulen är inget lejon. Det är Jesus som är lejonet (Joh Upp 5.5). Men Djävulen klär ut sig till lejon och försöker skrämma oss. Han har inget emot en fårstek till söndagsmiddag eller en lammkotlett till lunch. ”Jag skickar er som får in bland vargar. Var därför kloka som ormar och oskyldiga som duvor.  

Vi ska vara kloka och oskyldiga. Klartänkta och svekfria. Vi får använda både hjärna och hjärta. Håll er brinnande i anden, skriver Paulus i Rom 12:11.  Håll huvudet kallt, var beredd att slita ont, skriver Paulus till Timotheos (2 Tim 4:5).

För att klara detta behöver vi mer och mer av Jesus. Fler och fler erfarenheter av hans helighet, av  hans  ömhet, mildhet, tröst och kärlek. Om detta ber vi nu i vers 1 av psalm 281: Mer helighet giv mig, mer mildhet, o Gud, mer sorg över synden, mer lust för ditt bud, mer tjänande kärlek som ej söker lön, mer tro på min Jesus, mer kraft i min bön.  

Vi väntar med vers 2 av Sv. Psalm 281, och läser vers 3.
Mer tålamod giv mig, mer salighetshopp,
att frigjord från världen mot målet se opp.
Mer uthållig gör mig, på frukter mer rik,
mer redo för himlen, mer, Jesus, dig lik. 

Vi lyssnar till dessa kärva ord av Jesus i dagens text:
Akta er för människorna. De skall utlämna er åt domstolar, och de skall piska er i sinasynagogor. Och ni kommer att ställas inför ståthållare och kungar för min skull och stå somvittnen inför dem och hedningarna. Men när man utlämnar er, bekymra er då inte för hur niskall tala eller vad ni skall säga. Ty i det ögonblicket kommer det ni skall säga att läggas i ermun, och det är inte ni som talar, utan er faders ande talar genom er. 

Varför skall vi akta oss för människorna?  
Därför att vi inte ska låta människor få makt över oss. Bli inte slavar under människor, skriver Paulus (1 Kor 7:23). Man måste lyda Gud mer än människor (Apg 5:29, 4:19-20). Bara Jesus skall vara vår Herre. Om Jesus får vara vår Herre, har vi tillgång till hans hjälp att älska också dem som är besvärliga mot oss.

Men det är lätt att sugas in i ett felaktigt beroende av människor. Vad folk tycker och tänker, allmänna opinionen, kamrattrycket, vad släkten skall säga - allt det är starka drivkrafter. Det drar oss in i karuseller där det bara går fortare och fortare och vi snurrar runt  i  habegär, mera pengar, mer kläder, mer nöjen, större bilar, och där vi måste roa ihjäl oss för att inte dö av tråkighet. Bland karusellerna sitter en herre som heter Mamon, som gläder sig över hur det klirrar i kassaapparaterna. Han har med sig de goda vännerna Mr Marknad och hans sambo Miss Börs. De åker berg- och dalbana. Det går upp och det går ned, ner och upp, tjo och tjim, och tjim och tjo och kris och krasch och krasch och kris och kris och krasch  …

När dessa makter möter kärlekens motrörelse blir det oro.  Lyft en sten i skogen och se vad som händer bland småkrypen under den. När värmen möter kylan kan det bli blixt och dunder och våldsamma urladdningar. Människor kan gripas av ilska när kristen tro förkunnas. När ljuset kom in i världen, älskade människor mörkret mer än ljuset, eftersom deras gärningar var onda (Joh 3:19). Och Jesus berättar i dagens text om vad som då kan hända: De skall utlämna er åt domstolar, och de skall piska er i sina synagogor. Och ni kommer att ställas inför ståthållare och kungar för min skull och stå som vittnen inför dem och hedningarna.

Vi får rapporter om detta från andra länder. När detta skrivs hör vi om att kristna i Vietnam drabbas av arresteringar från myndigheterna och förtalas i statskontrollerade massmedier och att kristna i Indien trakasseras. Hinduextremister ligger bakom att kyrkor bränns ner och att över 10.000 drivits ut i flyktingläger. Att konvertera till kristen tro i Iran är lika med dödsstraff enligt ny lag.

