Kristi förklarings dag

Jesus förhärligad

Kristi förklarings dag, sjunde söndagen efter Trefaldighet, har som tema Jesus förhärligad. Vi får se en utstrålning av Jesu gudomliga makt. Utstrålning heter på tyska Erklärung. Därav har vi fått det svenska ordet förklaring. För ett kort ögonblick öppnas den himmelska verkligheten för oss och vi får se att Jesus är Herren.  Man kan kalla denna dag också för Jesu Herrlighets dag.

På berget får vi möta Mose, som representerar Lagen, och Elia som representerar Profeterna och Jesus som representerar Evangelium.

Budskapet om Herrens härlighet må drabba också oss. Vi sjunger in det budskapet flera gånger under predikan: Herrens härlighet skall bli uppenbarad för oss. 

Dagens läsningar: 2 Mos. 24:12-18, 2 Petrus 1:16-18, Matteus 17:1-8, Psaltaren 89:12-18.

Predikans text: Matteus 17:1-8
Jesus tog  med sig Petrus, Jakob och hans bror Johannes och gick med dem upp på ett högt berg, där de var ensamma. Där förvandlades han inför dem: hans ansikte lyste som solen, och hans kläder blev vita som ljuset. Och de såg Mose och Elia stå och samtala med honom.

Då sade Petrus till Jesus: ”Herre, det är bra att vi är med. Om du vill, skall jag göra tre hyddor här, en för dig, en för Mose och en för Elia.”

Medan han ännu talade, sänkte sig ett lysande moln över dem, och ur molnet kom en röst som sade: ”Detta är min älskade son, han är min utvalde. Lyssna till honom.”

När lärjungarna hörde detta, kastade de sig ner med ansiktet mot marken och greps av stor skräck. Jesus gick fram och rörde vid dem och sade: ”Stig upp och var inte rädda.”

De lyfte blicken, och då såg de ingen utom Jesus.  

Vi sjunger: Herrens härlighet skall bli uppenbarad för oss

1. I texten möter vi först fyra bergsklättrare.
Matteus berättar:
Jesus tog med sig Petrus, Jakob och hans bror Johannes och gick med dem upppå ett högt berg, där de var ensamma. 

De fyra bergsklättrarna är Jesus, Petrus, Jakob och Johannes. Följ mig! säger Jesus till dem. Och han säger det idag till oss. Jesus vill nu dra in oss i sin gemenskap.

Lägg märke tre olika ”gemenskaper” som Jesus har:

1) Jesus möter oss i den stora skaran, i gudstjänstgemenskapen med Guds folk, som samlas till lovsång och lyssnande. Vi behöver denna gemenskap. Den som missar en mässa, missar en massa!

2) Men sedan tar han tag i den lilla gruppen: Petrus, Jakob, Johannes och så du och jag.  Vi behöver den lilla gruppen, där två eller tre samlas i hans namn. Där kan vi få en djupare gemenskap. Vi får dela varandras nöd och varandras glädje. Vi får träffa syskon i tron. Vi får hjälpa varandra att bearbeta det vi hört i Ordet.

3) Men Jesus var också ofta ensam i bön inför Fadern. Vi behöver den ensamheten, där vi övar oss i den personliga relationen med Fadern.  Alltså först de många, sedan bönegruppen, sedan ensam. Vi behöver alla tre sätten. (Jfr Getsemane: Jesus tar med sig de elva, sedan längre in med tre, sedan ensam inför Fadern, Markus 14:32-42).

Jesus och lärjungarna kommer just från staden Cesarea Filippi. Där har Petrus kommit med sin djärva bekännelse: Du är Messias, den levande Gudens son (Matt. 16:13-16). Därifrån vandrar de upp på Hermons berg, Syriens högsta berg. Cesarea Filippi ligger vid dess fot.

Att klättra i berg kan vara både spännande och jobbigt. Men väl uppe, vilken fin utsikt! Vi får perspektiv på våra liv. Vi får bli stilla inför Jesus och börjar mer och mer förstå vem han är och att något där kan hända också med oss.  Om det sjunger vi nu: Herrens härlighet  skall bli uppenbarad för oss 

2. Vad händer med Jesus?
Matteus berättar:
Där förvandlades han inför dem: hans ansikte lyste som solen,
och hans kläder blev vita som ljuset. 

