Sjätte söndagen efter Trefaldighet

Efterföljelse 
 

Sjätte söndagen efter Trefaldighet har det utmanande temat EFTERFÖLJELSE. Vi får vara med om världshistoriens mest spännande vandring - vandringen med Jesus. Den vandringen är spännande och utmanande, men inte alldeles lätt. Du får ofta stanna till och tänka till och tänka om! Vi bör lära oss att ha rätt fokus.

Sången ”Fäst dina ögon på Jesus” skall hjälpa oss att ha riktmärket på Jesus, då vi vandrar in i Jesu ord från Bergspredikan. Första versen lyder: ”Fäst dina ögon på Jesus, se in i verkligheten själv. Alla ting runt omkring får du se som han i ljuset av hans ära och makt.”

Söndagens läsningar: 3 Mos. 19,1-2,13-16,  1 Petrus 1:13-16, Matteus 5:20-26, Psalt.15.

Predikans text: Matteus 5:20-26
Jesus sade: ”Jag säger er att om inte er rättfärdighet överträffar de skriftlärdas och fariseernas, så kommer ni inte in i himmelriket. 

Ni har hört att det blev sagt till fäderna: Du skall inte dräpa; den som dräper undgår inte sin dom. Men jag säger er: den som blir vred på sin broder undgår inte sin dom, och den som okvädar sin broder undgår inte att ställas inför rådet, och den som förbannar honom undgår inte helvetets eld. Om du bär fram din gåva till offeraltaret och där kommer ihåg att din broder har något otalt med dig, så låt din gåva ligga framför altaret och gå först och försona dig med honom; kom sedan tillbaka och bär fram din gåva.

Skynda dig att komma överens med din motpart medan ni ännu är på väg, så att han inte överlämnar dig åt domaren och domaren lämnar dig åt vakten och du sätts i fängelse. Sannerligen, du slipper inte ut förrän du har betalt till sista öret.” 

1. Vi läser första versen:
Fäst dina ögon på Jesus, se in i verkligheten själv. Alla ting runtomkring...

Och vi lyssnar till Jesus:
Jag säger er att om er rättfärdighet … 
Så börjar Jesus idag. Vi läser bara så långt. Jag säger er att om er rättfärdighet...

Jesus drar oss nu in i DEN STORA BERÄTTELSEN, där han talar med oss om det rika liv, han har att ge. Följ mig, säger han idag på efterföljelsens dag. När vi följer Jesus får vi vara med om en vandring, som är både är spännande och utmanande, men inte alldeles lätt. Vi får ofta stanna till och tänka till och tänka om!

Det första Jesus vill tala med oss om är vår RÄTTFÄRDIGHET. Hur ska vi hitta en rätt färd genom livet? Hur ska vi kunna bli rättskaffens människor? Hur skall jag kunna leva så att jag duger inför Gud?   

Det första vi måste lära oss är att hitta rätt focus. Riktmärket är viktigt. Sången ”Fäst dina ögon på Jesus” hjälper oss att ha riktmärket på Jesus. När vi gör det får vi se in i verkligheten själv, säger sången.

Paulus har en spännande vers i Kolosserbrevet om detta. Han talar om, hur människors åsikter om vad som rätt och fel, sliter i oss. Man har många olika uppfattningar om vad man ska äta och dricka, hur man ska leva o.s.v. Man läser om dessa regler i Gamla Testamentet. Där finns det mycket som är dunkelt. Vi ser skuggor.  Paulus uttrycker det här: Sådant – alltså alla dessa regler om hur vi ska leva rätt - är skuggan av det som skulle komma, själva kroppen tillhör Kristus (Kol 2:16-17). I Gamla Testamentet ser vi skuggor. Mycket är dunkelt.  Men när vi får focus på Jesus, ser vi den som kastat skuggan. Kroppen tillhör Kristus. I Bibel 1917 översätts de orden men verkligheten själv finnes hos Kristus.

Med blicken på Jesus får se två ting:
För det första: Jesus är verkligheten själv. Han är äkta, sann, verklig.

För det andra: Jag får en ny syn på mycket. Dunkla ställen i Bibeln får ny klarhet. Jag får se på mig själv och på det som händer mig och på människor, som jag möter med Jesu möjligheter för ögonen. Jag får se på allt i ljuset av hans ära och makt.

Vi sjunger nu om det: Fäst dina ögon på Jesus, se in i verkligheten själv...

