Nyårsdagen 

I Jesu namn 

NYÅRSDAGEN är dagen då 365 sidor i vår nya dagbok ligger där blanka och väntar på vad som skall skrivas på dem. Vi ser med undran och ibland med bävan, vad som skall hända.  Finns det en ljusnande framtid full av sång? Eller kommer den mörknande framtid att bli svår? Nyårsdagen vill lära oss att börja och fortsätta detta år I JESU NAMN, tillsammans med Jesus och i förtröstan på honom. Det är viktigt att hitta förankringen i honom.

Vi skall gå in i denna predikan med hjälp av den norska psalmen Navnet Jesus blekner aldri. En psalm som betytt mycket i väckelsekretsar både i Norge och i Sverige. Den är inspirerad av Psaltaren 72:17 ”Må hans namn leva för alltid, föras vidare så länge solen lyser. Den som välsignar skall nämna hans namn, alla folk skall prisa honom lycklig”.  

Detta är psalm 716 i Psalmboken och den skrevs 1923 av den norske frälsningsofficeren David Welander och översattes och bearbetades senare av Johan Gustafson och Per Juliusson. Melodin kommer från zulukyrkan.

Dagens texter: 4 Mos 6:22-27,  Rom. 10:9-13,  Lukas 2:21, Psaltaren 121. 

Predikans text: Lukas 2:21
När åtta dagar hade gått och man skulle omskära pojken, fick han namnet Jesus, det som ängeln hade gett honom innan hans mor blev havande.  

Vi läser psalm 716 vers 1:
Namnet Jesus aldrig mister genom tiderna sin glans.
Det om evig kärlek vittnar, som hos ingen annan fanns...

Som varje judisk pojk blir Jesus omskuren på åttonde dagen. Omskärelsen gavs till Abraham som ett tecken på det förbund Gud slöt med honom och hans avkomlingar. Omskärelsen gör Jesus till en äkta son av Abraham (1 Mos 17:12-13, 3 Mos 12:3).  Genom att födas har han blivit människa. Genom omskärelsen blir han upptagen i Guds folk och ställd under lagen.

Namnet som barnet fick var Jesus.  Hans mor kallade honom Joshua - och namnet betyder Herren räddar. Josua, Moses efterträdare, hade räddat folket in i det utlovade landet. Jesus skall rädda oss in i Guds rike.

Josef och Maria hade inte tittat i någon namnlängd och letat fram detta namn till sitt barn. Både Matteus och Lukas berättar att himlens änglar var engagerade i namngivningen. En ängel säger till Maria redan då hon väntar barnet, att hon skall kalla honom Jesus (Luk 2:21). En Herrens ängel säger till Josef: Maria skall föda en son, och du skall ge honom namnet Jesus ty han skall frälsa sitt folk från deras synder  (Matt 1:21).  Ängeln vet både könet och namnet.

Namnet Jesus betyder HERREN FRÄLSAR, Herren räddar. Ordet frälsa kommer av ordet frihalsa. På den gamla onda tiden, då vi höll oss med slavar, satte vi ett halsjärn runt slavens hals. När man gav honom friheten, då fri-halsade man honom. Man frälste honom. Det var detta som skulle bli Jesu uppgift. Han skall frälsa sitt folk från deras synder.  

Jesus var ett vanligt pojknamn på den tiden. När föräldrar gav sitt barn detta namn, var det en påminnelse om Guds löften i Gamla Testamentet att sända en frälsare.  När Gud själv bestämmer att Marias son skall heta Jesus, vill Han tala om att löftet nu skall uppfyllas. Jesus är sänd för att frälsa, rädda, befria, läka. Detta barn som bär namnet Jesus, Herren frälsar, Herren räddar, är den Frälsaren, som hela Gamla Testamentet har skrivit om och som många såg fram emot och längtade efter.

När han har kommit är det många som sjunger om det. Paulus gör det i Galaterbrevet 4:4-5.                
När tiden var fullbordad sände Gud sin Son,                 
född av kvinna och ställd under lagen,                
för att han skulle friköpa dem som stod under lagen                
så att vi skulle få söners rätt.  

Jesu uppgift skulle alltså bli att gå in på världens slavmarknad och friköpa och rädda alla oss som suckar under krav och måste och borde. Alla som går där och känner sig misslyckade och fördömda och dignar under lagens tunga klippblock. Han har kommit för att rädda och befria. Han lyfter av klippblocket, så att vi kan räta på våra ryggar.

Men sedan han gjort detta gör han ännu en sak: han tar oss in i fadershemmet. Slaven blir den himmelske Konungens barn. Slaven blir prins. Vi utnämns till prinsar och prinsessor av Himmelriket. Vi får söners rätt. Sträck på dig!

