Trettondedag Jul

(Epifania) 

Guds härlighet i Kristus 

TRETTONDEDAG JUL har till tema: Guds härlighet i Kristus. Denna helgdag har också namnet Epifania, som betyder uppenbarelse. Den firades från början som Jesu födelses fest då Gud uppenbarade sig i Jesus. På 300-talet började man fira Jesu födelse den 25 december. Evangeliet på denna dag berättar om de vise männen, de första hedningarna som sökte Jesus. Vi sjunger in dagens tema i denna sång: Herrens härlighet skall bli uppenbarad för oss.
 

Första årgångens läsningar: Jesaja 60:1-6, Kolosserbrevet 1:11-14, Matteus 2:1-12, Psalt. 72:10-15.  

Predikans text: Matteus 2:1-12
När Jesus hade fötts i Betlehem i Judeen på kung Herodes tid, kom några österländska stjärntydare till Jerusalem och frågade: ”Var finns judarnas nyfödde kung? Vi har sett hans stjärna gå upp och kommer för att hylla honom.” När kung Herodes hörde detta, blev han oroad, och hela Jerusalem med honom. Han samlade alla folkets överstepräster och skriftlärda och frågade dem var Messias skulle födas.  De svarade: ”I Betlehem i Judeen, ty det står skrivet hos profeten: Du Betlehem i Juda land är ingalunda ringast bland hövdingar i Juda, ty från dig skall det komma en hövding, en herde för mitt folk Israel.”

Då kallade Herodes i hemlighet till sig stjärntydarna och förhörde sig noga om hur länge stjärnan hade varit synlig. Sedan skickade han dem till Betlehem. ”Bege er dit och ta noga reda på allt om barnet”, sade han, ”och underrätta mig när ni har hittat honom, så att också jag kan komma dit och hylla honom.” Efter att ha lyssnat till kungen gav de sig i väg, och stjärnan som de hade sett gå upp gick före dem, tills den slutligen stannade över den plats där barnet var.

När de såg stjärnan, fylldes de av stor glädje.
De gick in i huset, och där fann de barnet och Maria, hans mor, och föll ner och hyllade honom. De öppnade sina kistor och räckte fram gåvor: guld och rökelse och myrra.  
   
I en dröm blev de sedan tillsagda att inte återvända till Herodes, och de tog en annan väg hem till sitt land. 

Vers 1. 
När Jesus hade fötts i Betlehem i Judeen på kung Herodes tid,
kom några österländska stjärntydare till Jerusalem. 

Jesus hade fötts i Betlehem. Herdar hade väckts av änglasång och sedan sprungit in i stan och letat efter ett nyfött barn, som de hittat i någon grotta. Sedan berättas det att några män bortom Babel kommit på visit. Förmodligen dröjde det något, kanske t.o.m ett eller ett par år, tills de kom fram. Det sägs längre fram att Herodes befallde att man skulle leta efter gossebarn som var två år eller därunder. Man kan alltså tänka sig att Josef och Maria dröjde kvar i Betlehem. Kanske hittade de en ny och bättre bostad. Vår text talar om ett hus som de bor i, vers 11.

Men Matteus säger att dessa män var österländska stjärntydare. Äldre översättningar säger att de var vise män från Östern. Grundtexten kallar dem magoi. De var förmodligen astronomer, som hade till yrke att utforska stjärnhimlen. Kanske de också var astrologer som menade sig kunna utläsa ett budskap i stjärnornas gång.

Hur många de tre vise männen var, vet vi inte. Det står ingenting om det i texten. De hade sig sig tre gåvor och därför trodde man att de var tre. Den fromma traditionen har gjort dem till kungar (se Psalt 72:10f och Jesaja 60:3 som berättar om kungar med gåvor). Man har också gett dem namn, Kaspar, Melchior och Balthasar. Man har också vetat hur gamla de blev. Kaspar blev 109 år, Melchior 116 år, och Balthasar 112 år. 

Det var alltså två olika grupper som fick möta Jesusbarnet och se Guds härlighet i Kristus.
Herdarna drog från Betlehems betesängar för att få se Jesus (Lukas 2:8-14).
De vise männen drog från Österns länder för att få se Jesus (Matt. 2:10.11).
Dessa två grupper var helt olika.
Herdarna var judar. De vise männen var hedningar.
Herdarna var mycket enkla människor, fattiga, outbildade.
De vise männen var lärda och högutbildade och – av deras gåvor att döma - mycket rika.

Dessa män så helt olika rasmässigt, intellektuellt och socialt, de förenas i en hyllning till Herren Jesus och blir föregångare till andra hedningar som kommit för att hylla honom.

Kristendom är en religion som samlar människor från olika raser, socialgrupper, folk och länder. Olika kulturer lockas till Jesus. Kristendom är inte en religion endast för vita. 80% av världens kristna idag är icke-vita och icke-västerländska.

Vid Betlehems krubba hittar du både ryssar och kineser, högutbildade afrikaner och trötta svenskar som inte klarade inträdesprovet till gymnasiet.

