Fjärde söndagen i Påsktiden

Jubilate

Vägen till livet 

Fjärde söndagen i Påsktiden heter också Jubiláte, som är söndagens latinska namn efter dagens gamla intróitus ur Psaltaren 66:1,  Jubilate Deo omnis terra - höj jubel till Gud alla  länder, (jfr Psalm  680 – sjung lovsång alla länder). Temat för denna söndag Jubilate är Vägen till livet. Vi skall sjunga oss in i dagens budskap med hjälp av bönen: Visa mig Herren, din väg. Jag vill vandra i sin sanning. De orden är tonsatta i omkvädet på psalm 656 av Britta Snickars.

Söndagens läsningar: Jesaja 54:7-10, Hebr. 13:12-16, Johannes 16:16-22, Psalt. 147:1-7.

Dagens predikotext Johannes 16:16-22
En kort tid och ni ser mig inte längre, ännu en kort tid och ni skall se mig igen.”

Då sade några av lärjungarna till varandra: ”Vad menar han när han säger: ’En kort tid och ni ser mig inte längre, ännu en kort tid och ni skall se mig igen’, och när han säger: ’Jag går till Fadern’?” De sade: ”Vad menar han med ’en kort tid’? Vi förstår inte vad han säger.”

Jesus märkte att de ville fråga honom och sade till dem: ”Ni undrar varför jag sade: ’En kort tid och ni ser mig inte längre, ännu en kort tid och ni skall se mig igen’?  Sannerligen, jag säger er: ni kommer att gråta och klaga, men världen skall glädja sig. Ni kommer att sörja, men er sorg skall vändas i glädje. När en kvinna skall föda, har hon det svårt, för hennes stund har kommit. Men när hon har fött sitt barn, minns hon inte längre sina plågor i glädjen över att en människa har fötts till världen. Nu har också ni det svårt. Men jag skall se er igen, och då skall ni glädjas, och ingen skall ta er glädje ifrån er.

Vi sjunger:
Visa mig Herre, din väg. Jag vill vandra i sin sanning.  

1. Den korta tiden är kort.
Upplever du den här texten lite ”tjötig”? En kort tid, en kort tid, en kort tid. Sju gånger stod de orden. Mot slutet blixtrade dock en glädje fram. Er sorg skall vändas i glädje. Och lite längre fram säger Jesus: Ingen skall ta er glädje ifrån er (vers 22). Förutsatt att vi tar emot den.  Vi behöver kanske den enformiga början av texten för att hitta in i denna spännande glädjen, som  ingen klarar av att ta ifrån oss.

Vi lyssnar till början av texten igen:
En kort tid och ni ser mig inte längre, ännu en kort tid och ni skall se mig igen.'  Då sade några av lärjungarna till varandra: 'Vad menar han när han säger: ´ En kort  tid och ni ser mig inte längre, ännu en kort tid och ni skall se mig igen`, och när han säger: ` Jag går till Fadern´?' De sade: 'Vad menar han med ´en kort tid`? Vi förstår inte vad han säger.'  Jesus märkte att de ville fråga honom och sade till dem: 'Ni undrar varför jag sade: ´En kort tid och ni ser mig inte längre, ännu en kort tid och ni skall se mig igen´ ?  Sannerligen, jag säger er: ni kommer att gråta och klaga, men världen skall glädja sig. Ni kommer att sörja, men er sorg skall vända i glädje.  

Den här texten hör ihop med Jesu avskedstal i Johannes kapitel 14, 15 och 16.  Det som Jesus här säger, säger han 24 timmar före sin död. Lärjungarna går där fyllda av sorg. De har svårt att fatta, vad Jesus säger. Ingen av dem hade heller penna och papper och kunde anteckna vad Jesus sade. Ingen hade någon bandspelare. Johannes skriver ned dessa ord ca 60 år efter att de blivit sagda. Hur kunde han då komma ihåg så ordagrant vad Jesus sa?  