Namnet Jesus fångar upp vårt gränslösa behov av frälsning, räddning, befrielse, rening, friskhet. Många psalmer och visor sjunger om detta namn: Se, Jesus är ett tröstrikt namn, står det i Sv. Psalm 42. Säg, känner du det underbara namnet  frågas vi i Sv. Psalm 47. Vi sjungerpsalm 716 vers 1.  

Vi läser psalm 716 vers 2:
Jesu namn! Hur skönt det klingar, låt det höras kring vår jord.
Intet annat världen bringar hopp och tröst som detta ord....

Det är mycket som händer genom namnet Jesus. När vi åkallar detta namn är det som att vrida på strömbrytaren, så att ljuset och värmen från Guds rike strömmar in i oss.

Psalmen säger att namnet Jesus ger oss hopp och tröst. Mörkret från hatet och ondskan besegras av detta ljus. Vi förnimmer en salig morgonfriskhet! 

I dagens epistel skriver Paulus att var och en som åkallar Herrens namn skall bli räddad (Rom 10:13). Ordet åkallan säger att det är en bön med stor iver, längtan, innerlighet. Inte bara: Låt ditt namn bli helgat. Utan hellre: O, att ditt namn må bli helgat …

Detta namn Jesus har satt min sjel i brann, säger den norska psalmen. I den svenska heter det att det mitt hjärtas kärlek vann. Namnet Jesus berör min själ, mitt hjärta, min ande …det allra innersta kärleksrummet i våra liv.

Ibland kan vi vara med om att det inte alls känns som det brinner där. Kärleken slocknar.  Det känns kallt och tomt och dumt och trögt. Vi umgås kanske med dessa makter som heter Hat och Ondska och Avund och Bitterhet och andra otäckingar.

Har det blivit nerkylt inombords behöver vi en MOTORVÄRMARE.  Stoppa in ett ord av Jesus där. Eller bara säg namnet Jesus. Dröj i det namnet. Upprepa det. Hör vad han säger just till dig. Och när vi hör, då kan vi säga: Brann inte våra hjärtan, när han talade till oss på vägen och uttydde skrifterna för oss (Lukas 24:32).

Från de ortodoxa kyrkorna har vi lärt oss att bedja Jesus-bönen: Herre, Jesus Kristus, Guds son, förbarma dig över mig. Det är en bra bön att ha med sig mitt i sin vardag, då man inte hittar ord för sin bön, när det känns stressigt och oroligt och  människor rusar och bilar brusar.

Namnet Jesus är som refugen, den stilla upphöjningen mitt i gatan, där du kan lugna ned dig, ta en paus.

Du kan be Jesusbönen för dig själv: Herre, Jesus Kristus, Guds Son, förbarma dig över mig.

Du kan be Jesusbönen som förbön: Herre, Jesus Kristus,Guds Son,  förbarma dig över dem /honom/ henne.

En kortare form av Jesusbönen är att bara säga: Jesus!  När du säger JE andas du in livet från Jesus. När du säger SUS, andas du ut alla dina bekymmer och tråkiga tankar. Pröva det receptet! 

I Nyårsdagens epistel talar Paulus om hjärtat, vårt inre kärleksrum. I versen före episteln säger Paulus att det trons ord som förkunnas är nära dig i din mun och i ditt hjärta (Rom 10:8).  På Paulus tid kom folk ihåg vad som sades i predikan. Det gör du också, om du anstränger dig lite mer. Försök att i varje gudstjänst, som du är med om i alla fall ta med dig ett ord, en tanke, som du stoppar ned i ditt ”minnotek” och återvänder till under veckan. Om ni är några stycken, som kommer överens om att göra så, kan ni sedan under veckan säga till varandra: Vad fick du med dig i söndags?

Sedan börjar dagens epistel enligt Rom 10:9 (SFB) med dessa ord:
Om du med din mun bekänner att Jesus är Herren
och i ditt hjärta tror att Gud har uppväckt honom från de döda, skall du bli frälst.

Denna bekännelse - Jesus är Herren -  låt det höras kring vår jord, la det runge over jord! Denna bekännelse till Jesus, är ljuset som får ondskan att fly och hatet att vika. Ljuset lyser i mörkret och mörkret har inte fått makt därmed (Joh. 1:5). Intet annat världen bringar hopp och tröst som detta ord. För det namnet hatet viker, för det namnet ondskan flyr.