Men i vårt land då? Man berättade att folket från det gamla Sovjet förundrade sig över hur bra svenskarna klarat att utrota kristen tro. I Sovjet dödade man kristna bekännare. Men tron uppstod ännu starkare. I Sverige dödar man inte kristna. Man söver ned dem. Långsamt! Ingen kristendomsundervisning i våra skolor. Ingen bordsbön på dagis eller mamba. Skolavslutningar är farliga i kyrkan. Angrepp på kristen tro i TV och radio.

I Kina förbjuds alla icke statskontrollerade kyrkor. Den underjordiska kyrkan förföljs. Men där säger man att martyrernas blod är det viktigaste utsädet. Väckelsen växer. Allt fler nås av budskapet.

Om vi just nu får bekänna vår tro i vårt land och förkunna om Jesus, kan den tiden ta slut. Inför den ovissa framtiden får vi rusta oss.

1. Ta reda på hur kristna i andra länder har det. Läs rapporterna från Martyrkyrkans vänner. Tänk på dem som sitter i fängelse, som om ni vore deras medfångar och på dem som misshandlas, som om det gällde er egen kropp (Hebr 13:3).

2. Lär dig utantill bibelberättelser och bibelord. De ger inre styrka som är bra att ha om de yttre omständigheterna blir svåra.

3. Lär dig nu att tala med Jesus om dina bekymmer. Då har du erfarenhet av hur du ska handskas med dem om du, som texten säger, ställs till svars för din tro. Med andra ord: Lär dig att ta de små motgångarna nu och du får erfarenhet av att sedan ta de större.

4. Ta kontakt med er Faders Ande. Om den helige Ande få vara din Hjälpare nu kan du räkna med att han skall vara din Hjälpare sedan.

5. När ytlighetens krafter vill fånga dig i habegär och ”mer och mer och mer-suget”, gå då in i Jesu motrörelse. Leva nära Jesus där du hittar ett annat innehåll i ordet mer. Vi sjunger om det i vers 3: Mer tålamod giv mig, mer salighetshopp, att frigjord från världen mot målet se opp. Mer uthållig gör mig, på frukter mer rik, mer redo för himlen, mer, Jesus, dig lik.        

Vi läser Sv. Psalm 281 vers 2:
Mer tacksamhet, giv mig, mer saktmodigt sinn,
mer iver att söka din ära, ej min,
mer smärta med Jesus, mer fröjd av hans tröst,
mer styrka att lida, mer frid vid hans bröst. 

Jesus är mycket rak. Han lindar inte in sitt budskap i bomull och sockrar inte på tillvaron. Hör bara vad han säger idag: Broder skall skicka broder i döden, och en far sitt barn. Barn skall göra uppror mot sina föräldrar och bringa dem om livet. Ni skall bli hatade av alla för mitt namns skull.

Jesu ord är salt. Salt kan svida. Men saltets uppgift är ju framför allt att hindra förruttnelse och ge god smak. Men ibland kan vi känna hur det som händer i oss och omkring oss är rena soppan. Vi trampar på utan att riktigt få något fotfäste. Men Jesus vill ha oss till saltmänniskor. Och var skall saltet finnas om inte i soppan?

Vi sjunger i en sång av den norske biskopen Sigurd Lunde: ”Låt oss älska varandra och se vad det är, detta faktum att vi bor där vi bor”. Gud har placerat oss just där vi bor. Och där vill han ha sina saltkorn. Hur ska vi klara det?

Vi är kallade ”att älska världen tillbaka till Gud”. Men hur klarar vi oss, där det blir inbördeskrig i vår egen familj – broder mot broder och barn mot föräldrar och föräldrar mot barn. Och kriget sprider sig till grannar och släkt.

Ett hem är ju platsen, där vi får vård och kärlek. Men det är också platsen där människor, som lever varandra nära, låser och binder varandra och ger varandra djupa sår av besvikelser och bitterhet.