2. Tre ”kommaihåg-tankar”:
- Det första är att lärjungarna ständigt upprepade, vad Jesus säger. Precis som rabbinerna använder sig Jesus av ”memorerare”, lärjungar som hade till uppgift att komma ihåg vad Jesus säger. Och just i detta textavsnitt ser vi hur de går och upprepar för varandra Jesu ord. De samtalar om dem. Hans ord arbetas in.

Här har vi det första, som vi lär oss av texten. Vi behöver öva oss i de broderliga och systerliga samtalen med varandra, där vi låter Ordet vara i rörelse bland oss. Där två går med varandra och talar om Jesus, är genast en tredje där: Jesus går med oss.

Receptet mot att det som sägs går in i ena örat och ut genom det andra, är att vi har trossyskon, som säger samma sak i det andra örat. Då går det in genom ena örat och in genom andra örat och därifrån raka världen till hjärtat, vårt inre kärleksrum. Där Jesu ord kommer till liv för oss där är han själv med. Allt det Jesus säger går ut på att ge oss glädjen. Detta har jag sagt för att min glädje skall vara i er (Joh 15:11).

Vi ber om detta i denna sång:
Öppna, o Herre, ditt ord. Vi lyssnar in din glädje.  

- Det andra vi ska lägga märke till är att den helige Ande är med i detta. Han påminner oss om det som Jesus sagt. Rent vetenskapligt sett har vi inte glömt något som vi fått höra. Vi har bara lite svårt att komma ihåg det. Men den helige Ande är duktig på att hitta i hjärtats ”minnotek” och ta fram för oss, det som Jesus sagt. Den helige Ande påminner och ger oss på nytt det som Jesus sagt. Två verser före vår text säger Jesus: När han kommer, sanningens Ande, skall han vägleda er med hela sanningen (Joh 16:13). Han skall föra er in i hela sanningen, översätter Folkbibeln. Anden hjälper oss att bli invandrare i Bibelns land.

Vi ber om detta i denna sång: Hjälp oss minnas ditt ord. Vi vill vandra i din sanning. 

- Det tredje vi ska komma ihåg är att det går att lita på vad Jesus lovat. Jesus lovade alltså att den helige Ande skulle påminna dem om vad Jesus sagt.  Lägg märke till hur mycket det är, som Jesus lovar. Och hur allt han lovar stämmer in på punkt efter punkt.

Först säger Jesus: En kort tid och ni ser mig inte längre.  Det dröjde bara några timmar och så var det sant. Det stämde precis. Man grep honom i Getsemane. Man släpade honom till ett kors. Man lade honom i en grav. En kort tid och ni ser mig inte längre.

Men sedan säger Jesus: Ännu en kort tid och ni skall se mig igen. Också det stämde. De satt bakom stängda dörrar då Jesus plötsligt kom och ställde sig bland dem. Och lärjungarna blev glada när de såg Herren.

Men nu då Jesus säger detta, då förstår de honom inte. Här kan vi känna igen oss. När vi hör Jesus tala till oss genom sitt ord, måste vi ibland säga som lärjungarna: Vi förstår inte vad han säger.  Och ändå ska vi ta emot Ordet och förbli i Ordet. Därinne i Ordets kraftfält skall det klarna för oss. Jesus säger Om ni förblir i mitt ord, är ni verkligen mina lärjungar. Ni skall lära känna sanningen och sanningen skall göra er fria (Joh 8:31-32). Låt oss nu be om att kunna leva i Ordet och förstå Ordet.

Ja, låt oss be om detta i denna sång:
Hjälp oss bli kvar i ditt ord. Vi vill leva i din frihet.  

3. Både gråten och glädjen kan förvandlas.
Även om lärjungarna inte förstod Jesus, så förstod han dem. Han tar upp det, som de talar om. Det ska komma en tid, då ni inte ser mig längre, säger Jesus, och då kommer ni att gråta och klaga. Och det var ju precis detta som hände. När man dödat Jesus på ett kors, låste lärjungarna in sig bakom stängda dörrar. De sjönk ihop i förtvivlan. Ängsliga, rädda. De grät. Stora starka karlar bara grät och grät och grät. Deras glädje förvandlades till gråt.