Och sedan säger Paulus, vad som är orsaken till att du kan bli frälst och räddad. Det är att du i ditt hjärta tror att Gud har uppväckt honom från de döda. Lägg märke till att Paulus säger att du tror detta, inte bara med hjärnan utan just med hjärtat. Denna lära är för dig inte bara en lära utan betyder så mycket för dig.  Du har i ditt hjärta, i ditt inre kärleksrum, slutat att umgås med deras majestäter Hat och Ondska och Bitterhet och Avund. Du har avsagt dig Djävulen och alla hans gärningar. Du har sagt NO till det Onda och YES till Jesus! Och om du inte har gjort det, så gör det nu! Du umgås nu med den uppståndne och levande Herren. Du har fått en relation till honom. Han betyder så mycket för dig.

Han frågar dig: Har du mig kär? Och du svarar: Herre, du vet allt. Du vet att jag har dig kär (Joh 21:17). Navnet Jesus må jeg elske, det har satt min sjel i brann. Ved det navnet fant jeg frelse, intet annet frelse kan. Vi sjunger vers 2.   

Vi läser psalm 716 vers 3:
Klart det strålar mitt i natten som en fyrbåk, Jesu namn.
Seglaren på farligt vatten leds till nådens trygga hamn...

Vi startar idag ett nytt år. Vi vet inte vad som kan hända. Det kan vara lätt att fastna i mörka tankar. Vi får göra som de första lärjungarna gjorde på Jesu Himmelsfärds dag. De gick med Jesus till Betania, berättar Lukas (24:50-53). De såg hur han lyfte sina händer och välsignade dem. Och medan han välsignade dem skildes han från dem och blev upptagen till himlen.

Lärjungarna dröjde kvar där en stund i tillbedjan. Men sen står det att de vände tillbaka till Jerusalem i stor glädje. Livets avskedsstunder brukar ju vara fyllda av sorg och smärta. Men de gick direkt till templet i Jerusalem med stor glädje och genom många lovsångs-gudstjänster  smittade de andra med den glädjen (Apg 2:46-47). De visste att de hade en stor Herre, som segrat över djävulskap och död och ondska.  De hade sett hans härlighet och de var fyllda med kraft och glädje att dela med sig av åt andra. De visste att vad som än skulle hända, skulle de få vara i Jesu välsignande händer.

Paulus berättar i Efesierbrevet 1:3 att vår Herre Jesu Kristi Gud och Fader har i Kristus välsignat oss med all den himmelska världens andliga välsignelse.

Guds välsignelser är tillgängliga för oss. De är så många att det räcker hela detta nya år. Varje dag finns en välsignelse. Leta rätt på den. Den är kanske ibland inslagen i grå förpackning. Men när du öppnar paketet ligger där en välsignelse och blinkar och glittrar och väntar på dig.

Den gammaltestamentliga texten på Nyårsdagen berättar om hur Gud välsignar Israels barn.

Herren sade till Mose: Säg till Aron och hans söner: När ni välsignar Israels barn skall ni säga till dem:
Herren välsigne dig och bevare dig.
Herren låte sitt ansikte lysa över dig
och vare dig nådig.
Herren vände sitt ansikte till dig och give dig frid.
På detta sätt skall de lägga mitt namn på Israels barn.
Och jag skall välsigna dem (4 Mos. 6:22-27). 

Denna välsignelse hör vi varje högmässa. Prästen får befallning att säga välsignelsen. Men Gud välsignar: Jag skall välsigna dem.

Han gör det genom att lägga sitt namn på oss. Vi välsignar i Faderns och Sonens och den helige Andes namn. Dessa Guds namn ger himmelsk laddning över orden. 

Vi tar emot Faderns laddning: Herren välsigne dig och bevare dig.
Vår himmelske Fader kupar sina händer omkring sina barn. Urtidens Gud är också nutidens Gud och härnere råder hans eviga armar.
Vi tar emot Sonens laddning: Herren låte sitt ansikte lysa över dig och vare dig nådig.

Sonen, Jesus, han ser oss, hans ögon lyser av godhet. Därför vågar vi gå in i framtiden. Vi  har mött honom, som ger oss sin fullhet, ja nåd utöver nåd. Ja, all den himmelska världens andliga välsignelser förmedlar han. Men för att  se hans ögon måste vi vända om till honom. Ty det är svårt att se dem om vi vänder  ryggen till. 

Vi tar emot Den helige Andes laddning: Herren vände sitt ansikte till dig och give dig frid.
Det är Anden som är i ständig färd med att förmedla liv och frid och kraft. Anden påminner oss om att detta liv är en daglig färskvara. När vi blir sittande och suckande och tappar hågen och lusten och glädjen, vänder sig Anden om och säger: Häng med nu! Var inte rädd! Jag ger dig frid och liv och kraft.  Och vet att klart det strålar mitt i natten som ett fyrbåk Jesu namn, Seglaren på farligt vatten leds i nådens trygga hamn...