2. Vi läser andra versen:
Fäst dina ögon på Jesus, se in i verkligheten själv. Se upp på hans kors ...

Och vi lyssnar till Jesus:
Jag säger er att om inte er rättfärdighet överträffar de skriftlärdes och fariseernas, så kommer ni inte in i himmelriket. 

Vad menar Jesus? Han säger, att vi inte får slå oss till ro med att ha en hög uppskattning av buden och sedan försöka leva efter dem så gott vi kan. Han säger att vi i vår efterlevnad av buden måste bli bättre än de bästa för att överhuvudtaget få en chans att komma in i himmelriket. De bästa på den tiden var de skriftlärda och fariseerna.

DE SKRIFTLÄRDA var en yrkesgrupp. De hade en lång utbildning, inte bara i det vi kallar för Gamla Testamentet, utan de skulle också känna till och tillämpa äldre utläggningar. De fick inte ta betalt som skriftlärda utan måste ha ett arbete vid sidan om. De hade ett högt anseende. Man lyssnade gärna till dem. De kallades “rabbi” och hade rätt att bära en lång och vid mantel.

FARISEERNA däremot var ett religiöst parti. Ordet farise betyder “avskild”. De hade avskilt sig från världen för att leva helt för Gud. Från början var de en väckelserörelse som ville bevara den judiska kulturen och öka dess livskraft inom folket. De ville in i minsta detalj förverkliga lagens krav. De var hängivna, plikttrogna, skötsamma. De var de allra bästa.

Och nu säger Jesus att vi måste bli bättre än de bästa, för att ha någon chans att komma in i himmelriket. Inför dessa duktiga människor känner vi oss mycket små. Och inte bara små. Vi känner oss dumma och misslyckade. Vi undrar hur vi egentligen ska klara av både att leva och dö.

Det är som om den helige Ande kommer till oss, som ständigt jämför oss och avundas dem som är duktigare än vi och går där och känner på vår värdelöshet och trälar och sliter med oss själva och tar oss i kragen. Anden vill säga till oss: Varför försöka bli perfekt när det är mycket enklare att bli fullkomlig?

Vill man bli perfekt, blir man så koncentrerad omkring sig själv, jag försöker och försöker att bli lite bättre. Jag frågar ängsligt: Hur gör jag mig nu?

Vill man bli fullkomlig sträcker man sig mot Jesus. Fäst dina ögon på Jesus. För Jesu skull blir vi fria från synden. Jesus gör så att vi blir bättre än de bästa. Vi får av honom en rättfärdighet som övergår de skriftlärdes och fariseernas.

Här ligger hemligheter och väntar på att bli upptäckta. Och den som leder oss på upptäcktsfärden är den helige Ande. Han ger oss tro och vishet. Han hjälper oss ropa ut: Herre förbarma dig, det är ropet efter Guds hjärta. Han leder oss både genom livet och döden. Han leder oss genom att dra oss in i Jesu kraftfält.

Där tron går ut, går moralismen in. Den klär sig i paltor som framstår som vackra: Klimat och miljöansvar just nu. Där tron går in, omsätts den i lärjungaliv. Det är något annat. Då, men först då, kan man se hur ord och handling hör samman.

Fäst dina ögon på Jesus, se in i verkligheten själv. Se upp på hans kors...

3. Vi läser tredje  versen:
Fäst dina ögon på Jesus, se in i verkligheten själv.
All din synd förgår, men du själv består, i förtröstan på Jesus, Guds Son. 

Och vi lyssnar till Jesus:
Ni har hört att det blev sagt till fäderna: Du skall inte dräpa; den som dräper undgår inte sin dom. Men jag säger er: den som blir vred på sin broder undgår inte sin dom, och den som okvädar sin broder undgår inte att ställas inför rådet, och den som förbannar honom undgår inte helvetets eld.

Kärlekens Gud har givit oss kärlekens bud. Buden är ett skyddsräcke omkring det ömtåliga människolivet. Hoppar vi över skyddsräcket rutschar vi utför. Detta vet ni, vill Jesus säga. Ni har hört, vad som sades till fäderna.

Och detta vet ni som nu har läser detta på. De flesta av er kan de flesta av de tio budorden. (Om ni inte kan så läs på ...) Ni kan det femte budet, som Jesus citerar: Du skall inte dräpa.