Ja, det händer något fantastiskt på berget med Jesus. Lärjungarna ser hur Jesus förvandlas inför dem. Lukas säger att det skedde medan han bad (Luk.9:28 ff). Och Markus säger, att hans kläder blev skinande vita, så vita som ingen blekning i världen kan göra några kläder (Markus 9:2 ff). Så har de inte sett Jesus förut. De har sett honom i hans mänsklighet. De har sett honom glad och ledsen, mätt och hungrig, öm och upprörd.

Men mitt i allt detta mänskliga har de ibland fått se något mer, något som gör att Petrus utropar: Du är Messias, den levande Gudens son (Matt.16:16). Mitt i allt detta mänskliga ser de en utstrålning av Gud. Men nu, på berget, får de vara med om mer än de någonsin varit med om. Jesus visar sig för ett kort ögonblick i sin gudomliga härlighet.

Johannes berättar långt senare om vad han såg hos Jesus: Vi såg hans härlighet, en härlighet som den Enfödde har av Fadern och han var full av nåd och sanning (Joh 1:14, SFB).

Ett par verser längre fram fortsätter Johannes med dessa chockord: Av hans fullhet har vi alla fått, nåd och åter nåd. Här har vi kristendomen i ett nötskal: Se på Jesus. Låt hans liv strömma in i dig. Gud vill att det ska bli så för oss. Detta kan hända medan vi ber. Himlen blir så närvarande. När vi lär känna Kristus, skriver Paulus i Ef. 3:19, kan hela Guds fullhet uppfylla oss.

Vi sjunger: Herrens härlighet skall bli uppenbarad för oss. 

3.Vad händer nu? Himmelskt besök av jordiska män!
Matteus berättar:
Och de såg Mose och Elia stå och samtala med honom.

Lärjungarna ser mot Jesus. Jesus går en bit ifrån dem. Han står ensam, försänkt i bön. Hans ansikte lyser och hans kläder lyser (Luk. 9:29).  Plötsligt kommer två män och ställer sig bredvid honom. De tycks komma från ingenstans. Jo, det var Gud som släppte ut dem från sin himmel för en liten stund, ett par män som en gång vandrat med honom på jorden, det är Mose och Elia. Lärjungarna hör, hur de talar med Jesus om hans uttåg ur världen som han skulle fullborda i Jerusalem (Luk 9:31).  

Uttåg heter på grekiska exodus. Det är namnet på Andra Moseboken som berättar om uttåget ur Egypten. Nu talar Mose, Elias och Jesus om detta. Jesu uttåg ur världen ska starta på Golgata.  Mose och Elia, lagen och profeterna, alla pekar fram mot Jesu försoning och om hans rättfärdighet. En gång talar Jesus om detta på vägen till Emmaus. Och de som hör Jesus får brinnande hjärtan (Luk 24:26,27,32).

Har ni varit med om det? Plötsligt blir dessa gestalter i GT så levande. Vi ser dem framför oss. Vi hör dem tala. Vi kan umgås med dem.    

MOSE var redskapet, som fick uppdraget från kärlekens Gud att berätta för oss om kärlekens bud. I den gammaltestamentliga texten (2 Mos 24:12-18) ser vi hur Mose kommer in i molnet, som omger Gud.  

Mose har haft en jobbig tid bakom sig. Han hade fört ut folket ur Egypten. 600.000 man. Efter uttåget blev det en massa besvär med att få fram vatten och mat till alla dessa. Mose är alldeles slut. När de kommer till Sinai berg får Mose sex veckors semester. Han går in i stillhet inför Herren. Han får vara inför Gud hela semestern. Där får Mose se Guds härlighet (läs 2 Mos 33:18-23).

När Mose varit inför Gud händer något med honom. Folk märker det, när han kommer ned från berget. Hans ansikte strålar. Folket möter en som varit mycket nära Gud. Men de klarar inte av utstrålningen.   Därför hänger Mose en slöja för sitt ansikte.

Tänk om människor skulle säga det om oss. Vad har hänt med dem? Varför strålar det så om dem? Kanske man borde uppmana kyrkbesökare att ta med sig en slöja till kyrkan för alla eventualiteters skull.

När jag tänkt så kommer Paulus fram. Slöjan finns kvar, säger han.  När vi läser ur Moses böcker, kommer slöjan fram. Men den hänger inte över Bibeln. Det är inte bibeln som är dunkel.  Slöjan hänger över våra hjärtan. Det är vi som är dunkla. Vi irrar omkring utan att begripa oss på oss själva. Vi snurrar runt omkring oss själva. Vi ser inte varandra. Vi har inte hjärta för varandra. Och därför blir orsaken att så många människor omkring oss inte mår bra. Och vi själva missar den meningsfyllda uppgift Gud kallat oss till: att vara jordens salt och världens ljus. Slöjan hindrar oss att se och att ge.