Men världen skall glädja sig, säger Jesus. Översteprästerna blev glada. Pilatus blev glad. De drog en lättnadens suck. Jesus var borta, Jesus var död. Nu var de av med den obehaglige sanningssägaren. Nu kan vi äntligen sova ut. Inga problem mer för den mannens skull. Skönt! Deras ängslan för Jesus förvandlades i glädje.

Men världens glädje är kort. Den förvandlades snart till bestörtning och oro. Och lärjungarnas bedrövelse är kort. Det var en kort tid som Jesus var borta. Och en hård tid. En fruktansvärd tid. Men kort. Lidandet tog slut efter en kort tid. Ni kommer att sörja, men er sorg skall vända i glädje.

Låt oss sjunga in denna glädje: 
Du kan förvandla vår sorg. Du kan vända allt till glädje. 

I världen är det mycket som kan få oss att gråta och klaga.  Vi blir bedrövade. Men denna bedrövelse varar blott en kort tid. Hur vet vi det?  Jo, därför att vi genom dopet och tron är förenade med Jesus. Vi är förenade i en enda kropp.  Vi är hans kropp. Vi är hans lemmar.

Får vi ta en bild av detta: Snart är det sommar och då badar vi. Och när vi badar går vi ned i vattnet, vi är i vattnet och vi går upp ur vattnet. I början av sommaren, då vattnet är kallt, sker detta en mycket kort tid.  Det som gäller hela kroppen, gäller varje lem i kroppen. När din kropp går ned i vattnet, går också din fot ned i vattnet. Den är i vattnet, så länge din kropp är där. Och den är inte kvar i vattnet, den följer med kroppen när den går upp.

Det är nu likadant med Jesus. Han gick ned i lidandet. Han var i lidandet. Och han gick upp ur det genom sin uppståndelse. När du och jag går in i lidandet är det på samma sätt. Vi är ju lemmar i hans kropp. Vi kommer in i lidandet, vi får vara där en tid, men vi kommer lika säkert upp ur det. Lika säkert som att vi är lemmar i hans kropp.

En sak till skall vi lägga märke till: Det står i Bibeln att Jesus är huvudet för sin kropp. Och att vi är lemmarna. Om man dyker ned i vatten och sedan kommer upp igen, så kommer alltid huvudet först. Först kommer huvudet, sedan kroppen, sist fötterna.

Nu är Kristus huvudet för sin kropp. Han har varit i lidandet men är nu uppe. Och han är på väg ut ur allt det svåra med hela sin kropp. Han håller på att ta med oss, som tillhör hans kropp ut ur lidandet och svårigheterna. Det är detta som den helige Ande vill påminna oss om när vi hamnar i mörker och svårigheter. Vi kan i all bedrövelse, som vi råkar in i känna oss mycket svaga. Vi ska absolut inte vara rädda för att medge det. Det är farligt med kristna som går omkring och låtsas att de är gladare än vad de är. Nej, ärlighet framför allt.  Känner vi oss svaga ska vi våga erkänna att vi är det. Men också se att vår glädje är i Jesus och inte i omständigheterna.

Låt oss be om detta i denna sång:
Låt oss får leva ditt liv. Vi är döpta in i din kropp.

4. Glädjen föds fram under smärta.
Jesus påminner nu om en viktig sak med denna glädje. Den föds fram under smärta. Han påminner om den glädje som det är att få ett barn. När en kvinna skall föda, har hon det svårt för hennes stund har kommit. Men när hon har fött sitt barn, minns hon inte längre sina plågor i glädjen över att en människa har fötts i världen.

