Fjärde sönd efter trettondedagen Årg 1 - Job - en man som hade det jobbigt!

För cirka 4000 år sedan levde Job, en man som hade det mycket jobbigt. Till en början verkade det som om allt gick väl i händer för honom. Han var rik. Han hade en god hustru och 10 välartade barn. Han var dessutom den mäktigaste mannen i Österlandet.

Job var mycket from och bad till Gud, både för sig själv och för andra.

Sedan gick allt snett för Job. På en enda dag försvann hans rikedom genom brand, rövare och naturkatastrofer. Alla hans barn dog. Ändå föll Job ner och tillbad Herren Gud med orden: "Naken kom jag ur min moders liv, naken vänder jag åter. Herren gav och Herren tog, lovat vare Herrens namn." Under allt detta syndade inte Job och klandrade inte Gud.

Man brukar ju säga att en olycka kommer sällan ensam och en tid senare drabbas den redan hårt prövade Job dessutom av en svår sjukdom. Nu tyckte även hans hustru att det har gått för långt. Hans hustru sade till honom: "Håller du fortfarande fast vid din oförvitlighet? Förbanna Gud och dö!" Han svarade henne: "Du talar som en dåre. Vi tar emot det goda från Gud, skall vi då inte också ta emot det onda?" — Under allt detta kom inte ett syndigt ord över Jobs läppar.

Människor som har haft det svårt har ofta fått tröst av att läsa Jobs bok. Visserligen klagade han inför Gud och önskade till och med att han inte vore född. Men han anklagade aldrig Gud eller lät bitterheten slå rot i sitt inre, och därför bevarade han en inre frid och harmoni som hjälpte honom att leva vidare trots sitt lidande.

En del människor känner att deras eget lidande ju är mycket mindre än Jobs och känner därför tacksamhet över att det trots allt inte är värre.

Om Gud är god och har all makt, varför finns det då så mycket lidande och ondska i världen? Detta är en fråga som har sysselsatt mänskligheten i alla tider.

Svaret får vi i den fortsatta berättelsen om Job. Han fick besök av några av sina vänner som ville trösta honom i hans bedrövelse. De lyckades inte särskilt väl för den enda förklaringen de hade till Jobs olyckor var att han hade syndat mot Gud och därför blev straffad. Job visste att det inte var den sanna orsaken och blev väldigt besviken på sina vänner.

Den verkliga förklaringen till Jobs lidanden får vi redan i början av Jobs bok. Där står det att det var Anklagaren/Åklagaren, på hebreiska Satan, som ville åt Job och få honom att tvivla på Gud. Inför Gud anklagade han Job och påstod att Jobs kärlek till Gud bara berodde på att han var vid god hälsa och hade det så gott ställt.

Då, i sin stora kärlek till Job, tillät Gud Satan att ta ifrån Job allting och utsätta honom för de största lidanden. Jobs tillit till Gud bestod provet, och han bevisade därmed att Satan hade fel!

Lidandet och ondskan i världen är Satans verk. Gud kan tillåta det för att pröva oss. Vi kan reagera på olika sätt. Vi kan anklaga Gud eller förneka honom helt och hållet. Men vi kan också göra som Job, att vi litar på Honom och genom bön och tillit bevarar vår inre frid.

Jobs bok slutar med hur Gud talade till Job och förklarade att Han hade satt en gräns för det onda: Hit men inte längre! Och i Nya Testamentet står det: Era prövningar har inte varit övermänskliga. Gud är trofast och skall inte låta er prövas över förmåga: när han sänder prövningen visar han er också en utväg, så att ni kommer igenom den. Till slut blev Job befriad från all sina lidanden. Hans liv slutade lyckligt.

En människa som genomgått svåra prövningar och som trots detta kunnat behålla sin livsglädje blev en gång tillfrågad hur det kom sig att hon kunde vara så glad. Hon svarade då att hennes glädje berodde på att hon gråtit så mycket.

Lidandet och prövningarna, om vi tar dem på rätt sätt, kan alltså vara den skola som fostrar oss till större kärlek, fastare uthållighet, starkare tro och djupare glädje.

Lars Fröjmark
kyrkoherde i Glimåkra
www.glimakraforsamling.se

{biblink]Jobs bok 1:21-22, 2:9-10, 38:11 och Första Korinthierbrevet 10:13

Prövningar vi möta får
och vi ofta ej förstår
Herrens vägar när han önskar
att vi himmelen skall nå.
Sina barn Han leder här
genom sorger och besvär.
Vi förstår Hans vägar bättre ovan där.

Frestarn lägger ut försåt,
snaror på vår levnadsstråt,
hjärtat gråter för vart fåfängt ord
och tanklös gärning här.
Och i prövningarnas ugn
är ej lätt att vara lugn.
Vi förstår Hans vägar bättre ovan där.