Just nu smyger sig du och jag fram till krubban, Vi stämmer in i den sång som alla sjunger, och vi har förväntningar på att det vi sjunger skall ske: 
Herrens härlighet skall bli uppenbarad för oss. 

Vers 2-3
De vise männen frågade: ”Var finns judarnas nyfödde kung? Vi har sett hans stjärna gå upp och kommer för att hylla honom.”  När kung Herodes hörde detta, blev han oroad, och hela Jerusalem med honom.

De vise männen har kommit långväga ifrån. De har vandrat i veckor. De hade sett något spännande på stjärnhimlen. Vad har de sett?  Man vet att år 7 f Kr. kunde man på stjärnhimlen se planeten Jupiter som mötte planeten Saturnus i fiskarnas stjärnbild. Vad var det för märkligt med det?

Jupiter var ju den högste guden. Det som händer med planeten Jupiter talar om världshärskaren. Det som händer med Saturnus har ett budskap till Palestina. Att planeten Jupiter möter planeten Saturnus i Fiskarnas stjärnbild – något som hände bara vart 257:e år -  talar om sluttiden för världen. Tolkningen blev då denna: Nu har världens sluttid kommit. Nu skall en konung uppstå i Palestina som skall härska över och påverka hela världen. Därför frågar de: 'Var finns judarnas nyfödde kung?

Vart ska man gå för att hitta den nyfödde kungen? Naturligtvis till kungens palats i Jerusalem. De vise männen var lika ovisa som vi ofta är. Vi söker i det som lyser och glimmar, i palatsen, i kändisvärlden. Väntar någon prinsessa barn just nu?

Deras fråga utlöser våldsamma chockvågor. Först blir Herodes, kungen, oroad, står det. Ja, vi ser hur han bleknar och skakar och darrar. Och när kungen blir oroad blir hela Jerusalem det med honom. Alla visste vad som skulle kunna hända om kungen blev orolig. Herodes var sjukligt misstänksam. Han hade varit det ända sen han kom till makten år 37 f kr. Mycket blod hade flutit under hans tid. Flera av hans egen familj, bl.a hustrun Mariamne och flera söner hade mördats. Många motståndare, många av landets ledare hade fått sätta livet till. Herodes den Store var egentligen en mycket liten, ängslig och rädd människa. Nu blir han, den store kungen, helt uppskakad, av att ett litet gossebarn hade fötts.

Vi kan också idag förfäras över Herodes förfärligheter. Vi får genom TV och media  se att Herodes dyker upp också idag: Ängsliga diktatorer, farliga maktmänniskor, som förmedlar död, hat, misstänksamhet. De får människor att gripas av skräck och förlora livsmodet. 

Det är lätt att bli förlamad av Herodes förfärligheter. Därför behöver vi trösta varandra, uppmuntra varandra att fästa blicken på Jesus. I ljuset från honom förlorar mörkret sin makt. Vi behöver sjunga in och lyssna in löftet om Guds härlighet som skall uppenbaras för oss.
Vi sjunger: Herrens härlighet skall bli uppenbarad för oss.  

Vers 4-6         
Herodes samlade alla folkets överstepräster och skriftlärda och frågade dem var Messias skulle födas. De svarade: ”I Betlehem i Judeen, ty det står skrivet hos profeten:   Du Betlehem i Juda land är ingalunda ringast bland hövdingar i Juda, ty från dig skall det komma en hövding, en herde för mitt folk Israel.”

Vad gör nu Herodes? Jo, han blixtinkallar ett kyrkomöte. Och så ser vi hur de kommer alla dessa överstepräster och skriftlärda, grupperade i olika politiska fraktioner – herodianer och sadduceer och sådana som tillhör högjudiska, lågjudiska, folkjudiska eller gammaljudiska riktningar. Vi hör smällen av kloka huvuden som slås ihop och så ser vi hur de bläddrar och letar och söker i bokrullar och konkordanser och internetsiter. Efter en stund kommer de fram med svaret: ”I Betlehem i Judeen, ty det står skrivet hos profeten: Du Betlehem i Juda land är ingalunda ringast bland hövdingar i Juda, ty från dig skall det komma en hövding, en herde för mitt folk Israel.”

Först och främst hittar de svaret hos profeten Mika 5:2.  (Men en del hittar det också i 2 Samuelsboken 5:2 och 1 Krönikeboken 11:2, som talar om Kungabarnet som skall födas).

Man kan undra varför inte dessa lärda teologer inte med en gång tar taxi till Betlehem för att hylla den nyfödde judakonungen. Är de som teologer så ofta varit – så tankspridda och drunkande i djupa tankar att de inte ser och förstår något av det som sker.