Vi håller med Jesus i att detta är viktigt. Vi vill gärna lyda det femte budet. Människor omkring oss mår bra av det. Ja, det blir faktiskt lättare för dem att leva om vi inte dräper dem. Men Jesus vill säga oss något mer än att det är viktigt att hålla detta bud. Vad han vill är att hjälpa oss att se hur viktigt detta bud är och hur mycket mer det ligger i detta bud. Och därför ger han oss nu Bergspredikans starkaste ord: Jag säger er...

De skriftlärde kunde säga: Så säger Skriften.
Profeterna kunde säga: Så säger Herren.
Jesus säger: Jag säger er.

Jesus talar som Gud själv talar till profeterna. Jesus är den JAG ÄR, som talar till Mose vid den brinnande busken (2 Mos 3:14). Jesus gör inte bara anspråk på att vara Guds mun. Han är själv den Gud som talar.  För att komma rätt med buden behöver vi lära känna Jesus, honom som inte bara skärper buden utan också ger oss himmelrikets hela salighet för att kunna hålla dem.

En gång när jag hade konfirmander mötte jag några snälla äldre damer som sa: Det är bra att de får gå och läsa och att Pastorn lär dem tio Guds bud. Då lär de sig veta hut.

Jag spände då mina allvarliga ögon i dem och sa: ”Det jag i första hand försöker lära konfirmanderna är att lära känna Jesus och ta emot Jesus.“

Jesus ger inte bara regler för livet utan livet själv. Vi behöver be om Jesus-ljuset så att vi hittar rätt... Vad Jesus här vill hjälpa oss att se, är hur vi behöver honom i vårt allra innersta. Vi behöver be om Andens eld den som göra våra hjärtan brinnande. Vi behöver hjälp med att få i gång den inre motorn, så att vi kan röra oss i kärlekens gärningar mot vår nästa. Ty i vårt inre finns en massa skräp som vi behöver få bort och vi behöver fylla på med Andens kraft.

Du skall inte dräpa, säger budet. Före dråpet finns en räcka av tankar och känslor: olust, avund, motvilja, hat, vrede, bitterhet, fiendskap, gräl. Ge akt på allt sådant innan de föds fram i en handling.

Österlänningen har stor förmåga att vräka ur sig vad han känner. Det kan komma en vulkan av okvädingsord.

Svensken har inte alltid samma förmåga att ge uttryck för sina känslor. Därför är svensken farligare. Hans känslor kommer ofta fram som små vassa nålstyng eller mörka blickar. Men hur de än kommer fram, finns dödens krafter där.

Den som okvädar sin broder undgår inte att ställas inför rådet. I Bibel 1917 sade vi: Din odåga. Talar man grekiska säger man: raka.  Av det har vi fått “din rackare”. Man gör sig löjlig över en människas förstånd. Ditt dumhuvud. Du är alldeles blåst.

Den som förbannar honom undgår inte helvetes eld. I Bibel 1917 sade man: Du dåre.  På grekiska säger man more. Man angriper en människas moral. Hennes karaktär. Din slyngel. Din skurk. Omdömen som får en människa att känna sig värdelös och tappa livsglädjen. Och sårande tankar kan egentligen säga: Om vi vore av med honom. Jag önskar han var död.

Jesus talar med stort allvar om vad som händer, när vi gör så. Han talar om domen. Han talar om räkenskap inför det himmelska rådet. Han talar om helvetes eld. Håller vi på att säga så här, ligger vi illa till.

Vi behöver verkligen lägga in vårt hjärta i ropet O Gud förbarma dig. Inför varje konflikt och kontrovers vi råkar ut för behöver vi ropa om nåd och kärlekseld och förvandling i vårt allra innersta.

Det finns en väg ut ur denna fångenskap. ”O vilken kärlek, underbar sann. Aldrig har någon älskat som han. Frälst genom honom, lycklig och fri, vill jag hans egen evigt nu bli.” (Psalm 45:2). All din synd förgår, när du fäster dina ögon på Jesus. Synden förgår, men du själv består.

Vi sjunger: Fäst dina ögon på Jesus, se in i verkligheten själv. All din synd förgår, men du själv består I förtröstan på Jesus, Guds Son. 

4. Vi läser fjärde versen:
Fäst dina ögon på Jesus, se in i verkligheten själv.
Han då ger nytt mod och du får ny kraft när hans kärlek får omsluta dig.