Kanske psalmen kan hjälpa oss idag. Den slutar med orden: mer frid vid hans bröst. Krig kan sluta där vi sluter fred och får frid med varandra. Vi hittar detta vid Jesu bröst, säger psalmen. Vi får söka oss in i Jesu kraftfält, nära honom.  En som gjorde det, var Johannes. Vid den första nattvarden låg han till bords invid Jesu bröst (står det i Joh 13:23, 1917). Johannes låg ibland i tvist med de andra lärjungarna om vem som var störst. Johannes hade ett häftigt humör. Jesus kallade honom och hans bror Tordönsmän, åskans söner. Denne Johannes fick tydligen mycket själavård av Jesus. Han blev förändrad och helad i sitt inre. När han berättar om sig själv, skryter han inte med sina titlar, apostel, evangelist el. dyl.  Han kallar sig den lärjunge som Jesus älskade. Kanske det kan hända med oss när vi söker oss nära Jesus, nära hans bröst.  

En annan lärjunge som också upplevde frihet från låsningar och helande i sina sår var Petrus. När han hamnade i konflikt gjorde han fem saker enligt Petrus första brev 2:21-25:

1) Det första är att han hade Jesus som exempel och ville vandra i Jesu fotspår. Han erinrade sig då vad Jesus gjorde då han skymfades. Jesus svarade inte med skymford när han skymfades, han svarade inte med hotelser, när han fick lida  (läs vers 21-23).

2) Det andra är att Petrus gjorde som Jesus. Om människor hade gjort honom illa överlät han sin rätt att anklaga till Fadern, ty så gjorde Jesus: HAN ÖVERLÄT SIN SAK ÅT HONOM SOM DÖMER RÄTTVIST (läs vers 23). Du kan ha rätt i allt du säger om de andra: De har gjort dig illa, de är dumma. Men du överlämnar det de gjort till FADERN. Han får ta hand om dem och det de gjort. Kom ihåg att alternativet till att inte förlåta är att du själv får bära på hat, hämnd, bitterhet, besvikelse. Och det gör så ont.  Andra människor snurrar runt i ditt inre. Men i ditt inre skall Jesus bo.

3) Det tredje Petrus gör är att bekänna sin egen synd och lägga ned den vi korset. I alla konflikter är det ju inte bara de andra som är dumma. Jag själv har sagt och gjort det som givit sår åt andra (läs vers 24 a).

4) Det fjärde Petrus gör är att ta emot helande i sina inre sår: Jesus får ta hand om bitterhetens och besvikelsens och kärlekslöshetens sår (läs vers 24 b).

5) Det femte Petrus gör är att ta emot själavård av Jesus (läs vers 25). 

Allt detta kan vi hitta vid Jesu bröst, när vi söker oss in i hans närhet. Men det finns mer att ta emot där:

Mer tacksamhet när jag ser hur Jesus inte tröttnar på mig. Också jag får kalla mig den lärjunge som Jesus älskade.

Mer saktmodigt sinn får jag också. Vad är det? Kanske modet att gå fram med sakta mod, inte ge igen, inte brusa upp, inte alltid försvara mig själv.

Mer iver att söka din ära ej min, sluta med den äckliga koncentrationen om mitt eget JAG.

Mer smärta med Jesus, mer fröjd av hans tröst, mer styrka att lida.  Lägg märke till att fröjden står här mitt mellan smärtan och lidandet. Vi är kallade att vara med bland dem som får älska världen tillbaka till Gud. Men allt liv lides fram. Varje barn som föds orsakar smärta och lidande för den som föder det. Det kristna livet föds också fram med smärta.

Det kan bli motstånd och kamp när vi vittnar om Jesus. Apostlarna blev pryglade därför att de talade i Jesu namn. Men sedan står det: Apostlarna lämnade rådet, glada över att de befunnits värdiga att förnedras för Namnets skull (Apg 5:40-41).

Allra sist står det i vår text: Men den som håller ut till slutet skall bli räddad. Hur ska vi klara det? Hela psalmen 281 handlade om mer av Jesus i våra liv. Hebreerbrevet säger: Tänk på Jesus som har uthärdat sådan fiendskap från syndare, så att ni inte tröttnar och förlorar modet (Hebr 12:3). Vi sjunger 281 vers 2.