Och till oss kanske detta kan lära oss mycket. Det kan hända att stjärnor kan komma med budskap men dessa budskap är mycket svävande och osäkra. Till sist är det bara Bibeln själv, den Heliga Skrift, som kan leda oss rätt. Våra liv styrs inte av känslolösa eldklot i himlarymderna utan av en älskande Fader som gärna vill leda oss. Var inte utan förstånd, säger han till oss, som en häst eller mula, som man måste tämja med töm och betsel …. Är det en bild av hur vi låter oss styras och ledas av hårda härskare och tomma idéer, fångade i tankesystem och ”ismer” som leder oss vilse. Nej, vår käre himmelske Fader säger: Jag vill lära dig och undervisa dig om den väg du skall vandra, jag vill ge dig råd och låta mitt öga vaka över dig (läs Psaltaren 32:8-9). Och de ord han ger är sprängfyllda med kraft, ljus, värme …Om det kan vi sjunga: Herrens härlighet skall bli uppenbarad för oss   

Vers 7-11
Då kallade Herodes i hemlighet till sig stjärntydarna och förhörde sig noga om hur länge stjärnan hade varit synlig. Sedan skickade han dem till Betlehem. ”Bege er dit och ta noga reda på allt om barnet”, sade han, ”och underrätta mig när ni har hittat honom, så att också jag kan komma dit och hylla honom.”  

Efter att ha lyssnat till kungen gav de sig i väg, och stjärnan som de hade sett gå upp gick före dem, tills den slutligen stannade över den plats där barnet var. När de såg stjärnan, fylldes de av stor glädje. De gick in i huset, och där fann de barnet och Maria, hans mor, och föll ner och hyllade honom. De öppnade sina kistor och räckte fram gåvor: guld och rökelse och myrra.

När Herodes fått reda på vad teologerna hade att säga, lämnar han dem och ger privat audiens för stjärntydarna. Herodes är rädd. Rädd för konkurrens. Rädd om sin egen makt. Rädd för ett litet nyfött barn. Därför måste han nu gå listigt fram. Han talar förtroligt och vänligt med de vise männen. Han smilar och smickrar och han framställer sig som den som vill alla väl. Han är mycket intresserad av vad som händer i hans rike. Han skickar de vise männen till Betlehem. De ska ta reda på var barnet finns. Han vill själv komma dit och hylla barnet. Herodes tar till alla medel för att behålla sin egen makt. List, intriger, lögner behövs för att bevara den.

När de vise männen beger sig i väg tar Gud själv över ledningen. Han låter stjärnan lysa med starkt ljus. Och det lyser som starkast över den plats där barnet var.  Jesaja talar i en profetia om barnet som skall födas: Det folk som vandrar i mörkret skall se ett stort ljus ….ett barn blir oss fött, en son blir oss given … (Jesaja 9:2,6).

När de vise männen hört Herodes var de säkert undrande. Herodes kunde säkert inte dölja sin egen rädsla. Herodes planer fyller dem med rädslor. När Gud får ta över och gripa in och leda dem genom stjärnan fylls de av stor glädje.
Och för oss gäller det att Gud får leda oss med sitt ord: Ditt ord skall vara år från år, den stjärna i vars ljus vi går (Psalm 131 vers 4).
När de kommer in i huset finner de barnet och Maria. De faller ned, de hyllar honom, de öppnar sina kistor och räcker fram gåvor: Guld, rökelse och myrra.

DE VISE MÄNNEN DÅ gav guld. Guldet är konungens symbol. De anar att de nu mött den nyfödde judakonungen.

DE VISE MÄNNEN DÅ gav rökelse. Rökelse stod för bön och tillbedjan. Barnet i krubban är prästen som skall leda den himmelska gudstjänsten.

DE VISE MÄNNEN DÅ gav myrra till barnet som är den Messias och profet som Gud lovat att sända. Jesus är den som är smord med Andens olja och som senare skall säga: Herrens ande är över mig, ty han har smort mig till att frambära ett glädjebud till de fattiga. Han har sänt mig att förkunna befrielse för de fångna och syn för de blinda, att ge de förtryckta frihet och förkunna året som Herren har valt (Lukas  4:18 – 19).

DE VISE MÄNNEN OCH DE VISA KVINNORNA NU, vad ger vi?
Kanske vårt guld. Vi ställer våra rikedomar och resurser och gåvor till Konungens förfogande. Ty av ditt ger vi åt dig.
Kanske vår rökelse. Vi ger dig o Herre vår lovsång …
Kanske vår myrra. Då kan den Smorde ge oss sin smörjelse så att vi i Andens kraft kan förmedla  glädjebud, befrielse och nytt framtidshopp.

Våra gåvor blir då laddade med himmelsk kraft. Den himmelska härligheten lyser ur dem. Herrens härlighet skall bli uppenbarad för oss. 

Vers 12.
I en dröm blev de sedan tillsagda att inte återvända till Herodes, och de tog en annan väg hem till sitt land. 

En annan väg fick de ta. En annan väg får vi gå, inte glida ned i gamla hjulspår och dåliga vanor. En annan väg – tillsamman med Vägens folk går vi med honom som är Vägen. På den vägen sänker sig Guds härlighet över oss och Guds härlighets kraft skall på allt sätt ge er styrka att alltid och med glädje vara uthålliga och tålmodiga, står det i dagens epistel från Kolosserbrevet 1:11.   
Om den härligheten sjunger vi nu:

Herrens härlighet skall bli uppenbarad för oss.