Och vi lyssnar till Jesus:
Om du bär fram din gåva till offeraltaret och där kommer ihåg att din broder har något otalt med dig, så låt din gåva ligga framför altaret och gå först och försona dig med honom; kom sedan tillbaka och bär fram din gåva. 

Jesus ger nu en praktisk tillämpning av vad han lärt. Vad han menar är att om vrede och sårande ord är så allvarliga så måste vi undvika dem som en plåga och se till att vi blir fria från dem så snabbt som möjligt. Jesus ger två exempel, ett då man går till kyrkan och ett när man går till domstolen.

Du kommer till kyrkan och du är glad över det. Du sitter inför Gud, är med i lovsången, i lyssnandet. Så plötsligt kommer du ihåg vad som hänt. Du hade råkat i gräl med din broder,  Det blev konflikt och motsättningar. Du lämnade bakom dig en bitter broder. Vad gör du nu? Låt din gåva ligga där framför altaret. Du hade tänkt att ge en bra kollekt. Gör det, låt kollekten ligga där framför altaret, ge det i änglarnas åsyn.

Men sedan bör du dröja ett tag inför den öppnade himlen. Tala med Jesus om vad som hänt, bekänn det som är din synd. Ta emot Jesus i nattvarden, ta emot hans kärlek som driver dig att sedan gå till din broder och be om förlåtelse. Detta kan ibland vara svårt. Man behöver kanske själavård, be om hjälp.  Jesus ger nytt mod, och han ger ny kraft. Hans kärlek omsluter dig och du kan gå till dina broder i hans kraft och göra upp.

Vi sjunger: Fäst dina ögon på Jesus, se in i verkligheten själv. Han då ger nytt mod och du får ny kraft när hans kärlek får omsluta dig.  

5. Vi läser femte versen:
Fäst dina ögon på Jesus, se in i verkligheten själv.
Med sin Andes hjälp och i ordets kraft vill han leda dig fram varje dag.

Och vi lyssnar till Jesus:
Skynda dig att komma överens med din motpart medan ni ännu är på väg, så att han inte överlämnar dig åt åt domaren och domaren lämnar dig åt vakten och du sätts i fängelse. Sannerligen, du slipper inte ut förrän du har betalt till sista öret.

Nu går Jesus över till det andra exemplet. Vid kyrkogången var det fråga om en broder, en kristen, du kom i konflikt med. I det andra exemplet är det fråga om en motpart. En som inte är med i församlingen. Det är fråga om en världslig tvist, kanske en fråga om pengar. Du behöver skynda dig att komma på samtalsnivå med honom. Snabba dig!  Han hotar att kasta dig i fängelse. Är alternativet några år i fängelse, gör du naturligtvis allt du kan för att det skall bli bra mellan er.

Eller det kanske handlar om något ännu svårare. Här är en människa som blivit djupt sårad av dig. Du har gjort honom illa och du står i skuld till honom.

Är man sårad, slår man omkring sig. Den här personen drar dig inför skvallerdomstolen och förtalsdomstolen, och du känner dig fullständigt förlamad och fångad och kan ingenting göra. Helst av allt vill du smita och göra dig en boning ytterst i havet (Psalt 139:9).

Men man flyr inte från sin skuld och man flyr inte från sig själv. Så länge du ingenting gör, blir du bara mer och mer låst. Du upplever det som om Jesu ord här går i uppfyllelse: så att han inte överlämnar dig åt domaren och domaren lämnar dig åt vakten och du sätts i fängelse.

Din enda chans är att ta Jesus på orden och skynda dig. Det kan betyda att du måste ödmjuka dig och söka upp den du gjort illa. Tala igenom vad som hänt, be om förlåtelse.

När du går i lydnad för Jesus, märker du en sak: Jesus själv går med dig. Du har sällskap med den som kan betala till sista öret. När skulden lyfts av dig, släpper förlamningen. Du är hos honom som kan förkunna befrielse för de fångna (Lukas 4:18). Du kan ta emot förlåtelse och ge förlåtelse.

Den som hjälper dig in i Jesu kraftfält är den helige Ande. Han kallas för Hjälparen. På latin heter det advocatus, Anden är advokaten som hjälper dig i all din nöd. Med din Andes hjälp och i Ordets kraft leder han dig in i denna befrielse.

Vi sjunger: Fäst dina ögon på Jesus, se in i verkligheten själv. Med sin Andes hjälp och i ordets kraft vill han leda dig fram varje dag.