Men nu kan det hända något. Det händer, när vi slutar att vända ryggen åt Gud och vänder om till honom. Paulus säger att för den som vänder sig till Herren tas slöjan bort.  När vi vänder om, är det någon som lyfter av slöjan. Vi avslöjas! Vad händer då? Blir vi utskällda, för att vi är så usla? Nej, där möter oss den helige Ande, hjälparen. Anden drar oss in i en verklig frihet. Vi förvandlas. Vi blir äkta. Vi hittar ett nytt liv, ett rikt liv och ett liv med mening i. Vi ser Jesus. Vi ser varandra (läs om detta i 2 Kor. 3:7-18). 

Men det är en person till på berget. Vi möter ELIA.
Elia är en tuff profet från Gileads bergsbygd. Både med sitt liv och sitt namn ropar han ut att HERREN ÄR GUD (Elia betyder Herren är Gud). Han umgås ständigt med den levande Guden (1 Kungaboken 17:1, 19:13). Också Elia får erfarenhet av Guds närvaro i molnet. När Elia skall bli pensionerad och är ute och går med sin efterträdare Elisha händer det att ett moln, en stormvind, tar tag i Elia och för honom upp till himlen (Läs 2 Kungaboken 2:11).

Nu står de där på berget, Mose och Elia och Jesus i mitten. Och tillsammans med dem står vi och vi sjunger om det som nu är på väg att hända med oss: Herrens härlighet skall bli uppenbarad för oss.   

4. Det är bra att också vi är med på berget
Matteus berättar:
Då sade Petrus till Jesus: ”Herre, det är bra att vi är med.
Om du vill, skall jag göra tre hyddor här, en för dig, en för Mose och en för Elia.” 

När den impulsive Petrus ser, hur Mose och Elia står där och samtalar med Jesus, så brinner det till i hans hjärta. Och det klickar till i hans hjärna. Han börjar ana något. Den högtid, då man särskilt talar med varandra om Mose och Elia, är ju Lövhyddohögtiden. Man inte bara talar om dem, man umgås med dem. Deras närvaro är så levande i måltider och samtal. Lövhyddohögtiden är ju den största och gladaste högtiden under hela året. Man dansar och sjunger och öser vatten med fröjd ur frälsningens källor och glädjen från Jerusalem hörs vida omkring. Det berättas om denna glädje på Lövhyddofesten på Nehemjas tid (Nehemja 8:13-18). Om nu Mose och Elia och Messias var på samma plats, ja då måste ju Lövhyddofesten vara inne, och då måste man ju bygga lövhyddor. Därför utropar Petrus: Mästare, det är bra att vi är med. Låt oss göra tre hyddor här, en för dig, en för Mose och en för Elia.

Lägg märke till att Petrus inte säger: Här är oss gott att vara! Vad ljuvligt här är! Här vill jag stanna kvar. Kan jag inte få slå upp mitt tält här. Eller få ett rum med sjöutsikt.

Det är ju så vi tänker. Vi stannar i ljuvliga känslor och upplevelser. Här är oss gott att vara. Nej, Petrus tänker inte bygga hydda åt sig själv. Han vill göra tre hyddor här, en för Jesus, en för Mose och en för Elia. Därför säger han: Det är bra att vi är med. Kan det vara så, att när vi lever nära Jesus, tappar vi den äckliga koncentrationen kring oss själva.

Detta är de stora ögonblicken i våra liv. Vi ser Jesus. Vi umgås med Bibelns människor. Vi ser varandra. Och vi börjar längta efter att Herrens härlighet skall drabba oss ännu mer.

Vi sjunger: Herrens härlighet skall bli uppenbarad för oss.  

5. Reaktion från himlen.
Matteus berättar:
Medan han ännu talade, sänkte sig ett lysande moln över dem,
och ur molnet kom en röst som sade: ”Detta är min älskade son,
han är min utvalde. Lyssna till honom.”  

Men det är inte bara Mose och Elia som talar på berget. Ett lysande moln kommer över dem. Molnet är tecknet på Guds närvaro. Och ur molnet kommer en röst. Den himmelske Fadern pekar på Jesus och säger: Detta är min älskade son, han är min utvalde. Lyssna till honom. Lyssna till honom, var stilla. Det som rösten nu säger har den sagt en gång förut. Vi hörde de orden vid Jesu dop i Jordan. Och egentligen är de orden laddade med citat från Gamla Testamentet. Rösten från himmelen har sedan länge utlovat en Messias, en frälsare.   

