Stiftelsen Bibelskolan.com
 

2 söndagen i fastan Årg 1 - Kamp och längtan

I dagens texter möter vi kämpande människor som inte ger upp i sin längtan efter Gud.

Ur Gamla testamentet: Förtsa Mosebok 32:22-31

Epistel: Andra Korinthierbrevet 6:1-10

Evangelium: Matteus 15:21-28

'Ur djupen ropar jag till dig” Orden är ur psaltaren. Vi har en psaltarpsalm för var söndag i vår evangeliebok. Dagens psalm, 130, börjar såhär: Ur djupen ropar jag till dig, Herre.
Herre, hör mitt rop,
lyssna när jag bönfaller dig!
Om du lade synder på minnet, Herre, vem kunde då bestå?
Men hos dig finns förlåtelse, och därför fruktar man dig.
jag hoppas få höra hans ord.
Jag längtar efter Herren
mer än väktarna efter morgonen, än väktarna efter morgonen. 

Ur djupen kommer bönen om förlåtelse när vidden av brotten mot Guds vilja står klar. Och insikten att om Gud inte kan förlåta och glömma skulle ingen kunna bestå. Kamp och längtan. De underbara vissheten är där: Hos dig finns förlåtelse. 

”Herre, herre”, säger bedjaren. I grundtexten är det två olika ord: Adonaj och det heliga gudsnamnet som stavas JHWH. Gud, den mäktige, överallt upphöjde och Gud, den herre som vi kan tala till, be till, den barmhärtige. Adonaj och JHWH. Tilltalsorden går ihop i den förlåtande Guden - som man därför fruktar. Hur går då det ihop?

Det är inte slavens fruktan för en grym herre, det är inte den ångerfulles rädsla för en straffande gud obegriplig i sin vrede - en gudsbild som vi får kämpa med idag. Utan det är den fruktan den älskande känner för att göra den älskade något illa. Det är barnets fruktan att göra en älskad förälder emot. Den som längtar och väntar efter Gud har denna fruktan - utan räddhåga men full av kärlek.Varje gång vi stämmer in i Kristi kyrkas bekännelse av sin heliga tro bekänner vi vår tro på syndernas förlåtelse. Grunden för detta är Jesus Kristus.  Men för att riktigt be om förlåtelse måste man av Anden fått se sin synd och sitt behov av Jesu hjälp. Och så är det också med andra behov av hjälp från Gud.

En som verkligen behövde Jesu hjälp var kvinnan i dagens evangelium, en kvinna med tålamod och stark tro. Hon kommer från en hednisk trakt, liksom vi, hon tillhör inte Israels folk. Ändå vågar hon komma till Jesus i sin nöd och be om hjälp. Jesus har dragit sig undan efter möten med många människor för han vill vara ifred ett tag. Det är ett legitimt behov vi har att ibland få dra oss undan, inte alltid stå till förfogande, vara nåbara. Vi har ju fått möjlighet att vara ständigt nåbara med hjälp av mobiltelefoner och internet.

Så kommer kvinnan och stör med sin bön om hjälp, inte för egen del, utan för sin plågade dotter. Hon bekänner sin tro: ”Herre, Davids son, ” - dvs. den utlovade Messias – ”förbarma dig över mig!” Jesu reaktion förvånar oss kanske. Stämmer den inte med vår bild av Jesus?Han svarar henne inte. Är tyst. Hur känns det att ropa på hjälp och inte få svar?

Blev Jesus verkligen störd? Det tror jag inte. Men hans lärjungar blev störda. ”Säg åt henne att ge sig iväg, hon går ju bakom oss och ropar.” Detta är ett av flera tillfällen då lärjungarna vill mota bort någon som söker Jesus. En allvarlig fråga till oss om vi vill vara hans lärjungar är: försöker vi mota bort någon som ropar efter Jesus?

Jesus hänvisar till sitt uppdrag, att han är sänd till de förlorade fåren av Israels folk, inte till andra. Kvinnan faller på knä och ber: ”Herre, hjälp mig.” Jesu svar har vi nog svårt att ta. ”Det är inte rätt att ta brödet från barnen och ge till hundarna.” Hon hörde inte till barnen, Israels barn, och blev jämförd med hundarna. Vem hade inte gett upp? Vem hade inte kränkt och sårad gått därifrån?

Kvinnan ger inte upp. Hon måste ha sett något i Jesu blick som gör att hon vågar svara emot. ”Ja, men hundarna äter ju smulorna som faller från deras herrars bord.” Och Jesus förundras över den starka tro han ser hos henne, precis som han tidigare förvånades över en icke-israelitisk mans starka tro (Matteus 8). ”Kvinna, din tro är stark, det skall bli som du vill”, säger han. Och dottern blev frisk från den stunden. Tiden av väntan, oro och rop på hjälp var över.

 Jesus talar på flera ställen om kampen, om de bevekande bönerna, om uthålligheten. Den gammaltestamentliga texten berättar om Jakobs brottning med Gud. ”Jag släpper dig inte förrän du välsignar mig!” Jakob brottades fysiskt med Gud. Kvinnan i dagens evangelium brottades med ord.

Det är sant att Jesus säger: ”Den som kommer till mig skall jag sannerligen inte kasta ut.” Oavsett om vi tillhör Israels folk eller inte. När Israels folk fått första möjligheten att tro på Jesus gick evangeliet vidare ut i världen till alla folk på Jesu befallning.

Livet, också som kristen, är kamp och brottning. Det är böner som ser ut att lämnas utan svar. Det är tider då Jesus känns långt borta. De härliga lovsångerna tystnar och byts i klagosånger. Av Bibelns alla psalmer är faktiskt hälften klagopsalmer!  

Kvinnan vi möter i dagens evangelium är ett stort föredöme för oss. I tro men också i uthållighet och djärvhet. Hon ropade ur djupen och mötte befrielsen genom Jesus. Så, vänta på Herren, längta efter honom, hör hans ord och hoppas på honom. Amen 



Våra systersajter

Här finns länkar till god bibelundervisning av kända bibellärare.

Jesus för dig
Jesus för dig
Bönenätverk
Bönenätverk
Bibelskolan Ung
Bibelskolan ung
Himmelskt söndagsgodis
Rött kors designat av prof. Erik Lundberg
Bengt Pleijels blogg

Våra systersajter

Här finns länkar till god bibelundervisning av kända bibellärare.

Jesus för dig
Jesus för dig
Bönenätverk
Bönenätverk
Bibelskolan Ung
Bibelskolan ung
Himmelskt söndagsgodis
Rött kors designat av prof. Erik Lundberg
Bengt Pleijels blogg