Så här uttrycker Jesus det i texten:
När en kvinna skall föda, har hon det svårt, för hennes stund har kommit. Men när hon har fött sitt barn, minns hon inte längre sina plågor i glädje över att en människa har fötts till världen. Nu har också ni det svårt. Men jag skall se er igen och då skall ni glädjas, och ingen skall ta er glädje ifrån er (Johannes 16:21-22).

På Jesu tid fanns inga BB. Mammorna fick föda sina barn hemma i det rum där alla var. Jesus hade sett det.  Där var kamp, smärta, ängslan. Där fanns en tid av bedrövelse. Därför kan det hända, att Jesus sade så här: Har ni någon gång sett förändringen i ansiktet på en mor då hon fött sitt barn? En förvandling sker. Där blir ljus, glädje, befrielse över det ansiktet, då ett barn är fött. Kom ihåg den bilden, vill Jesus säga. Och jag vill tala om för er, att det kommer en dag, inte långt borta, då era ansikten skall förvandlas. Då skall era ansikten förvandlas från ängslan och smärta och spänning till glädje. Nu har också ni det svårt. Men jag skall se er igen och då skall ni glädjas, och ingen skall ta er glädje ifrån er.

Jesus säger här vad som är grundorsaken till denna glädje. Jag skall se er igen och då skall ni glädjas och ingen skall ta er glädje ifrån er.  Hjärtan fyllda av glädje. Det blir så när vi ser på Jesus. Men Jesus vill inte bara gå vid vår sida då och då när vi behöver honom. Han vill vara hos oss alltid. Han vill inte bara ge oss en massa fromma saker: förlåtelse, tröst, glädje.  Han vill ge sig själv. Han vill flytta in i oss. Och detta gör han genom sin Ande. Det är Anden som gör Jesus närvarande i mig. Varje stund, varje dag, varje natt också, ty ännu om natten manar mig mitt innersta.  Manar mig till bön, lovsång, tillbedjan.

Vi sjunger: Visa oss, Herre, ditt liv. Vi vill leva och bliva i tro.  

5. Ingen skall ta er glädje ifrån er.
Jesus säger det: Och ingen skall ta er glädje ifrån er. Varför? Jo, vår glädje är Jesus. Man försökte ta denna glädje ifrån lärjungarna. Man släpade Jesus till ett kors och dödade honom. Men korset kunde inte behålla Jesus och graven kunde inte behålla Jesus. Jesus uppstod och visade sig i 40 dagar för sina lärjungar.  När han då lämnade dem och for upp till himlen, trodde de att allt var slut. Hur ska det nu gå med vår djupglädje?  Men på Pingstdagen kom den helige Ande över dem och fyllde deras hjärtan. Jesu närvaro flyttade in där. Många försökte ta denna glädje ifrån dem också efteråt. Man piskade dem. Man tog ifrån dem deras kläder och allt vad de ägde. Men ingen kunde ta ifrån dem deras glädje. Många försökte. Men ingen lyckades. Ty glädjen bodde i dem.  

Ingen skall ta er glädje ifrån er, säger Jesus. Poängen är detta: Jesus är vår glädje. Detta betyder att när du, som tror på Jesus, vaknar om morgonen, så är Jesus redan där hos dig. Och är han där så kan det aldrig bli en sån där vissen och dålig dag. Jesus är ju med. Och Anden påminner oss om det. Du har kanske gjort den där erfarenheten, att även om det där bekymret vältrar sig över dig på morgonen, när du vaknar, så kommer det allra först en tanke på Jesus. Om du vet något om detta och har erfarenhet av det, så kan jag tala om för dig att det är den helige Ande som gör det. Denna ansiktenas förvandling är beskriven i den 34:e psalmen, vers 5-6:

Jag sökte Herren och han svarade mig och ur all min förskräckelse räddade han mig.  De som skåda upp till honom strålar av fröjd och deras ansikten behöver inte rodna av blygsel.

Vi sjunger: Hjälp våra ögon att se. Hjälp oss leva i din glädje.