1) Detta är min älskade son. Citat från Psaltaren 2:6-7 SFB (det är jag som insatt min konung, på Sion mitt heliga berg…  du är min Son.) Jesus, Guds son är din konung, som Gud sänder till dig med himmelens hela härlighet.

2) Han är min utvalde, Citat från Jesaja 42:1 ff (Se min tjänare som jag uppehåller, min utvalde, i vilken min själ har sin glädje. Jag har låtit min Ande komma över honom). Jesus är Herrens lidande tjänare, som lider in kärleken i våra liv. Himmelska krafter är över honom och himmelens härlighet når fram till oss med befrielse, läkedom och glädje.

3) Lyssna till honom. Citat från 5 Moseboken 18:18. Mose avslöjar det ockulta köret som folket håller på med. Gud ger ett recept på hur man kommer ut ur den förvillelsen (Herren, din Gud, skall låta uppstå åt dig en profet bland ditt folk, av dina bröder, en som är lik mig  5 Mos 18:18SFB, jfr Joh 6:14-15). Jesus är Profeten – lyssna till honom. Han talar in ord av ande och liv och himmelens härlighet i våra liv.

Vi sjunger: Herrens härlighet skall bli uppenbarad för oss.  

6. Reaktion och relation
Matteus berättar:
När lärjungarna hörde detta, kastade de sig ner med ansiktet mot marken och greps av stor skräck. Jesus gick fram och rörde vid dem och sade: ”Stig upp och var inte rädda.” De lyfte blicken, och då såg de ingen utom Jesus.

Först ser vi lärjungarnas våldsamma REAKTION.

De blir rädda. De kastar sig ner. De vågar inte se upp. Ansiktena trycks ned i marken. Överallt där Gud kommer nära, sägs det att människor fruktar, blir rädda. Men överallt möts denna våldsamma reaktion av en himmelsk RELATION.

Jesus går fram till dem, rör vid dem, säger ord med makt: ”Stig upp och var inte rädda.” Frukta inte, var inte rädd.

REAKTIONEN möts av RELATION. Är det inte just detta Jesus vill skall hända med oss. Han vill ge var och en av oss en personlig beröring. Det händer när ett ord från honom hittar in i oss. Det ordet var för mig! Det händer i den heliga nattvarden. Himmelen blir så närvarande. Kanske i den heliga Nattvarden. När han sedan låg till bords med dem, tog han brödet, läste tackbönen bröt det och gav åt dem. Då öppnades deras ögon och de kände igen honom. (Lukas 24:30-32).

Jesus  rör vi lärjungarna och han rör vid oss. När vi då reser oss upp och lyfter blicken, då ser vi ingen utom Jesus.  Vi ser inte Mose, inte Elia. Vi ser inte heller några av idolerna eller de starka personligheterna, som vi förankrat våra liv vid.  Vi ser ingen utom Jesus. Och när vi gör så – när vi fäster våra ögon på Jesus, då hittar vi grundtryggheten i livet. Jesus är vår Herre.

Vi går med honom ned från vårt förklaringsberg. Och från våra förklaringsberg får vi ta med oss fröpåsar, ordfrön, som vi får så ut i vår vardagsvärlds mylla.  Där kan de slå rot och växa. På berget växer ingenting.

När Jesus går ned från berget talar han om sitt lidande. Och han frågar oss: Vill ni vara med där? Vill ni vara med mig i lidandet och sorgen, bland smärtorna och nöden? Nedanför förklaringsberget väntar en fader med ett sjukt barn på Jesus. Nedanför vårt förklaringsberg väntar människor med problem, människor som inte mår bra och som vi ofta inte klarar av. 

Jesus säger: följ mig. Jesus går före till den plats där vi bor. Där vill han låta oss upptäcka hans närvaro på ett nytt sätt. Han tänder sitt ljus i mörkret. Han kallar oss att vara med om att lida fram himmelens liv på jorden.  Och han frågar oss: Vill ni vara med? Vi säger Ja, vi vill. Och vi säger: Jesus, det är bra att du är med!

Vardagen kan sända förfärligheter i vår väg. Men med blicken på Jesus vägar vi tro att det onda, det mörka och det svåra inte får sista ordet. Vi får tillsammans med Jesus våga tro på nya förvandlingsunder och därför sjunger vi:

Herrens härlighet skall bli uppenbarad för oss.